Låt oss vara ärliga i debatten om slöjförbud

Ofta förekommer argument om att slöjförbud är för barnens skull, för de ska inte “tvingas på en religion” eller “tvingas på sig en slöja”. Detta är en mycket farlig utgångspunkt, som lätt kan användas emot oss själva och som står i bjärt kontrast mot vår syn på familjens största möjliga autonomi från staten.

Principen om familjens helgd

Att det skulle vara bättre att staten med hot om våld (vilket är hur lagar upprätthålls) bestämmer vad barn ska ha på huvudet, istället för att låta det vara familjens val, har jag väldigt svårt att acceptera. Hela idén om att barn ska få “välja sin religion själva” är samma flum som slagit sönder den svenska kristna gemenskapen med 1968 års vänsteridéer.

Snarare är det viktigt att familjer, inte staten, får möjlighet att forma sina barns identitet, religion och framtid i så lång utsträckning det bara går.

Enda anledningen att stödja förbud

Vi måste därför vara ärliga i vår kommunikation med svenskarna. Den enda anledningen att jag stödjer ett slöjförbud är för att den kan fungera som ett verktyg för att göra det oattraktivt för muslimer att bo i Sverige. Rent principiellt tycker jag att lagen är felaktig; hade vi inte haft massinvandringsproblemet och den demografiska katastrofen runt hörnet hade jag varit militant motståndare till den typen av statliga påbud.

Men genom att vara tydlig med att den enda anledningen att jag stödjer den här typen av lagar idag är att det kan göra att färre folk från Mellanöstern och Nordafrika tar sig hit, kan vi förhoppningsvis mota kontrajihadismens integrationsiver i grind. Om vi försöker vara “taktiska” och påstår att detta handlar om omsorg om de arabiska och afrikanska barnen gör vi oss själva en otjänst, dels för att vi tar en principiellt felaktig ställning, men också för att de tusentals människor som följer vad vi säger och skriver kan luras in i att tro att integration är möjlig eller önskvärd.