På grund av massinvandring av främst unga män från MENA-länder är könsobalansen i Sverige betydligt större än i Kina, som brukas ta som varnande exempel. I Sverige är det dock relativt tyst om problemet.
Sedan migrationen till Sverige tog fart på riktigt har den naturliga balansen mellan män och kvinnor kraftigt förändrats, främst bland unga.
2015 gick det 123 pojkar på 100 flickor i åldersgruppen 16-17. I Kina, som brukar lyftas fram som en katastrofalt exempel på skev könsbalans är siffran 117 flickor på 100 pojkar. Redan för fyra år sedan varnade professor Valerie M Hudson för detta i en insändare i GP.
Men ingen lyssnade och problemen har eskalerat. Idag går det 125 pojkar på 100 flickor bland 20-åringar. Ett fullständigt förödande siffra. Det innebär alltså att även om varje man fick sig en kvinna tilldelad skulle 25 män stå utan livspartner. Det leder givetvis till en känsla av utanförskap och bitterhet, något som syns tydligt i den så kallade incel-rörelsen, där män som upplever att de lever i ofrivilligt celibat samlas. En rörelse som klassats som terrorhot av SÄPO.
Ett överskott av män leder till många problem i ett samhälle. Vi vet till exempel att det är främst unga män som står bakom kriminalitet, särskilt våldsam sådan. Män som har möjlighet att bilda familj har en tendens att lugna sig, delvis på grund av minskad testosteronproduktion, och blir en stabilare samhällsmedborgare.
Män som upplever sig marginaliserade dras även till grupperingar med män i liknande situation. Detta kan vara incel-grupper men även kriminella gäng. Detta gäller givetvis utlänningar, men i mindre omfattning även svenskar. Beteendet i detta grupper blir våldsammare och mindre anpassat till samhällets normer än om männen skulle agera självmant.
Den som inte får en kvinna, tar en kvinna. Detta gäller nästan uteslutande utlänningar, även om undantag givetvis finns. Det är bara att ta en snabb titt på våldtäktsstatistiken för att få bevis för detta.
Diskussion om den här artikeln