Detta kan vara svårt att uppfatta när man lever i huset, och ännu svårare om man betraktar det utifrån,  eftersom det till en början inte alls går så fort som när man ser ett hus helt falla samman. Men det är ju onekligen så att innan huset faller, så har det under lång tid försvagats.

Själva kollapsen brukar bli spektakulär. Det går fort när damm och sten virvlar upp i luften medan rasmassornas öronbedövande ljud drar till sig allas blickar. Precis innan fallet brukar de nya hålen och sprickorna uppstå med ökande intensitet; så till den milda grad att det inte längre hjälper att springa runt och försöka laga med fogmassa, tejp eller murbruk. Hinkarna som ska fånga läckagen från takhålen är sedan länge överfulla. Pengarna för att laga de trasiga fönstren är slut och kartongbitarna och sopsäckarna i dess ställe gör inte sitt jobb under vinterhalvåret.

På samma vis är det med en korrupt regim, där slag efter slag skapar massor av små hål som till slut leder till det totala sammanbrottet. Det är svårt att på förhand avgöra vilket slag mot regimen som till slut får den att falla. Men nog känner vi alla att det knakar ordentligt i fogarna.

BRÅ avslöjade som bedragare under politisk press

Brottsförebyggande rådet, BRÅ, brukar det ofta hänvisas till när statistik kring kriminalitet ska presenteras. Det har i dagarna avslöjats, genom en forskningsrapport från Linköpings universitet, att BRÅ:s rapporter censurerats eller tillrättalagts på grund av politiskt press. En tidigare anställd berättar bland annat:

”Om det var så att resultat inte gillades så blev det censur, tillrättaläggande av resultat, nedtoning av resultat och att man lyfte fram andra delar av en studie som inte var så känsliga eller kunde visa på ett positivt resultat”

En annan tidigare anställd berättar om hur denne blivit kallad till justitiedepartementet som krävde att en rapport skulle “rättas”, vilket också gjordes för att resultatet skulle passa den politiska agendan.

Egentligen kommer detta nog inte som en chock för någon som är så pass bevandrad i sakernas tillstånd att hon läser Svegot, men det är nu lätt att konstatera att vi aldrig kan ta uppgifter från BRÅ eller andra av statens uppdragstagare på allvar.

Uppdragsgivaren, alltså staten, är helt enkelt inte intresserad av sann och ofiltrerad fakta, eftersom det vore skadligt för den. Istället har vi politiskt styrd forskning, och eftersom vi inte vet omfattningen av den måste vi alltid utgå ifrån att de siffror staten redovisar är lögn.

Fackpampen hånar dödsoffer och hyllar kriminella invandrargäng

Mats Eriksson är politisk sekreterare hos LO, gift med utrikesministern Ann Linde och en aktiv debattör på Twitter. De senaste dagarna har han gjort ett flertal hårresande uttalanden, även för en sosse. Det är som att masken faller av, som att de inte klarar av att hålla tillbaka ondskan längre.

Efter att journalisten Joakim Lamotte misshandlats, rånats och mordhotats av invandrargäng i Trollhättan, var fackpampen tydlig.

”Om jag tvingas välja så har jag mer sympati för ”snorungarna” i Kronogården än för swishtiggaren Lamotte. Så enkelt är det.”

Försök ta in vad det är han faktiskt säger. Mer sympati för de som rånar, misshandlar och mordhotar, än för journalisten som försöker rapportera. Det är inte svårt att förstå att det handlar om att Lamottes journalistiska arbete petar hål i hans och hans hustrus korrupta regimbygge, men det är talande för hans desperation att han så oförblommerat skriker ut sitt svenskhat.

Om jag tvingas välja så har jag mer sympati för ”snorungarna” i Kronogården än för swishtiggaren Lamotte. Så enkelt är det. https://t.co/ECh2w4BGAN

— Mats Erikson (@MatsErikson) 15 december 2019

Men som det inte vore nog så retweetar, alltså “återpublicerar”, han någon dag senare ett inlägg som hånar svensken Kjäll Gustafsson som mördades med machete av utlänningar när han försökte stoppa ett rån. Kjäll hade inte varit död i många timmar när LO:s politiska sekreterare tyckte det var passande att göra sig lustig över hans död.

Självklart uppstod kritik, något som utrikesministerns make slog ifrån sig och istället kallade hånet för “träffsäkert”.

Korruption, ondska och en desperat regim

När sådana här saker – avslöjandet om BRÅ:s politiskt förfalskade rapporter och utrikesministerns mans utstuderade svenskhat – sker inom ett så kort tidsintervall blir allt tydligt. Men backar man tillbaka något och betraktar historien ur ett mer övergripande perspektiv, så är den full av sådana här avslöjanden. Kanske har den blivit för bekväm, eller bara desperat i takt med nationalismens enorma framsteg, och därför gör den bort sig med ökande intensitet.

Eller så är det helt enkelt den gamla naturlagen om att väggarna inte håller när hålen blivit tillräckligt många. Och där springer Mats Eriksson med murbruk och justitiedepartementet försöker laga de gapande hålen med gaffatejp.

Till slut hinner man inte med längre, och då gör man ett misstag. Allt är avslöjad, och huset rasar in.

Utanför står de jublande folkmassorna, redo att bygga upp något nytt och starkt som inte baseras på lögner och korruption, utan på nationalism, folkgemenskap och framåtrörelse.