Aristokrati, feodalism och nationalism

Detta är en insändare/debattartikel och det är skribentens åsikter och idéer som presenteras. Håller du med eller vill du invända? Skriv till [email protected]

Eftersom vi under en överskådlig framtid kommer att tvingas dela territorium med människor som vi inte har något gemensamt med måste vi finna ett sätt skapa en så god tillvaro som möjligt för vårt folk trots de dåliga förutsättningarna. Min uppfattning är att vi inte längre kan skapa oss någon särskilt bra tillvaro i en modern medborgarstat eftersom alltför många av de människor som lever i det här landet är fullständigt oförmögna att vara funktionella medborgare i ett civiliserat samhälle.

I ett homogent samhälle kan egalitära ideal ha ett visst värde, men i ett mångkulturellt samhälle fyller de inte längre någon funktion. I stället måste vi låta oss inspireras av antiegalitära ideal, och de starkaste antiegalitära idealen hittar vi i de politiska traditioner som var dominerande i Europa före den franska revolutionen år 1789, de traditioner som i dag oftast går under benämningen feodalism.

För att vårt folk och vår civilisation ska kunna överleva den här svåra prövningen bör vi skapa ett feodalt samhälle där befolkningen på i huvudsak etnisk grund delas i olika ständer eller kaster. Den europeiska ursprungsbefolkningen bör förstås tilldelas den högsta positionen, den som aristokrati, medan övriga folkgrupper som lever här bör tilldelas olika positioner beroende på sina naturliga förutsättningar.

En persons rättigheter och skyldigheter bör i första hand baseras på personens kasttillhörighet. Eftersom även människor inom samma etniska grupp är olika varandra bör det också ske en viss skiktning inom kasterna.

De mest hedervärda, dugliga och genetiskt sunda européerna bör tilldelas en högre position än de européer som är mer medelmåttiga. Oförbätterligt illojala européer bör förlora alla sina rättigheter och placeras i den allra lägsta kasten.

På kort och medellång sikt lär vi få nöja oss med att förverkliga våra  idéer i de områden som vi lyckas befria från våra fienders grepp, men på långt sikt måste målet vara att befria hela Europa från fientligt inställda främlingar. När befrielsen väl är fullbordad tror jag att det kommer att vara läge för oss att gå på offensiva och erövra stora delar av Mellanöstern och Nordafrika för att en gång för alla undanröja det arabisk-muslimska hotet mot vår civilisation.

Felix