Varför sker förnedringsrånen? Kan vi stoppa dem?

På senare tid har också gammelmedia berättat om att ”ungdomsrånen” innehåller drag av förnedring. Självfallet kommer de bara halvvägs i sin analys och beskrivning. Låt oss därför prata klarspråk.

Att bli rånad är något som sätter sina spår. Det är djupt förnedrande i sig och känslan av trygghet förloras. Därtill kryper känslan av maktlöshet på och det är lätt att börja ifrågasätta sig själv och sin egen förmåga att hantera och avvärja hot. Självkänslan får sig en knäck helt enkelt. Om man inte tänker sig för och kanske får hjälp att bearbeta detta så kan det sluta med att hela ens liv hamnar på villovägar. Detta gäller vuxna, men i ännu högre utsträckning barn och unga som befinner sig i den kanske mest känsliga fasen i livet. Vuxna är i princip ”klara” i och med grunden som lades i barndomen och under ungdomsåren – de mest formativa åren i livet. Att som barn eller ungdom drabbas av ett (eller flera) rån med inslag av förnedring och sadism skapar ärr i själen. Ärr som följer med resten av livet.

[membership level="0"] [su_note]Det här är innehåll från Svegot Plus. För att ta del av hela artikeln måste du logga in eller lösa en prenumeration . Just nu kan du prova en hel månad för bara 9 kronor (ordinarie pris 99 kronor)[/su_note] [wppb-login redirect_url="http://www.svegot.se"] [/membership] [membership] Brotten som sopades under mattan För 13 år sedan kom Petra Åkessons C-uppsats ut. I genomförda intervjuer med ”ungdomsrånare” – ickesvenskar allihopa – var det tydligt vad allt handlade om. Man rånade svenskar på pengar, men lika viktigt var det att förnedra offren eftersom man såg sig ligga i ”krig med svenskarna”. Utlänningarna ville känna makt över svenskarna, därför förnedrade man sina offer.

Redan innan det visste alla som drabbats av det om att det var på det sättet. När vi växte upp var det stor skillnad mellan att hamna i luven med en svensk eller en utlänning. Jag har upplevt det och de flesta av er läsare har gjort det. I konflikten med främlingen inträder andra beteenden och handlingar; som mellan ockupant och ockuperad. Liknelsen är korrekt.

Åkesson skrev om det för 13 år sedan. Svenskarna har upplevt det längre. Först 2019 skriver gammelmedia om att ”ungdomsgäng” förnedrar rånoffer. Utan den etniska aspekten, utan någon analys. Tystnaden av varit bedövande och därtill varit en del av att skapa nya offer. Är man inte förberedd, får man inte veta hur verkligheten ser ut, luras man att tro något som inte är sant … då står man försvarslös.

Varför dominans och förnedring? Beroende på vem man frågar kommer man få olika svar. Frågar man polischefen i Göteborg om orsakerna till eländet (vilket TT gjort) får man svaret:

– När det gäller förnedringsdelen kan det, som en målsägande beskrev det, verka som att gärningsmännen ser det som en sysselsättning, att de har långtråkigt och passar på att råna och förnedra.

Man har långtråkigt så man passar på att ”råna och förnedra”. Det är ett okunnigt och häpnadsväckande uttalande från en polischef. Han visar att han är illa lämpad för sitt arbete och att han vidareförmedlar en lögn som skapar nya offer då många fortsatt inte får veta hur verkligheten faktiskt är beskaffad. Det handlar så klart inte om att man har långtråkigt. Hade det varit så hade det varit lätt ordnat. Det är värre. Mycket värre.

Snarare handlar det om att svenskar sedan länge lärt sig att de inte är herrar i sitt eget hus. Vi ska känna skuld över påhittade oförrätter från förr eller för att vi inte är förstående nog. Vi måste integrera oss bättre; vi måste sluta vara rasister; vi ska vara överseende. Sådant får vi nedkört i halsen. Det är en del av problematiken.

En annan är att vi inte vet vilka vi är; vi har ingen egen kultur; ingen historia; vi är inte speciella. Skolan går i bräschen för detta och såväl politiker som opinionsbildare har ägnat årtionden åt att slakta svenskarnas känsla för sig själva. De har dödat vår självkänsla och grävt ner vår identitet.

Sådant påverkar negativt och har gjort oss till lätta offer – till villebråd.

En annan aspekt är den som Samnytt rapporterar om då de talat med en lärare i Malmö. Vad som beskrivs lägger utan tvekan grunden till den typ av brottslighet som polischefen viftar bort. Vi läser:

– Islam är den religion som förtrycker överlägset mest ute på skolorna, men detta tystas ner på olika sätt. Barnen får lära sig om otrogna hundar/grisar som svenskar och andra som icke- muslimer är – detta redan i lågstadiet.

Och vidare:

– Kriminella föräldrar pressar skolorna så att deras barn får mer makt, får mer hjälp, så att man får fritt ”lagrum” för att göra nästan som man vill. Ingen vill ju tänka sig att gå emot dessa föräldrar. Barn som hotar, säljer narkotika eller misshandlar andra går kvar i skolan som att inget har hänt. I en av de större skolorna såldes det narkotika/tabletter av elever på högstadiet och man tvingade eller fick barnen på mellanstadiet att köpa.

Vem tror du slår huvudet på spiken? Polischefen?

Hur kommer vi tillrätta med det? Tyvärr finns det inget enkelt svar. Eller jo, det finns det. Internera, deportera, repatriera är ett enkelt svar. Men rötan har satt sig. Det är som det är och även om lösningen är ”enkel” så är det också så att det inte finns någon snabb lösning. Inte ens om ”vi” skulle få makten i morgon. Det kommer ta sin tid och det kommer utkrävas offer.

De politiska lösningarna åt sidan så måste vi ta vårt eget ansvar. Bor man i ett område där gängen styr, där du redan har tungt kriminella som är klasskamrater med din son eller dotter, då har det redan gått för långt och till skillnad från amerikanska filmer där hjälten löser det på en och en halv timme, så är verkligheten annorlunda. Att som normalsvensk ta striden mot gängen är inget att rekommendera. Att säga åt sitt barn att slå tillbaka under de omständigheterna är direkt farligt.

Vi måste omgruppera Att rensa upp där det redan gått för långt kräver resurser som vi inte har (inte ens polisen har dem idag). Kanske måste du flytta och leta efter andra platser där du har bättre förutsättningar att göra det som måste göras. För det går att upprätthålla en ordning som redan finns, det är något helt annat. Om skolan dina barn går i är bra (det finns många sådana) så se till att den fortsätter att vara det. Gör det tillsammans med andra så att ni kan utgöra en starkare kraft tillsammans. Om ditt bostadsområde fortfarande är förskonat, håll gränsen och arbeta aktivt för att göra det oattraktivt för alla som vill ta det ifrån er. Börja från grunden.

Har du barn? Skräm inte livet ur dem (barn ska få vara barn) men ta ditt ansvar och se till att de blir medvetna om hur samhället ser ut. Laga efter läge: kanske måste du hämta och lämna i skolan; kanske ska telningen inte få gå till närbutiken och handla själv. Lär honom eller henne att kunna ta hand om sig själv och bli trygg i sin egen förmåga (träning i allmänhet och kampsport i synnerhet). Men därtill, lär dem att det kan vara bättre att fly än illa fäkta.

Lösningen för oss är mångfacetterad och den är också mental. Vet vem du är; lär känna dig själv, ditt folk och ditt arv. Låta dina barn få djupa och kraftfulla rötter i vår svenska mylla. Lär dem att älska sitt folk och sitt land. Du förstår vart jag vill komma. Du kan räkna ut resten själv. Glöm däremot inte det vikigaste av allt.