Erik Gustaf Geijers dikt Odalbonden är en av de mest kända dikterna i Sverige. Den skrevs 1811 under hans götiska period och trycktes i Götiska förbundets första nummer av tidskriften Iduna.
Geijer målar i dikten upp en idealbild av den svenska fria odalbonden, d.v.s. en bonde vars släkt äger en bit mark och som därför är fri och självständig. Det är poesins storartade kraft som gör att Geijers bonde är lite av den bonde vi föreställer oss som typisk svensk person i äldre tid: kraftfull, självständig och säker på sin rätt. Givetvis är verkligheten mer komplicerad än så, men samtidigt finns det mycket sanning i dikten.
Det här är innehåll från Svegot Plus. För att ta del av hela artikeln måste du logga in eller lösa en prenumeration. Just nu kan du prova en hel månad för bara 9 kronor (ordinarie pris 99 kronor)
