Lojalitet sätts ibland på prov, och för den som har dubbla lojaliteter, vilket är påfallande vanligt i mångkulturen, blir det tydligt att man inte kan vara lojal åt två grupper när de båda hamnar i konflikt. Det fungerar varken i sportens värld eller i samhället i övrigt.
Varje grupp utvecklar en identitet baserat på något gemensamt, oftast på genetisk likhet om man kokar ner det till det mest grundläggande. Inom sporten är detta kanske inte riktigt lika tydligt som förr, när identiteten och lojaliteten till ett lag kan vara väldigt löst förankrat jämfört med identiteter som har en större betydelse. Men icke desto mindre är den gemensamma faktorn hos lagsupportrar att de känner sig som en del av samma lag, vilket skapar en identitet som särskiljer dem från alla andra lag.
Man kan således inte byta ut lagets identitet mot ett annat och förvänta sig att supportrarna stannar kvar. Spelarna inom laget kan däremot komma och gå men det måste existera något mer grundläggande för att identiteten ska bestå, oftast en förankring till det lokala i form av den stad eller stadsdel som laget bildades i.
Det faktum att vissa hävdar att de håller på två lag ställs alltid på sin spets när dessa två lag möts och bara det ena kan vinna på bekostnad av det andra. Nu kan det visserligen bli oavgjort inom lagsporter och det är inte en kamp på liv och död, men låt mig omvandla sportmetaforen till evolutionspsykologi i stället.
Nu har vi i stället två stammar av olika ursprung som ska slåss till döden och bara ett av dem kommer gå segrande ur striden medan den andra utplånas. Kommer då någon stå vid sidan av och säga ”jag hejar på bägge” eller att man ”hejar på den som vinner”? Nej, det är inte särskilt troligt och jag ska förklara varför.
Människor bildar grupper naturligt
Mänskliga grupper i fråga om raser och etniciteter bildas med genetisk likhet som grund. Detta har bland annat Frank Salter, J. Phillippe Rushton, Edward Dutton med flera forskat om och det finns studier som undersöker evolutionära begrepp såsom släktskapsselektion och reciprok altruism. Människor är helt enkelt mer benägna att bilda grupper med andra som de har mer gemensamt med, samt mest benägna att göra uppoffringar för medlemmar av samma grupp jämfört med medlemmar tillhörande andra grupper. Det finns undantag från denna regel men de är just undantag.
Viktigt för dessa grupper är sammanhållningen och sannolikheten att de håller samman är högre om dess medlemmar är genetiskt lika varandra, eftersom detta ökar harmonin inom gruppen. Det är på detta vis man instinktivt känner en samhörighet med andra människor, såsom när det gäller vänner och kärlekspartners, eller för den delen när man träffar svenskar utomlands.
För att få en sammanhållning som gör gruppen stark krävs även lojalitet i form av att individens intressen är underordnade gruppens intressen. Det är detta normer syftar till — brott mot gruppens intressen som hotar dess stabilitet och överlevnad bestraffas. Att du genom altruism således gör en uppoffring för gruppen på bekostnad av dina egna intressen signalerar din lojalitet, ty om alla vore egoister skulle gruppen snart upplösas eller gå under.
Inför det stundande slaget krävs det således att du visar vilken grupp du känner lojalitet till. Säg att du står på god fot med bägge och att om du tvekar står du inför följande val:
- Stå vid sidan av och inte ta någon grupps sida
Resultat: Du betraktas som en svikare eller i värsta fall som en förrädare av bägge grupper och kommer inte vara välkommen tillbaka oavsett vem som vinner. Detta för att en svikare är en onödig risk. - Visa din lojalitet till någon av grupperna
Resultat: Du blir betraktad som en förrädare av den ena gruppen men får den andra gruppens beskydd. Du tar således en risk att själv utplånas men kan även stå på den vinnande sidan.
Jämför man de två olika alternativen så inser man att den potentiella chansen att överleva i det första fallet är nära noll (eftersom du behöver gruppen för att överleva) men är teoretiskt femtio procent i det andra fallet. Således bör människan ha utvecklats för att dels vara en kollektiv varelse då vi inte överlever ensamma, dels för att utveckla en identitet som är knuten till den grupp vi är beroende av och som vi ingår i.
Vilka implikationer får detta i den moderna världen?
Blod är nästan alltid tjockare än vatten. Detta får implikationer när man analyserar sådana begrepp som Sverigedemokraternas ”öppen svenskhet” som påtalar att vem som helst kan bli svensk, bara man delar våra värderingar och traditioner. Detta funkar bara på individnivå men inte på gruppnivå. Inom politiken existerar även begreppet ”dubbla lojaliteter” eftersom det är välkänt att detta kan leda till korruption och konflikter.
Att vi har en uppsjö etniska intresseföreningar i Sverige är ett tydligt tecken på att samtliga dessa betraktar sig själva som egna grupper med egna intressen som ställs i konflikt med de etniska svenskarnas intressen. Vi har makten och resurserna som de vill åt för att gynna sig själva.
I praktiken innebär detta att när allt fler ska dela på allt mindre kaka så trumfar blod direkt grunda identiteter såsom medborgarskap; varför finns det annars serbokroatiska, somaliska och afrikanska etniska intresseföreningar om samtliga dessa är ”svenskar”? När man tvingas välja sida så väljer således människor med intakta instinkter ras och etnicitet före andra identitetsmarkörer. Det är bara vita människor som inte tillåts göra detta under premissen att det då plötsligt är ”rasism”.
Således – man kan inte heja på två lag samtidigt om dessa möts, och i det mångkulturella samhället möts de hela tiden. Bara så länge resurserna räcker till kan dessa hindras från att slåss till döden när deras överlevnad står på spel och då kommer lagens respektive identiteter utkristallisera sig glasklart. Se till att du befinner dig på rätt sida från början. Det är nämligen ingen slump att förrädarna hamnar längst ner i Dantes inferno.
