Hon förstår fast hon aldrig läst alternativmedia

Den som inte kan, eller vill, konsumera det vi kallar "alternativmedia" är för evigt dömd till att vara en politiskt korrekt människa utan möjlighet att se vad som händer med vårt land. Eller? Nej, ett intressant möte med en dam som varit med här i livet ett tag fick mig på andra tankar. Och gav mig ett leende på köpet. Hon har precis fyllt 85 år och är, för sin ålder, väldigt frisk. Det är klart det har blivit allt jobbigare att gå och därför tog hon beslutet att flytta in på ålderdomshem, trots att hon älskar sitt hus. Droppen blev när hon ramlade omkull en dag och inte kunde ta sig upp. [membership level="0"] [su_note]Det här är innehåll från Svegot Plus. För att ta del av detta måste du logga in eller lösa en prenumeration .[/su_note] [wppb-login redirect_url="http://www.svegot.se"] [/membership] [membership] Det var faktiskt jag som fattade misstankar och med hjälp av en låssmed tog mig in i hennes hus där hon låg i en liten hög och skrek argt. Mer arg än rädd. Varför hade vi dröjt så länge? På den vägen är det. Vi har högst sporadisk kontakt och när jag är i närheten av hennes ålderdomshem brukar jag svänga förbi och säga hej. Denna gången passade det extra bra eftersom hon fyller år. Det blev en liten bukett blommor och en timmes samtal. Jag undrar alltid om hon kommer känna igen mig, men det gör hon alltid. Dock alltid först efter att man har börjat prata för det är lite si och så med synen. Det gäller att tänka sig för lite grann när man pratar med henne. Hon är bitsk. Eller kanske bara väldigt ärlig. Hon berättar precis vad hon tycker och tänker, och ibland är det så rättframt att man får räkna till både tre och fem innan man svarar. Men hon gör det med ålderns rätt. Det är sällan vi pratar politik, hon och jag. Det är mest om livet förr och hur hon har det på sitt ålderdomshem. Personalen är snäll, säger hon, men det är ett problem att så många inte kan svenska ordentligt. "Vi är för olika", suckar hon. Men hon trivs. Eller står ut. "Vad ska jag säga, Daniel? Det är inte så att jag har speciellt mycket att välja på." Vi pratar om vad hon gör på dagarna. Det blir mycket TV. Hon gillar särskilt naturprogrammen och när jag berättar att det skjutits en älg i närheten blir hon upprörd. "Alla djur måste väl få leva", säger hon. Jag säger inte emot. Det är bäst så. Via naturprogrammen på TV glider vi in på miljöfrågor. Jag vet inte alls om hon vet vad jag tycker om saker och ting. Därför är marken plötsligt minerad. Men bara ett kort tag. Med en enda desarmerar hon alla imaginära minor. "Man får ju inte göra någonting nu för tiden! Allt sägs ju påverka miljön!" Jag svarar försiktigt jakande. Jag vet inte ens om hon hör för plötsligt brister hon ut i en svavelosande monolog om all galenskap hon ser. Det är synd om Greta Thunberg och hennes föräldrar är inte kloka som låter henne utnyttjas, miljörörelsen består av tokstollar och hur ska världen ens fungera om vi inte får använda fossila bränslen? Förstår de ingenting? Och förresten, vem lyssnar ens på Greta med tanke på att hon fortfarande är ett barn? Vad är det som händer därute i världen? Har alla blivit fullständigt tokiga? Det är vi eniga om. Jag berättar min syn på saken - att miljöhysterin främst är ett sätt att krama skattepengar ur rädda människor. För pengar är det ju ont om, som hon kanske vet. Hon tittar på mig med oro i blicken. "Ja. Men var tar pengarna vägen...?" Nu är det hon som tror att hon är ute och går på ett minfält och det är min tur att oskadliggöra påhittade trampminor. "Pengarna går till utlänningarna, och de ska ut ur landet." Hon slappnar av och blir glad. Så glad att ytterligare en välkryddad monolog levereras, så högt att sköterskorna bör undra vad som pågår. Denna damen är inte nöjd med vad som händer utanför ålderdomshemmets väggar, det är tydligt. Hon gillar Jimmie Åkesson, det har hon alltid gjort eftersom han verkar så trevlig. Det visar sig att hon har riktigt bra koll på vad som försiggår i landet. Det är inget förvånande. Jag är van att folk omkring mig har hyfsad koll på läget. Jag är van att de är arga, ledsna, förbannade och undrande. När hon har fått svära av sig en stund tackar jag för mig och går ut i höstregnet igen. I bakhuvudet rullar en tanke runt som jag inte lyckas få grepp om först. Det är en känsla av förvåning. Plötsligt slår det mig. Denna kvinnan vet inte vad alternativ media är. Hon känner varken till Svegot, Fria Tider, Avpixlat, Nya Tider eller något annat. Hennes mediadiet består till ett hundra procent av SVT och liknande. Hon matas med detta under mer eller mindre varje vaken timme, då TVn tyvärr är hennes enda sysselsättning under dagarna. Hon bör vara ordentligt marinerad i politisk korrekthet. Ändå är hon det inte. Absolut inte. Hon var lika klarsynt som vilken uppvaknad individ som helst, och det är det som förvånade mig. Visst, hon hade kanske inte riktig koll på varför saker händer men det är inte det viktiga. Hon vet att det är fel. Hon förfasas. Det får mig att le på den mörka motorvägen någonstans söder om Göteborg. För om hon förstår, som bara har tillgång till statligt godkänd media och som mycket sällan får se den bistra verkligheten med egna ögon, då borde väl ändå alla kunna förstå. Eller? [/membership]