Vi har våra egna rötter, de som ligger oss nära. Men vi har också gemensamma rötter utifrån bygden och landskapstillhörighet, samt nationen vi tillhör. Vi känner igen oss och kan ta till oss minnen som inte är våra, eftersom folket – människorna – är som oss. Något vår krönikör upplevde och här berättar om.
Lokalen i den Sydskånska byn var fullsatt denna råkalla höstkväll, det skulle bli en stund för reflektion över flydda tider – blommiga sommartider. Hela lokalen i det gamla Folkets hus var fylld med förväntansfulla skåningar. Det lokala byalaget hade annonserat ut att man arbetat med att sammanställa material från 50 – 60-talet och ända fram till år 1970 (1970 som var det sista år för blomsterfestivalen) och nu var det dags att till ortsbefolkningen dela med sig av minnena som flytt.
