Hur jag slutade oroa mig och lärde mig älska tekniken

De teknologiska framstegen oroar många, inklusive undertecknad. Istället för att se på utvecklingen med glädje har den blivit synonym med en dystopisk framtid där den används emot medborgarna för att kontrollera och förtrycka oss. Men man behöver inte se på framtiden på det sättet. Som vanligt går det att hålla två bollar i luften på samma gång. Tekniken är farlig. Men tekniken är också underbar. Ibland undrar jag om jag inte blivit en äkta luddit. Ludditerna var ett gäng väldigt missnöjda textilarbetare under tidigt 1800-tal som protesterade och förstörde maskiner som hotade deras arbete. Genom att slå sönder maskinerna hoppades de säkra sina jobb även i framtiden. Det gick, som ni förstår, inte speciellt bra. Luddit har sedan dess blivit ett nedsättande begrepp på personer som är emot teknologi. En teknofob helt enkelt. En människa som skräckslaget ser in i framtiden och skakar på huvudet, och längtar tillbaka till en enklare tid utan dagens nymodigheter. Jag misstänker att jag har blivit drabbad av just detta. Förr var jag mer teknofil än teknofob. Jag älskade att läsa om den senaste utvecklingen inom AI och andra högavancerade forskningsfält. Framtiden var ljus, allt kommer bli bättre. Jag vill tillbaka dit. [membership level="0"] [su_note]Det här är innehåll från Svegot Plus. För att ta del av detta måste du logga in eller lösa en prenumeration .[/su_note] [wppb-login redirect_url="http://www.svegot.se"] [/membership] [membership] Sedan hände något. Sakta blev min syn på teknologi allt mörkare. Allt mer pessimistisk. Istället för att se möjligheterna till förbättring såg jag möjligheterna till förtryck. Mobiltelefoner var inte längre en fantastisk teknisk utveckling utan något som stjäl vår tid och förstör våra relationer. Läsare av Svegot vet att jag flera gånger förklarat krig mot mobiltelefonen , precis som Ludditerna förklarade krig mot textilmaskinerna. Kriget går inte mycket bättre än Ludditernas. Rättare sagt går det betydligt sämre. Det är ju en hopplös kamp. Själv har jag blivit friare från mitt mobilberoende men resten av världen följer det inslagna spåret. Så klart. Det var när jag gick i dessa något bittra tankar som jag försiktigt började tänka om. Jag undrade varför jag blivit en sådan sur gammal Luddit som skakar med min skrynkliga hand mot skapelsen och förbannar den? Det är ärligt talat inte speciellt likt mig. Vi vet alla förhoppningsvis den mörka sidan av den utveckling vi ser idag. Tekniken marscherar framåt allt snabbare och med den uppfinningar som kan användas till att göra världen mardrömslik. Kina är först ut och har redan nu kommit oerhört långt i sin kontroll av sina medborgare och de har bara börjat. England ligger inte långt efter och även här i Sverige blir vi satta under mer och mer övervakning. Nu behöver ju inte staten dra i tumskruvarna speciellt hårt eftersom vi alla med extremt få undantag gärna ger bort den mest intima information man kan tänka sig via olika sociala nätverk. Man blir lätt tungsint. Negativ. Ludditisk. All teknologi är dålig och utvecklingen likaså! Framtiden är mörk och dyster och det är till stor del på grund av tekniska framsteg. Det finns mycket sanning i detta, men man behöver inte vara så enögd. Det är ju trots allt teknologin som kommer rädda oss och utveckla oss. Vi går på många sätt mot en fantastiskt spännande framtid. En framtid där AIn är människolik, där energin är ren och gratis, där sjukdomar är så gott som utrotade och där människor lever för evigt om man så vill, helt utan den biologiska kroppens alla fel och brister. Ja, om vi inte lyckas utrota oss själva innan dess då. Det är ju tyvärr en möjlighet. Men nu försöker vi för en gångs skull se det positivt. I dessa tider när den vita civilisationen helt verkar ha tappat bort sig är det lätt att glömma av vilka fantastiska uppfinnare och utforskare vi faktiskt är. Det kan även vara värt att påminna sig om att vad man än må tycka om nya teknologier och moderniteter så har utvecklingen alltid gått framåt. Därför är det bäst att bara hänga med och försöka använda den till något positivt. Att omfamna den och lära sig älska den. För det finns mycket att älska. Låt oss tillfälligtvis glömma bort dagens globala "utmaningar". Glöm sjunkande födelseantal hos vita och dito höga hos andra folkslag. Glöm folkutbytet och politikerna som spottar på oss. Glöm allt, och se in i framtiden med mig. Året är... Säg 2050. Då lever de flesta av oss fortfarande. Mycket kommer vara ungefär som nu men mycket kommer vara oerhört mycket bättre. Datorerna har tagit stora kliv framåt och vi är inte längre beroende av klumpiga och dåligt fungerande mobiltelefoner. Istället är teknologin integrerad i oss och förbättrar och förenklar vårt vardagliga liv något oerhört. Många av de sjukdomar vi dras med nu är utplånade och med dem mycket mänskligt lidande. Vi färdas i högteknologiska och självkörande bilar som drivs av små och miljövänliga batterier som lagrar ofantliga mängder energi. Energi som kommer från fusion och därmed är mer eller mindre gratis och finns i sådan mängd att den kan ses som outsinlig. Med krisen i början på 2000-talet i relativt färskt minne har mänskligheten en gång för alla förstått att det är bäst om alla lever där de hör hemma, i sina egna länder. Detta har frigjort oerhörda resurser som istället läggs på vetenskap och utforskning av vårt planetsystem. Månen och Mars är bedodda av modiga äventyrare som förbereder himlakropparna till att hysa större befolkningsgrupper även där. Rymdfärder är något även medelklassen har råd med och den som vill kan, efter att ha sparat lite, byta sin Thailandsresa mot en sväng i rymdens vakuum. Den artificiella intelligensen är fortfarande inte direkt mänsklig men så pass avancerad att den på egen hand hjälper mänskligheten med dess utveckling, och sköter allt fler sysslor utan att en enda gång göra fel. Risken för ett "Skynet" har visat sig överdriven, då man aldrig skulle låta en AI kontrollera något som kan vändas emot människor. Den AI som finns är under strikt kontroll av människor. Ser vi längre in i framtiden, där våra barn och barnbarn kommer leva, fortsätter den ljusa utvecklingen. Teknologin avancerar fort och liknar mer och mer sådant vi idag skulle kalla magi. Snart lever människan för evigt, om den vill. Sjukdomar är helt utrotade och med det mänskligt lidande. Det är en underbar framtid och ju mer jag tänker på detta desto lättare är att ta sig igenom vardagens ibland mörka dagar. För den tid vi lever i nu är övergående, en liten parantes i mänsklighetens historia. En hicka, ett kort sjukdomsförlopp. Teknologin är som eld. Eld kan värma ditt hus eller bränna ned det. Därför är det inte en speciellt bra idé att vara teknikfientlig. Särskilt vi, i opposition, behöver härska över den så inte tekniken härskar över oss. Så se på vår framtid med glädje och förväntan. 2050 ligger inte långt bort och för varje dag går tekniken framåt och ger oss ett lite bättre liv att leva. Det går att både vara teknikskeptiker och teknofob. Och det är ett betydligt trevligare liv än att önska att all utveckling ska upphöra. För det kommer aldrig ske, om inte mänskligheten går under. Och det är det som tur är ganska få som önskar sig. [/membership]