De teknologiska framstegen oroar många, inklusive undertecknad. Istället för att se på utvecklingen med glädje har den blivit synonym med en dystopisk framtid där den används emot medborgarna för att kontrollera och förtrycka oss. Men man behöver inte se på framtiden på det sättet. Som vanligt går det att hålla två bollar i luften på samma gång. Tekniken är farlig. Men tekniken är också underbar.
Ibland undrar jag om jag inte blivit en äkta luddit. Ludditerna var ett gäng väldigt missnöjda textilarbetare under tidigt 1800-tal som protesterade och förstörde maskiner som hotade deras arbete. Genom att slå sönder maskinerna hoppades de säkra sina jobb även i framtiden. Det gick, som ni förstår, inte speciellt bra.
Luddit har sedan dess blivit ett nedsättande begrepp på personer som är emot teknologi. En teknofob helt enkelt. En människa som skräckslaget ser in i framtiden och skakar på huvudet, och längtar tillbaka till en enklare tid utan dagens nymodigheter.
Jag misstänker att jag har blivit drabbad av just detta. Förr var jag mer teknofil än teknofob. Jag älskade att läsa om den senaste utvecklingen inom AI och andra högavancerade forskningsfält. Framtiden var ljus, allt kommer bli bättre. Jag vill tillbaka dit.
