Mest känd i Sverige nuförtiden är han nog som poeten bakom barnsången ”Sov du lilla videung”, mästerligt tonsatt av Alice Tegnér. Utöver några andra dikter och psalmer är det därefter kanske berättelsesamlingen Fältskärns berättelser, som handlar om familjen Bertelskölds öden men egentligen i spännande form skildrar Sverige på 1600- och 1700-talet. Den publicerades ursprungligen som följetong i dagstidningen Helsingfors Tidningar men har tryckts som bokserie i otaliga upplagor, gjorts om till serietidningar, dramatiserats som film m.m.

Verket har långsamt blivit lite bortglömt i Sverige, men när det begav sig nådde det ut till hundratusentals finnar och svenskar. Redan den första illustrerade utgåvan 1883-84 trycktes i hela 30000 exemplar. Illustrationerna var gjorda av ingen mindre än Carl Larsson. Samma stora spridning har hans dikter fått, både i Finland och Sverige. Fram till 1950-talet var han den troligen mest upplästa poeten i Sveriges Radios program Dagens dikt.

Topelius skrev på svenska, hans modersmål. Men trots nationalromantiska berättelser som Fältskärns berättelser riktade sig hans fosterländska dikter i första hand till det finska folket. Det betyder inte att han var någon upprorsman gentemot den ryska övermakten (Finland blev ju ryskt 1809). Tvärtom hade han fullt överseende med ryssen, trots att hans penna kontrollerades noga av ryska censurtjänstemän. Och ryssarna hade tydligen överseende med att Topelius publicerade allsköns patriotisk dikt.

Topelius skrev mycket som direkt riktade sig till barn. Mest känd är skolboken Boken om vårt land, med fosterländska berättelser, dikter m.m. för finska skolbarn. Men mycket av det Topelius skrev där – och annorstädes – hamnade även i svenska skolböcker. Han ansågs i hela Norden som den bästa författare att skapa fosterländsk känsla och god gudsfruktan hos barn och ungdomar.

Svenska pedagoger lusläste Topelius i jakt på föredömliga alster för svenska skolbarn att läsa. Han var en av de främsta bidragsgivarna i Läsebok för folkskolan, huvudboken för folkskolebarn fr.o.m. 1868 och en bra bit in på 1900-talet. Således blev en äkta finsk patriot den främste förmedlaren av fosterlandskänsla för svenska barn och ungdomar.

Dagens dikt skrevs ursprungligen 1864 för Vasa övningsskola med titeln Wasa Gymnasisters Sång. Sedermera blev den landskapssång för Södra Österbotten och med tiden sjungen av allehanda finnar och nordbor. Nuförtiden är Vasa marsch förresten ett känt vandringsevenemang, som tar plats runt staden Vasa.

Diverse diktsamlingar, barnböcker och inte minst Fältskärns berättelser torde kunna hittas för en mindre penning på antikvariat. Men för gnidna smålänningar och teknikfriks finns mycket av Topelius verk fritt tillgängligt på http://topelius.fi/ där hans samlade skrifter ges ut fram till 2022 då projektet hoppas vara färdigt.

Vasa marsch

För Vasa gymnasister

I högan nord vår vagga stod
vid stormigt hav och skummig flod.
Vi växte upp ur frostig bädd,
som vintergran, i drivor klädd.
Han står så grön
i vita snön,
han reser stark
sin kronas park
ur armod och ur ödemark.

När våren kom med fågelsång,
när solen glömt sin nedergång,
när blomsterkrönt stod polens rand
och fritt var hav och grönt var land;
då blev vår håg
som strand och våg,
då vart oss sagt
att stå på vakt
för livets och för ljusets makt.

Här är vart fält av strider rött,
här, här har Finlands lejon blött,
här stod det stolt, med pannan höjd,
i blodig sorg och segerfröjd.
Här sjöng engång
dess bard sin sång
och, väckt av den,
skall här det än
ur gravarna stå upp igen.

Och hädan drog i fredens dar
en stark falang med panna klar
till mänsklighetens stora strid
mot mörker, synd och död all tid.
En lyra blev
vårt adelsbrev,
en vase huld
av ax i guld
har gäldat ljusets makt vår skuld.

Och Wasa gossar äro vi;
vårt namn skall ej förgätet bli.
Vårt namn är stort och ärorikt;
till ädel bragd har det oss vigt.
Det vigt vårt bröst
åt ärans röst,
det har oss dömt,
om vi det glömt;
det har mätt högt det mål vi drömt.

Som tusen vågor sammangå
kring Finlands bygd i gördel blå,
så mötas hjärtan, mötas namn,
o fosterland, uti din famn.
Att bära glatt
din fanas skatt,
att kämpa med
ditt främsta led,
var fäders bragd och Wasa sed.

Vårt land! Vårt finska fosterland!
Din fasta botten är vår strand.
Så låt oss bli din starka vall,
som havets våg ej bryta skall.
Slå högt, vår barm!
Väx stark, vår arm!
Väx stor i skygd
av söners dygd,
vår höga nord, vår finska bygd!

Zacharias Topelius