Likheter med bilden av Tredje riket och vikten av motstånd

Ofta får man här i Sverige höra att medborgare i Tredje riket borde ha gjort mer motstånd, kanske ha sagt att de inte ställde upp eller startat en motståndsrörelse. Sådana ord kommer från de som levt i skyddad sosseverkstad hela livet och haft skygglappar på inför politiska övergrepp i Sverige. Pådyvling av storskalig invandring är ett av flera sådana politiska övergrepp som hela folket har utsatts för. På individnivå har många personer råkat ut för direkta övergrepp. Ja, sådant sker även i s.k. demokratier.

Samma sorts människa som sturskt tycker att tyskar borde gjort motstånd på 30- och 40-talet älskar att hänvisa till nazismen, varmed man kan anklaga och svartmåla meningsmotståndare och på lättaste sätt (utan egentlig förankring) framstå som en som rekorderligt tycker det rätta. Personen ifråga glömmer förstås att många tyskar gjorde motstånd, med livet som insats. Andra såg sig oförmögna. Många såg en del eller mycket gott i nationalsocialismen. Vissa såg den tyska politiken som det enda motståndet mot den instormande kommunismen från öst. I skyddad verkstad, med skygglapparna på och dumdryg förträfflighetskänsla missar personen alla sådana nyanser.

Ibland hörs också frågan varför inte judar gjorde större motstånd. De hade ju större anledning. Själv undrar jag ibland varför inte de judiska organisationer som genomförde bojkotter och krävde krig mot Nazityskand redan 1933 gjorde mer för att rädda judar i Sovjetunionen och Tredje riket. De som tycker att judarna i Tyskland och östra Europa borde gjort mer för att hävda sig har förstås rätt, men de glömmer samtidigt hur svårt sådant kunde vara. I den skyddade verkstan och blinda förträffligheten är det lätt att snacka.

Det här är innehåll från Svegot Plus. För att ta del av detta måste du logga in eller lösa en prenumeration.