God öl, sevärdheter och sköna platser i Bayern

Vad finns det egentligen i Bayern för dem som inte bara bryr sig om fotboll och öl á la München? Oktoberfestivalen och Bayern München-matcherna lockar förstås mest publik. Men vad finns det att se och göra för den som vill uppleva lite annat – men ändå mycket öl? Bayern är Tysklands till ytan största Bundesland, eller förbundsland som det heter på svenska, och näst största till befolkning sett. Nordrhein-Westfalen klår Bayern med några miljoner invånare p.g.a. att storstäder som Düsseldorf, Dortmund, Essen, Duisburg, Köln m.fl. ligger som på ett band intill varandra. Men Bayern har nog fler sevärdheter. Här ska jag begränsa mig till min senaste lilla resa genom Bayern. Det finns förstås tusen saker att se och uppleva där, så en begränsning är väl på sin plats. Ett par av sevärdheterna befinner sig faktiskt precis på andra sidan gränsen till Baden-Württemberg, fast de är så märkvärdiga att de gott kan nämnas här. Och man ser ju faktiskt Bayern från katedraltornet i Ulm! [membership level="0"] [su_note]Det här är innehåll från Svegot Plus. För att ta del av detta måste du logga in eller lösa en prenumeration .[/su_note] [wppb-login redirect_url="http://www.svegot.se"] [/membership] [membership] När man tränger in i Bayern från nordost (från Thüringen) kommer man snart till staden Bayreuth. Staden är främst förknippad med operakompositören Richard Wagner, som har museum och gravplats där vid hans gamla villa Wahnfried. Här har sedan 1876 – dock ej varje år – Bayreuthfestspelen hållits, d.v.s uppföranden av Wagneroperor i Festspielhaus Bayreuth. Spelen kontrolleras fortfarande av familjen. Även om Richard Wagner själv var revolutionärt lagd, trumfar bayersk traditionalism i det här fallet. Fast opera fanns i Bayreuth långt innan Wagner körde igång med sina spel. Staden är känd för sin barockarkitektur från 1600- och 1700-talet, och stadens mest kända opera är nog inte Wagners operahus utan barockoperan Das Markgräfliche Opernhaus, som stod färdigt 1748. Inredningen är oerhört yppig och 3D-känslan skapad av kulisserna när man sitter på parkett är sanslöst välgjord. Man tror sig se statyer, balkonger, riktiga hus m.m., men det är bara målade skivor av gips (eller vad nu materialet är) som har placerats så att de skapar en perfekt 3D-känsla. Det är att av de äldsta bevarade operahusen i världen. Drottningholms teater (i Stockholm) är femtio år yngre, men till skillnad från i Bayreuth finns alla kulisser och hela det gamla scenmaskineriet kvar på Drottningholm. Markgräfliche Opernhaus är klart yppigare och äldre, men Drottningholmsteatern är mycket genuinare. Fast det ska väl inte hindra någon att besöka den gamla Bayreuthoperan. Bayreuth ligger i området Franken, namnet på norra Bayern, som sträcker sig ungefär från Nürnberg och norröver. Området är mycket känt för sin vinodling. I södra Bayern fungerar inte vinodling eftersom det ligger för högt över havet och således är för kallt. Fast i Franken odlas mycket vindruvor, allt för den ädla drycken vin. Men för de flesta tyskar är öl en än ädlare dryck. Och Franken är än mer känt för sin ölkultur. Vissa områden är de bryggeritätaste i världen och i Franken finner man alla sorters bier man kan önska. Till och med vägskyltarna talar om för förarna att här nalkas öl, här i kulturminnesmärkt brun färg. Och visst, ölen läskar härligt i strupen! På väg söderut genom Bayern stannade vi bara kort i Nürnberg för att säga hej till bekanta. Där finns mycket att se, precis som i nästa storstad på väg söderut, München, men vårt mål var Allgäu där andra vänner bor. Området Allgäu är en rätt liten del som bildar Tysklands mest södra punkt. En liten del av Allgäu ligger i Baden-Württemberg och en något större del i Österrike (främst bergen), men huvudparten finns i Bayern. Det rör sig om en liten landsdel, nästan som en cirkel med ca 10 mils diameter. Längst i söder finns bl.a. orten Oberstdorf, känd för framför allt backhoppningstävlingar. I Alperna är turistsäsongen lika stor på sommarhalvåret som på vintern, och stärkande promenader uppför berget Nebelhorn lockar lika många vandrare från april till oktober som slalomåkare på vintern – liksom öltörstiga. Biran är ofattbart god efter ett par timmars bergsbestigning. Och utsikten är bedårande om man efter mycket möda (eller fusk i linbanan) tar sig upp till toppen. En bit österut sett från Obersdorf ligger Bayerns – och en av världens – främsta turistattraktion, strax utanför den lilla staden Füssen: Schloss Neuschwanstein. Den bayerska kungen Ludwig II lät uppföra slottet fr.o.m. 1869. Han flyttade in 1884 innan det stod färdigt, men han hann bara bo mindre än ett år på slottet innan han arresterades p.g.a. maktkamp och ett par dagar senare troligen mördades. Richard Wagner gör sig hörd även här längst söderut i Tyskland, för Ludwig II lät bygga slottet Neuschwanstein mest p.g.a. sin kärlek till Wagners operor. Mycket av inredningen, särskilt vägg- och takmålningarna, är gjorda efter Wagners operor. Främst gäller det kungens favoritopera Lohengrin, från vilken alla känner bröllopskören. Men även om mycket av slottet skulle ge ett medeltida och sagolikt intryck var det toppmodernt enligt den tidens mått mätt. Det fanns bl.a. rinnande vatten, toaletter med spolning och telefon. Konstnärligt har mycket av slottets arkitektur och inredningskonst länge setts som kitsch, men det är ett lite orättvist omdöme. Visst – platsen, tinnarna, tornen och rummen utgår från en drömbild av medeltiden, vilket ger slottet en kitschig prägel. Men på många sätt är slottet genialt. Läget är fantastiskt uppe på en bergstopp, och dimman, som under min höstdag där svävade fram, förhöjer sagoskimret. Går man upp baksidan till slottet får man sig också en fors och ett vattenfall till livs, vilket förstärker naturkrafterna som omger det mänskliga byggnadsverket. Vidare är rummen mycket stilfullt inredda med allehanda fascinerande detaljer. Man får inte gå runt själv i slottet utan den tilldelade guiden tar en genom tronsal, sovrum, sagorum m.m. Just rummen med scener från Wagners operor – vilka just ofta har sagomotiv: Lohengrin, Tristan, Nibelungenringen, Parzival o.s.v. – målade på väggarna utgör höjdpunkten av upplevelsen. Tak, fönster, stuckatur m.m. förhöjer i sin tur bildernas framtoning. Tyvärr får man liten tid att avnjuta spektaklet. Med tysk effektivitet slussas vi turister i grupper om ca 25 personer snabbt runt i slottet som kor på väg till slakten. Station för station betas av när guiden kvickt berättar om respektive hållplats. Man köper biljett för en bestämd tid, och varje sådan tid har fem minuters mellanrum inför nästa grupp. Så fort man har fått se ett rum knuffas man vidare och nästa grupp går in. Någon kilometer bort ligger slottet Hohenschwangau , som tillhörde Ludwigs far Maximilian. Man kan köpa biljetter för båda slotten, men det blir väl för mycket slott på en dag. Istället kan man åka några km norrut till kyrkan Wieskirche vid Steingaden. Kyrkan har en prunkande inredning i rokokostil med överdådiga takmålningar, stuckaturer och andra inredningsdetaljer som kan göra vem som helst förstummad. Och kanske smått religiös. Vi styrde snart vår kosa än längre norrut, för nu skulle vi hälsa på andra människor längst norrut i Bayern, i die Rhön. På vägen dit hade vi satt upp ett par etappmål, dels en avstickare (som dock ligger på routen till Rhön) in i Baden-Württemberg, till staden Ulm och dess förort Wiblingen, dels den romantiska staden med det lika romantiska namnet Rothenburg ob der Tauber. För alla bokdårar är Wiblingen ett måste. Benediktinklostret i Wiblingen, som också har ett mycket vackert kyrkorum, inhyser nämligen världens vackraste bibliotekssal, åtminstone en av de vackraste. Konkurrensen är hård med ett annat klosterbibliotek några mil söderöver, Kloster Schussenried. Bibliotekssalen i Wiblingen är i praktfull barockstil: rundade former, överdådig stuckatur, statyer med rörliga poser och yvigt veckade kläder, takmålningar med svindlande perspektiv och många detaljer, golvet med skenbara perspektiv. Bortsett från golvet och stuckaturerna är all inredning faktiskt av trä. Kolonner och räcken ser ut som marmor men är av ek målat med fantastiskt välgjorda marmoreringar. Färgerna och mönstren har en makalös lyster. Frågan är bara vad man ska läsa där inne? Den som sätter sig med en svensk deckare blir defenestrerad, har jag hört, så man bör nog tänka sig för vid val av lektyr. Barnen kanske inte intresserar sig för överdådiga bibliotekrum; de kan istället i ett intilliggande rum beundra legobyggnaden av klostret med inte mindre än 800000 legobitar. I Ulms centrum tronar katedralen, som med sina 161 meter är världens högsta kyrkobyggnad. De flesta medeltida katedraler är ofärdiga. De planerade tornen byggdes aldrig eftersom det blev för dyrt eller kanske krävde för tekniskt avancerat arbete. Notre Dame I Paris är ett sådant exempel. Das Ulmer Münster, eller Münster Unserer Lieben Frau in Ulm som kyrkan heter, byggdes heller aldrig klart under medeltiden; även här stod kyrkan utan torn. Det maffiga tornet byggdes först på 1800-talet. Man kan gå uppför trapporna hela vägen upp i tornet, varifrån man har en vidunderlig utsikt över både Bayern och Baden-Württemberg samt förstås Donau som rinner fram längs med staden. Sista anhalten före Rhön blev staden Rothenburg ob der Tauber . Det lustigt klingande namnet betyder ”den röda borgen över floden Tauber”. Innerstaden har behållit mycket av dess medeltida karaktär och påminner lite om Visby och Gamla stan i Stockholm. Även här finns en intakt ringmur och pittoreska, slingrande gator. Arkitekturen är dock typisk tysk. Här kan man strosa omkring och gå på mysiga kaféer. På en av de mer berömda restauranterna stod faktiskt klientelet och väntade på öppning klockan 17. Staden ligger mitt i Franken, så de var väl ovanligt törstiga på vin och öl. Gillar man inte gammal medeltida känsla kan man alltid gå vilse i ett äkta tingeltangelspektakel, nämligen stadens berömda julmuseum med tillhörande shop. Här gäller det att vara rik eftersom en kula för granen kunde gå loss på 24 euro. Rhön är ett bergsområde i norra Bayern, eller snarare på gränsen mellan Bayern, Hessen och Thüringen. Området ligger nästan mitt i Tyskland. Det högsta fjället heter Wasserkuppe med 950 meter, så det är inte Alperna. Snarare påminner landskapet rätt mycket om delar av Sverige, kanske Hälsingland och Dalarna. Här är det mest vandring i naturen som drar turister snarare än spektakulära slott, kyrkor och kloster. I den lilla staden Bischofsheim an der Rhön fanns det faktiskt ett överflöd av kaféer och restauranter, vilka klarar sig p.g.a. de vandrande turisterna. Till slut var det dags att åka hem mot Brandenburg. Då kan man välja var man ska göra en paus, t.ex. Weimar, Jena, Naumburg eller Halle, alla städer (fast inte i Bayern alltså) kända för sina berömda män. I Weimar bodde Goethe och Schiller, i Jena vistades de romantiska författarna Novalis och bröderna Schlegel m.fl., i Naumburg an der Saale levde Friedrich Nietzsche som barn och i Halle är kompositören Händel född. Vårt val föll på Naumburg. Stadens gamla kärna är mycket vacker med slingrande gator och nätta hus. Katedralen är vida känd och både ståtlig och skön. Det finns mycket vinodling längs floden Saale, så vin finns alltid till hands (eller en bärsa för den som föredrar det). Och så har vi Nietzschehuset och ett museum om filosofen. Det var mycket att se och mycket att göra. Men bäst var kanske ändå ölet. [/membership]