En svensk ung kille attackeras av tre utlänningar, det är inget ovanligt i dagens Sverige. Men allt annat som händer efter detta är ovanligt. Istället för att erkänna sig besegrad och gömma sig väljer svensken i Ystad att samla sina vänner kring sig och visa vart skåpet ska stå. Det blir slagsmål och trots att svenskarna är i underläge (30 utlänningar mot en handfull svenskar) reder de upp situationen och får utlänningarna att backa undan.

Snart nog återvänder några av utlänningarna, maskerade och beväpnade med knivar. Klokt nog väljer svenskarna att hålla avståndet och sammantaget var det hela en seger för de svenska ungdomarna på plats … men också för alla svenskar.

Mer ofta än sällan går det inte som i Ystad. Tyvärr är det inflation av filmklipp där svenskar förnedras och misshandlas. Tyvärr är det “vi” själva som delar dem mest av alla och hjälper därmed våra motståndare. Kanske är det svårt att hitta alternativ? När det inte finns positiva händelser (som den i Ystad) att dela med sig av så får man göra övergår till att sticka vidare på martyrkoftan.

Det är just därför som händelsen i Ystad är så viktigt. Vi vann … seger till svenskarna, till Sverige och till varje ung svensk man eller kvinna som drabbats av mångkulturens elände. Vi behövde en seger, något att hänvisa till och prata om. Och istället för att titta på hur ännu en svensk drabbas, så kan vi se svenskar som står fasta. Det är inspirerande.

Svenskarna i Ystad gör allt rätt och de kan stå som förebild för alla svenskar – unga som gamla. I en intervju med Nordfront berättar en av ungdomarna som var med att en del av dem tränar kampsport tillsammans. Det är en viktig detalj eftersom det skapar en kamratskap, och en trygghet eftersom man vet att man kan ta bättre vara på sig själv.

Det man kan fråga sig är, var är de vuxna då? När jag var ung så tvingades vi göra som grabbarna i Ystad. Runt omkring i Sverige var det slagsmål och oroligheter mellan svenskar och utlänningar, utan att de vuxna höjde på ögonbrynen. Ska “vi” bete oss likadant? Jag hoppas inte det. Förvisso ska svenska ungdomar kunna reda sig och Ystadgrabbarna imponerar – men de hade inte behövt hamna i den situation de tvingades hantera om det inte vore för det konstanta och fortsatta sveket från svenskar överlag.

Låt oss alla, ung som gammal, man som kvinna, bli inspirerade av svenskarna i Ystad som bevisade en enkel och grundläggande sanning:

Mandom, mod och morske män
Finns i gamla Sverge än,
Kraft i arm och kraft i barm,
Ungdomsvarm i bardalarm.