Vad är det för fel på svenska journalister och kulturskribenter?

Visst blir det mest vatten på kvarnen, men hur kan svenska journalister och kulturskribenter få så mycket om bakfoten eller misslyckas i sitt uppdrag? I fallet Ylva Johansson lyckas ingen ställa den viktigaste frågan till f.d. S-ministern, och när det gäller antiken undrar man hur antikenvurmaren Ida Östenberg kan få det så fel. Två aktuella fall, som alla vill tycka till om! Ett: skolverket vill stryka antiken från ämnet historia på grundskolan. Två: Ylva Johansson klarade inte första utfrågningen av EU-parlamentet för att godkännas som EU-kommissionär. Hur har det hanterats i svensk media och vari består bristerna? Ylva Johansson har ljugit rakt ut inför EU-parlamentet – i en situation som hon själv kallat som demokratins kärna. I sitt anförande inför utfrågningen sade hon att invandringen i Sverige har varit särdeles lyckad; integrationen har fungerat bra och invandringen bidrar positivt till vår ekonomi. Situationen är som bekant precis tvärtom. [membership level="0"] [su_note]Det här är innehåll från Svegot Plus. För att ta del av detta måste du logga in eller lösa en prenumeration .[/su_note] [wppb-login redirect_url="http://www.svegot.se"] [/membership] [membership] All svensk media har rapporterat om Johanssons första misslyckande. Men ingen utom de alternativa kanalerna säger något om lögnerna och den pinsamma insatsen. Ingen av de stora tidningarna och kanalerna har ställt henne mot väggen genom att påpeka lögnerna och klandra henne för att hon varit för dålig för att klara utfrågningen, vare sig hon förberett sig dåligt, slingrat sig eller bara varit för dum. Visst är området migration svårhanterligt i EU, men att bara svamla om att hon ska säga hur hon ska gå tillväga först efter att hon blivit vald, det är bara drygt, dumt och oförskämt. Expressen körde mest svenska sportjournalistfrågan ”hur kändes det”. Aftonbladet betonade mest intriger mellan EU-grupperingarna. SvD hade mest saklig rapportering, de berörde i alla fall inte Johanssons falska utsagor om svenska integrationsframgångar. SVT påstår i en artikel göra en analys, men det blev mycket kortfattad rapportering om de problem hon ställs inför, inget om lögnerna. Ingen har berört Johanssons uppenbara lögner eller hennes nonchalans. SvD tog upp ett gammalt fall om en rumänska som p.g.a. okunnighet och arrogans fick åka hem med gråten i halsen, men gjorde ingen jämförelse med Ylva Johansson. Svenska journalister vill tydligen leva med lögnerna om lyckad invandring och absolut inte sätta press på Ylva Johansson; troligen vill de ha henne som kommissionär. För inte så många år sedan hade svenska journalister förmågan att sätta tryck på inom politiken, oavsett politisk hemvist. Både Gudrun Schyman och Mona Sahlin har fått känna på drevet när de fifflat, ljugit o.d. Men nu ska helst bara högerpolitiker (som helst då kallas extremhöger) känna av lite tryck, verkar det som, i alla fall när det kommer till frågor som berör invandring. Det är en skandal att Ylva Johansson har ljugit inför EU-parlamentarikerna. Och det är pinsamt att hon har varit så dålig, en skam för Sverige. Men det är nästan en större skandal att svenska journalister inte har klandrat Ylva Johansson för hennes lögner och inte satt tryck på henne. Därmed göder de den förljugna världsbild regeringen försöker göra gällande om invandringens nödvändighet och fördelar. Vad gäller yttranden om att skolverket vill ändra läroplanerna i historia för grundskolan har det skapats en kavalkad av negativ kritik. Fallet är glasklart. Alla tycker att det är idiotiskt, att det uppstår en fullständigt skev bild av historiens långa linjer, att eleverna kommer att gå miste om oerhört värdefulla kunskaper, att vår värld på sätt och vis blir obegriplig. Det är så mycket omkring oss som har sina rötter i antikens värld utan att vi alltid tänker på det. Det blir intressant att se huruvida Skolverket backar nu när så många historiker, antikenforskare, kulturskribenter m.fl. unisont sågar förslaget. Eller ska staten visa sig på styva linan och nonchalera kritiken? I maktens namn! Men här är det en annan fråga som ska uppmärksammas. En av alla dessa kritiker är antikenforskaren Ida Östenberg, som ibland skriver i Svenska Dagbladet. I hennes senaste SvD-artikel skräder hon inte orden mot Skolverket. Men Östenberg är lite av en vänsteraktivist och kan sällan låta bli att krydda sina artiklar med ideologi. Här betonar hon att kunskap om antiken gör att man kan ”genomskåda missbruk av historien”. Och sedan kör hon loss: ”När högerextrema rörelser reciterar spartanska krigare, marscherar med flaggor som signalerar SPQR (Senatus Populusque Romanus), och vill bygga ett nytt rasrent Europa på romersk grund måste vi ha kunskap nog att protestera.” För säkerhets skull har SvD highlightat delar av citatet i artikeln. Tidigare i artikeln har hon exemplifierat sin ståndpunkt med motstånd mot nazismen och att hjälpa nödställda på Medelhavet. Östenberg bedriver metapolitik så det närmast blir pinsamt. Men hon är så ideologiskt förblindad att hon glömmer vem som är fiende i det här fallet. För inte är det några högermän som vill skrota antiken i läroplanerna! Tvärtom är det vänstern, alltifrån socialister till liberaler, som vill lägga fokus på sin historiska roll för vårt samhälle. I den agendan ligger att måla upp nazismen och högerextrema som historiens värsta drakar. Men också att i modernitetens och progressivitetens namn skära bort ”gammal skit” från historiens karta. Det är Östenbergs egen ideologi som vill stryka antiken från skolans läroplan, inte högern som tvärtom älskar antiken. Men förblindad av ideologi, metapolitisk lusta och moralisk självbekräftelse är hon för dum för att inse det. Östenberg nämner Platon i sin artikel. Men glömmer att hon och Sveriges journalistkår är som fångarna i Platons grotta! I sin berömda liknelse i den filosofiska dialogen Staten målar Platon upp ett scenario där personer sitter fängslade och ser skuggbilder; fångvaktarna går med föremål framför en eld, och fångarna ser således föremålens skuggbilder projicerade på grottväggen. Skuggor av skuggor av den sanna verkligheten! Men en av fångarna kommer loss, går ut ur grottan och ser allt i riktig dager, upplyst av solen. Han ser nu allt i sanningens sken. Men, säger Platon, om han skulle gå tillbaka till grottan och berätta det för sina medfångar, då skulle de troligen slå ihjäl honom, ty de är nöjda med sin skuggvärld och vill inte veta av några sanningar. De vill leva i förljugenhet och dumhet, precis som de flesta av Sveriges journalister och kulturskribenter.[/membership]