Alla som har bott i Stockholm känner till den halvt omöjliga bostadsmarknaden. Det finns på tok för få lägenheter. Lägenhetspriserna är vansinnigt höga. Att få ett hyreskontrakt i ett hyggligt område via kommunala förmedlare tar många år – om du inte är sosse eller lite tursam invandrare vill säga, då vissa gräddfilsregler tycks gälla. För att få en lägenhet via privata förmedlare krävs personliga kontakter eller riktig bondtur. Samma sak gäller säkert i Göteborg och andra större städer.

Återstår andrahandsmarknaden eller svarta hyreskontrakt! Men den möjligheten ska nu bort en gång för alla i och med en ny lag som träder i kraft den 1 oktober. Egor Putilov har skrivit en artikel på Samhällsnytt om den nya lagen. Vid både köp och försäljning av hyreskontrakt kan man dömas upp till fyra års fängelse. Hyr du ut din hyreslägenhet till högre pris än din normala, då kan du få upp till två års fängelse.

Nu måste någon gång den svenska bostadsmarknaden fixas till, dels att det finns för få lägenheter och dels den bisarra situationen med svartförsäljning av hyresrätter. Så på ett sätt är förstås en ny lag något positivt. Men Putilov visar förtjänstfullt hur tokigt det har blivit. Först klargörs att SD faktiskt ville ha än högre straff, ändå upp till sex års fängelse. Sedan förklarar han konsekvenserna av den nya lagen.

Dels är straffen högre än misshandel och vållande till annans död, dels finns det i dagens läge ofta ingen annan väg att gå än att köpa ett svartkontrakt, dels kommer vanliga personer som hyr ut sin lägenhet när de är bortresta e.d. att straffas på ett helt oskäligt sätt. Tusentals kommer att kriminaliseras, ungefär som om man skulle dömas för att gå mot röd gubbe. Så har övriga partier resonerat när de röstade mot förslaget.

Men SD röstade alltså för sossarnas förslag. Visst är politik lite kohandel hit och dit och visst kan t.ex. V och SD tycka lika i en del frågor. Men SD måste förstå att de aldrig får kohandla med sossarna, dels för att det är den stora konkurrenten om röster, dels p.g.a. faran att låta sig utnyttjas, dels för att man inte får ge sossarna något eftersom de med liv och lust förstör landet Sverige.

Och här börjar det riktigt förtjänstfulla i Putilovs artikel. Han grillar nämligen SDs ansvariga i frågan ordentligt. Och det ska sägas att denne SD:are, Roger Hedlund, är nog så hedervärd som besvarar Putilovs frågor så gott han kan utan att slingra sig, utan att komma med bortförklaringar, utan att ljuga och utan att nonchalera Putilov för att han jobbar på Samhällsnytt, en för etablissemanget fruktansvärd tidning som enligt dem bara sysslar med hat och hot.

Putilov ställer mycket vassa frågor. Inte minst är följdfrågorna välgenomtänkta. Frågorna manar Hedlund att verkligen tänka om det var så klokt att rösta igenom förslaget, eftersom det är orimligt på många sätt, om det var värt att driva igenom med sossarna, att polisen tvingas slösa resurser på det här istället för mycket viktigare saker, att legitimiteten till lagarna urholkas när folk ändå kommer tvingas bryta mot dem när de måste köpa svarta lägenheter eftersom inga alternativ finns.

Hedlund försvarar omröstningen med att brottssyndikat tjänar stora pengar på svart lägenhetsförsäljning. Det är dem man vill åt i första hand. I andra hand handlar det om att få folk att inse det olagliga (det var tidigare också olagligt med svart lägenhetsförsäljning). Och han håller krampaktigt fast vid det när Putilov pressar honom om orimligheter i den nya lagen och att de har hjälpt sossarna här. Frågan är om Hedlund förstår kritiken ifråga eller är en SD:are som har blivit som vilken svensk förljugen dumbomspolitiker som helst. Hans krampaktiga svar påminner lite om Löfvéns fånigheter om Danderydsknarkare som skulle gynna gängkriminaliteten, så det lutar lite åt det senare.

Det hela ställs på sin spets i slutfrågorna när Putilov så att säga vrider om kniven. Hedlund efterfrågade ett tack av Morgan Johansson för att de gav sossarna stöd och Putilov undrar om han fick något tack. Varpå Hedlund besviket säger ”nej”, besviket eftersom Mollgan tackat L och C för stöd i frågan men struntat i SD. Varpå Putilov får chansen att ställa den snillrika frågan: ”Och du vill vara med i det här gänget?” Tro det eller ej, men Hedlund svarar ”ja” – eftersom han ständigt vill utveckla samarbetsmöjligheter med andra partier.

Antingen är denne Hedlund en naiv korkskalle eller en fullblodsrobot som bara ser till teknikaliteter eller en fullkomlig realpolitiker som villigt struntar i ideologi och kohandel bara man får framgångar – eller så är han lika mycket dumbom som Mollgan själv, fast ännu dummare eftersom Mollgan vet hur man får en SD:are att känna sig lite ynklig.

Förhoppningsvis kommer en och annan Heja Jimmie-snubbe som dagligen läser Samhällsnytt att tänka till lite innan han ropar ”Heja Jimmie” nästa gång. Oavsett, man kan tycka vad man vill om Sanhällsnytt, Egor Putilov, SD, Roger Hedlund och inte minst den nya lagen om svarta hyreskontrakt – men det är ett stycke riktigt bra journalistik.