Jalles poetiska ark - del 29: Grundtvig sjunger om en dansk sjöhjälte

Nikolai Frederik Severin Grundtvig, författaren till dagens dikt, är en av Skandinaviens viktigaste kulturpersonligheter. Han tog strid mot upplysning och rationalism, som enligt honom tenderade att fördärva människans själsliv. Efter ett par kriser blev han djupt troende och predikade en innerlig kristendom, präglad av församlingens och individens tro och förbund, varigenom Gud lever. Rationalismen hade i hans ögon inte bara fått grepp om människornas själar utan även över teologin, varmed tron blivit stel och själlös. [membership level="0"] [su_note]Det här är innehåll från Svegot Plus. För att ta del av detta måste du logga in eller lösa en prenumeration .[/su_note] [wppb-login redirect_url="http://www.svegot.se"] [/membership] [membership] Grundtvig var således en typisk del av den romantiska rörelsen i början av 1800-talet, vilken just försökte ruska liv i den europeiska själen. Som många andra nordiska kulturpersonligheter fördjupade sig Grundtvig i de germanska gamla texterna: Eddan, Beowulf m.m. Tillsammans med Tegnér, Oehlenschläger m.fl. gjorde han nationalromantiken till den kanske största kulturrörelsen på 1800-talet. En del av det projektet var att folket skulle bli en sund och naturlig del av staten; Grundtvig var viktig för demokratins utveckling i Norden. Mest föll hans engagemang på folkets bildning. För det syftet grundade han folkhögskolekonceptet som fortfarande är viktigt i Norden och Tyskland. Medborgarna skulle ges möjligheten att bilda sig utanför akademins ramar. Betoningen på folket innebar att respektive land hade sin särart, varmed politik, kulturen m.m. formades därefter. Inom poesin är Grundtvig främst känd som psalmdiktare. Men han har även skrivit många andra bra dikter. Dagens dikt är en av hans mest kända och handlar om den danske sjöhjälten Peter Willemoes, som utmärkte sig i flera sjöslag mot engelsmännen under Napoleonkrigen, framför allt slaget 1801 utanför Köpenhamn. Självaste amiral Nelson ska ha visat stor beundran för den unge, tappre dansken, som ledde ett havsbatteri men inte kunde stå emot de överlägsna britterna. Willemoes var del av den danska flottan i mer eller mindre hela sitt liv. Redan som tolvåring blev han elev inom flottan, där han verkade till sin tidiga död vid blott 24 års ålder 1808, i strid med engelska fartyg. Grundtvig förstår att hylla en folkets hjälte på bästa vis, en som går i strid med fienden med fara för eget liv, för att det egna folkets liv ska kunna spira. "Odden" i dikten är "Själlands odde", en halvö på nordvästra Själland. Kommer hid, I piger små! strengen vil jeg røre, tårer skal i øjet stå, når min sang I høre, om så bold en ungersvend alle fagre pigers ven, sørgelig jeg sjunger. Våren er nu kommen nær, dagene sig længe, våren har I piger kær, blomster gro i enge. Dog I skal i sene år mindes, at I så en vår med bedrøvet øje. Ak, thi før sig op af jord blomsten kunne trænge, falmede en blomst i Nord, som skal mindes længe: Willemoes var blomstens navn, og ej glemmes tunge savn midt i blomsterflokken. Han var dreng, men stod som mand, medens I var spæde, stå og slå for fædreland var den unges glæde. Strømmen går mod København, Kongedyb er strømmens navn, der blev helten viet. Sælsomt i hans ånd det lød: Hører du, det dønner! Danemark er stedt i nød, kalder sine sønner. Og som gamle Danmarks søn fløj han mod det høje døn, fædreland at værge. Ak! den gæve kom og så fædrelandet bløde, hvor de stolte snekker lå, var så tomt og øde. Disse snekker var hans hjem, han opvoksed mellem dem, stred i deres skygge. Hist i nord går Odden ud mellem høje bølger, der blev døn af stærke skud, Kristjan ej sig dølger, men som gamle Kristian står han fast på danske strand, skønt hans blod udrinder. Willemoes! du måtte gå andet hjem at finde, tårer i vort øje stå, men de tør ej rinde. Ak! thi ville vi, at du skulle vanke her endnu, Kristjan overleve? Hører det, I piger små! I må ikke græde, men når over eng I gå mellem vårens spæde, binder da af dem en krans, parrer blomsterne med sans til den faldnes ære! Hvis det rørte hjertes sang hjertet røre kunne, sjunger den da mangen gang i de stille lunde, sjunger den ved breden strand, når hen over hviden sand voven sagte triller! Kommen hit, ni jäntor små! Strängen vill jag röra, tårar skall i ögat stå, när min sång ni höra, om så båld en ungersven, alla fagra jäntors vän, sorgeligt jag sjunger. Våren är nu kommen när, dagarna förlängas, våren har ni jäntor kär, blommor gro i ängar. Dock ni ska i sena år minnas att ni såg en vår med bedrövat öga. Ack, för att sig upp ur jord blommor kunna tränga, vissnade en blomst i Nord, vi skall minnas länge: Willemoes var blommans namn, och ej glömmas tung förlust mitt i blomsterflocken. Han var pojk men stod som man, medan ni var späda, stå och slå för fädreland var den unges glädje. Strömmen går mot Köpenhamn, Kungadjup är strömmens namn, där blev hjälten vigd. Sällsamt i hans själ det ljöd Hör du hur det dånar! Danmark är nu statt i nöd, kallar sina söner. Och som gamla Danmarks son flög han mot det höga dån, fädreland att värja. Ack, den tappre kom och såg fädrelandet blöda, där de stolta skutor låg, var så tomt och öde. Dessa skutor var hans hem, han blev uppväxt mellan dem, stred i deras skugga. Där i norr går Odden ut mellan höga böljor, där blev dån av starka skott, Kristjan ej sig döljer, men som gamla Kristian står han fast på danske strand, fast hans blod utrinner. Willemoes, du måste gå annat hem att finna, tårar i vårt öga stå, men de tör ej rinna. Ack, för ville vi att du skulle vanka här ännu, Kristjan överleva? Hör så det, ni jäntor små! Ni må icke gråta, men när över äng ni gå mellan vårens späda, bind då utav dem en krans, para blommorna med sans till den fallnes ära! Om det rörda hjärtas sång hjärtat röra kunde, sjönge den då mången gång i de stilla lundar, sjönge den vid breda stranden, när hän över vita sanden vågen sakta slår. Nikolai Frederik Severin Grundtvig [/membership]