Folkloristisk flumfestival – något för högerfolk?

Festivalen Folklorum är en tysk festival med folkloristiskt anslag och mycket folkmusik. Här kan man sova i träkojor en bit upp i luften, se på barnteater, lyssna på band och mycket annat. Festivalen lämpar sig utmärkt för nationalister och traditionalister. Första helgen i september varje år går festivalen Folklorum av stapeln i sydöstra Tyskland, några kilometer från staden Görlitz i Sachsen. Festivalområdet ligger precis på gränsen till Polen, längs floden Neisse, och sedan några år tillbaka ligger en liten del av festivalområdet på den polska sidan. Festivalen, som har funnits sedan 1994, kallas också ”Die turisedische Festspiele” eller ”Die geheime Welt von Turisede”. Turider, turiseder eller hur man ska översätta det är festivalens påhittade slaviska folk, som plötsligt påstås ha försvunnit för ca tusen år sedan. Folket har dock lämnat efter sig diverse spår på platsen, främst en mängd byggnader och skulpturer av gudar och andra andliga varelser, allt i välsnidat trä. Därav namnet Folklorum, får man anta. [membership level="0"] [su_note]Det här är innehåll från Svegot Plus. För att ta del av detta måste du logga in eller lösa en prenumeration .[/su_note] [wppb-login redirect_url="http://www.svegot.se"] [/membership] [membership] Från mellersta Brandenburg ner sydost mot sydöstra Tyskland bor sedan 1000-1500 år sedan det slaviska folket sorberna. Tidigare var de slaviska folken i trakten kända som vender. De svenska kungarna kallar sig sedan Gustav Vasas tid för göters, svears … och venders konung, men den deltiteln tog nog bara kungen för att jävlas med dansken, som kallade sig det eftersom danskarna ibland åkte till norra Tyskand/Polen för att tukta vender, ibland framgångsrikt, ibland flyende med svansen mellan benen. Ty venderna var nog så hårda. Några turider att tukta hittade danskarna däremot knappast. Nere i Lausitz, huvudhemvisten för sorberna och där turidfestivalen håller hus, kan folk nu för tiden förlusta sig i en friluftspark som den där septemberhelgen tillhandahåller diverse aktiviteter. Just träkonstruktionerna är lite av parkens signum. Nästan allt på platsen är gjort av trä. Man kan t.o.m. hyra träkojor en bit upp i träden inne på festivalområdet som övernattningsbostad. Inte helt dumt kanske, så man slipper tälta. Slaver, balter och germaner hade f.ö. ett mycket starkt förhållande till träd. Man kan förstås åka dit bara över en dag, men bättre är kanske att bo i tält, husbil eller i träkronorna under en helg. Festivalen lämpar sig väl för barn med labyrinter, ”dödsrutchkana”, uppträdande gycklare, teaterföreställningar, olika klättermöjligheter o.d. Vissa år har de även skattjakt eller andra större aktiviteter. Många åker således dit med hela familjen för en helg. Som på alla festivaler är annars huvudattraktionerna banden . Dels finns det ett par fria scener, där icke engagerade musiker kan uppträda, dels finns det flera scener för professionella band. De flesta band har folkloristisk eller traditionellt folklig anknytning: keltisk, balkansk m.m. musik. World music är väl det allmänna namnet i ett internationellt perspektiv. När andan faller på publiken trår de dansen, antingen i form av lite flummig ”hare krishna-dans” (i brist på bättre ord) eller folkdans som polka etc. Stämningen kan bli rätt hög. Det finns t.o.m. turidiskt disko inne i ett hus. De flesta scener är annars utomhus. Ungdomar och vuxna kan dansa, dricka öl och ha sköj fram till kl. fem på morgonen innan de ragglar till tälten eller klättrar upp i träkojorna. Mat finns det förstås också att köpa. Och kommersen kommer man givetvis inte undan, sådant där krimskrams som man alltid hittar på julmarknader, medeltidsmarknader m.m. Om det är kallt kan man värma sig i stora kittlar som fungerar som badtunnor. De värms upp av festivalens personal. Det finns också tillfällen för folkdans, både att titta på och att vara delaktig i. Det här året fanns det en chilensk grupp som hjälpte folk, däribland undertecknad, att dansa ett par chilenska folkdanser. När det gäller banden fanns det några riktigt bra band som spelade balkansk, keltisk och latinsk musik. Den stora frågan är bara: när banden spelar och folk hamnar i stämning för att ta sig en svängom, varför tar många av sig skorna och dansar barfota? Till saken hör att det många gånger har varit dåligt väder på festivalen (förstås). Den här helgen var det mellan 15 och 20 grader med lite småregn – trots att det bara några dagar tidigare var över trettio grader. Likväl ska skorna av för de inbitna. Kanske vill de komma närmare naturen eller någon ursprunglig känsla, vilket de tror hör till traditionell musik. Och kanske något halvsocialistiskt fattigmansideal! Många utstrålade vänsters syndrom. Och ganska många personer verkade vara typiska festivalare, som går på framför allt medeltidsfestivaler och i viss mån rockfestivaler. Kläderna och männens ”vikingaskägg” skvallrade till viss del om det. Och så kunde man notera de där sparade festivalbanden runt människors handleder. Just den typen envisades med dans utan skor. Barfotadansen kan dock te sig lite löjlig och anakronistisk när man betänker t.ex. medeltida förhållanden. Varför skulle en viking i Gamla Uppsala ta av sig skorna när han skulle tråda dansen? Och under medeltiden var skor något mycket fint, som man till varje pris ville visa upp. Knappast någon skulle dansa barfota om de hade hyggliga skor. Ännu en sak undrar man över : är de där inbitna festivalarna medvetna om att de här och på liknande medeltidsfestivaler håller på med mycket traditionalistiska saker? Man får intrycket att många av de mer typiska festivalbesökarna, de som återkommer år efter år, är typiska vänsternissar. På någras kläder kunde man se revolutionsklyschor eller anarkistsymboler, och många utstrålade typisk hippieanda. Men all sådan vänsterrevolutionär romantik är egentligen helt främmande för den sortens folklig dans och folklore som fanns på festivalen. Ändå är det ”hippies” som så att säga ”äger” festivalen. Dessutom undrar man om de någon gång har tänkt på att det ”turidiska” samhället med all säkerhet var ett mycket hårt samhälle, där deras hippieattityd inte hade någon helst plats. När man betänker den traditionalistiska dimensionen på en sådan festival, tycker man att det kanske vore på sin plats med fler personer som är klart högertraditionella. Hur mycket flummig stämning som än finns på Folklorum och liknande festivaler så passar de utmärkt för högerfolk. I grund och botten är nämligen Folklorumfestivalen en mycket nationalistisk eller åtminstone europeiskt identitär tillställning. Publiken var till 99,9 procent vit. Där fanns en handfull negrer eller indier, en och annan gulhyad och möjligtvis en eller två araber – ja, bortsett från de sex-sju trumslagarnegrerna som utgjorde ett band som körde afrikansk polyrytmisk musik (som var nog så bra i lagom dos). Så varför inte boka in nästa semester i sydöstra Tyskland: Spreewald, Dresden, Sächsische Schweiz, Zittauer Berge (t.ex. Oybin) – och så Folklorumfestivalen förstås![/membership]