Ska vi stänga igen alla gångtunnlar i Göteborg?

Är det symptomen eller sjukdomen som bör behandlas? Svaret kan tyckas vara självklart. I Göteborg har man beslutat att stänga igen en gångtunnel, och planerar att stänga av än fler, sedan medborgare "upplevt otrygghet" i dem. Ett tydligt exempel på hur man behandlar symptomen istället för det som verkligen är orsaken till problemen. Precis som vid sjukdomsfall behöver man faktiskt inte välja, man kan göra både och. [membership level="0"] [su_note]Det här är innehåll från Svegot Plus. För att ta del av detta måste du logga in eller lösa en prenumeration .[/su_note] [wppb-login redirect_url="http://www.svegot.se"] [/membership] [membership] Det är gott om problemområden i min gamla hemstad Göteborg. Namn som förut klingade vackert och hemtamt, och som fick mig att tänka på ljumna sommarkvällar på uteserveringar och mysiga hipster-café med hopplöst svår mat får mig nu mera att känna doften av krutrök och skräck. Förorten har jag aldrig haft någon särdeles positiv syn av. Jag har bara gjort några snabba besök där och en gång tog det mig inte mer än fem minuter innan jag var rånad. Det blev till att hålla sig centralt i fortsättningen. Men nu har även dessa platser börjat bli förknippade med oro och fara. Backaplan. Wieselgrensplatsen. Brunnsparken. Alla knutpunker där spårvagnarna går dygnet runt, där det alltid är upplyst och där det alltid finns människor. Rånad blir man i en mörk park på vägen hem, eller på någon bakgata när man gått vilse. Det stämmer inte riktigt in att man numera kan bli rånad mer eller mindre var som helst, även på blanka dagen. Men det är nya tider och jag, precis som alla vi andra, måste lära om och lära nytt. Göteborgs stad har en något ovanlig, men kanske inte helt dum, taktik för att få stopp på detta. Man har börjat fylla igen gångtunnlar för att ge de kriminella några färre platser att hitta sina offer på. Gångtunnlar har alltid slagit mig som en utmärkt plats för kriminalitet. De är skyddade från insyn och lätta att blockera in- och utgångar på. Inte sällan har jag tänkt mig för både en och två gånger innan jag gått igenom en sådan en mörkt Göteborgs-natt. Men man är ju som man är och man ska inte låta sig skrämmas. Än har jag inte blivit utsatt för något brott och förhoppningsvis behöver jag aldrig mer befinna mig i en grå betongtunnel i Göteborg efter mörkrets inbrott. Den tiden är över. Både för mig personligen men kanske för allmänheten i stort. Göteborgs stad försöker som sagt hjälpa till med detta. En tunnel är redan avstängd, en som gick under den vältrafikerade Hjalmar Brantingsgatan. Den låg mellan stadsdelarna Kvillebäcken och Rambergsstaden. Stadsdelar dit man utan att fundera gärna åkte förr i tiden, men nu helst undviker. Det är mycket man ska undvika nu för tiden. Helst bör man kanske sitta hemma bakom sin låsta dörr för garanterad trygghet, men det innebär ju en del praktiska svårigheter. Därför tycker jag att beslutet att fylla igen tunneln är korrekt, och hoppas man fortsätter. Och ja, det är att behandla symptomen istället för sjukdomen. Ett betydligt bättre alternativ hade givetvis varit att ha fler patrullerande poliser i området, kanske till och med i själva tunnlarna. Det verkar dock inte vara ett alternativ då polisen har fullt upp med både gängskjutningar och hatbrottsutredningar. Därför behöver man laga efter läge. Styra undan människor från farliga områden. Förhindra att de fysisk kan gå genom exempelvis farliga gångtunnlar. Det ställer givetvis till det en hel del. Gångtunnlar byggs av en anledning. Fotgängare och cyklister ska inte hindra trafiken. Det kommer de nu att göra, med mer köer, sänkta hastigheter och trafikproppar som följd. Göteborg som redan är ökänt för sin hopplösa trafikplanering lär inte bli mindre svårkört efter detta. Men står det mellan trafikköer och personrån bör man ändå välja det första, ett tag. För i långa loppet kan vi inte bygga oss från kriminalitet. Det spelar ingen roll om vi sätter igen varenda tunnel, rycker upp varenda buske och ödelägger varje park. Rånarna och våldtäksmännen är allt för många och kommer alltid hitta ett sätt att komma åt sina offer. Med det sagt finns det ingen anledning att underlätta för dem. Symptomen måste dämpas under tiden vi gör oss av med sjukdomen.[/membership]