Har du frågat dig själv vilka du är beredd att försörja?

Vi svenskar var i många år självsäkra om arbetets ära, och vi bar alla inom oss ett helt naturligt förhållningssätt om att förvalta, samt värna de framsteg och goda ting som våra släktingar före oss hade arbetat sig till att föra vidare åt oss. Tills en dag då vi börjar att fundera över hur allt hänger ihop, och ser de oroväckande samhällsförändringar som finns öppna för var och en att se och uppleva.

Från att ha varit ett land där de allra allra flesta har hög arbetsmoral i mening att ”göra rätt för sig”, till att fler och fler faller ifrån den kollektiva utstakade arbets- och ansvarskännande vägen, handlar, som jag ser det som, självbevarelsedrift. Man börjar att tänka själv. Du ser, hör eller får känna på att något inte är som det borde vara. Kanske in på bara skinnet den där tidiga mörka, kalla morgonen då du tar dig till jobb, frågan inställer sig om ” vad håller jag på med, hur många ska jag vara med att försörja, utöver min egen familj?”

[membership level="0"] [su_note]Det här är innehåll från Svegot Plus. För att ta del av detta måste du logga in eller lösa en prenumeration .[/su_note] [wppb-login redirect_url="http://www.svegot.se"] [/membership] [membership] Livet är aldrig rättvist . Besvikelsen blir kanske en dag så stor att en stor frustration och ilska infinner sig. Varför ska vissa likt arbetsmyror i ur och skur ta sig till arbeten, arbeten som kanske även är dåligt betalda, medan andra kan softa hemma eller softa på café och betala kaffet, bakelsen och cigaretten med skatter som Du pyntat in i systemet.

När sedan krav ställs, och det allt mer frekventa gnället på både utrikiska och svenska ökar i styrka om att mer och fler fördelar självklart ska ställas till förfogande för personer som aldrig gjort ett skapandes grann för vårt land, och självfallet inte deras förfäder heller gjort nån input på denna kontinent. Då har man med all rätt rätt, och skyldighet att reagera.

Sedan går tiden, år läggs på år, man arbetar på plikttrogen som tidigare ... men, den där självklara viljan och glädjen för sitt slit brinner inte lika het längre. Funderingar gror och man undrar över vad förvaltar och bygger vi till våra kommande generationer, hur många främlingar bygger vi landet åt?

Exemplen som visar på skevheten i närande och tärande blir fler och fler, politikers välvilja, och krypande gentemot andra länders medborgare i vårt land finner inga gränser. Om dessa orättvisa folkvalda i starkt engagemang i egenintresse kunnat, hade de förmodligen gett bort hela vårt land i ett slag ifall de bara kunnat klura ut hur de skulle få till det. Om det funnits en knapp att trycka på där hela vårt land och våra barns framtid getts bort med e tt tryck, då hade med all säkerhet politiker med sinnelag för folkförräderi stått i lång rad för att sätta tummen mitt på och fått det gjort, snabbt.

För någon dag sedan kom jag på när jag för första gången insåg att jag var lurad av staten, mina tankar kretsade då liksom nu allt oftare med tankar som, vad håller jag på med, varför ska jag stiga upp i ottan för att bege mig till jobb, när det är mycket skönare att sova ut i min säng, varför ska jag jobba åt politikers galna prioriteringar som inte på något vis gagnar mina efterkommande?

Min man var så snäll och körde mig till jobb en tidig vintermorgon, snön yrde, det var alltför halt att cykla tvärs genom staden till Västra hamnen. Bilradion stod på och det var där i ottan dags för Radio Malmöhus nyhetsuppläsning, första inslaget handlade om missbruk, det handlade om missbruket av att tugga blad, kath. Ni vet den somaliska drogen där männen har hela käften full och tuggar och tuggar tillsammans med andra män, landsmän.

Den skånska reportern intervjuade en somalisk man som gnällde om hur orättvist det var, han sa och jag minns det som om det var igår: ”Varför finns det inte kliniker för att hjälpa somalier ur sitt kath-beroende, ni svenskar super och ni får hjälp på alkoholklinik…”. Maken till fräckhet!

Reportern frågade så afrikanen om vad hans kath-tuggande kostade honom per dag, ” 500 kronor per dag” blev somalierns svar. Jag kröp ihop där i bilen, jag frös, mådde fysiskt illa, ville ut; jag ville skrika ut min vrede som bubblade och kokte i mig, det var det jävligaste . Det var det jävligaste! Detta var skamligt! Detta var att å det grövsta trampa på mig och mitt land!

Denna morgon liksom så många andra morgnar var jag och andra arbetande svenskar på väg till jobb. Sedan den vintern och den specifika nyhetsuppläsningen på P4 Lokalradio Malmö insåg jag att det aldrig kommer att fungera. Tar man hit Afrika, får vi Afrika, och det är inget som är nyttigt eller önskvärt att ge som framtid till våra barn.

Den somaliska mannen var den förste som fick mig att tveka inför systemet att arbeta och betala skatt, skatteinbetalningar med vars hjälp korrupta politiker spelar spelet med att prioritera andra länders medborgare framför sitt eget folk. Flera år senare rullade massinvandringsåret in, år 2015 kom med invasion, påbud om höjd pensionsålder kom som på beställning. Kan det sägas tydligare?[/membership]