Om Dagens Svegot

Inga produkter i varukorgen.

tisdag 26 september 2023
Dagens Svegot
  • Programarkiv
  • Stödprenumeration
    • Mitt konto
    • Min stödprenumeration
    • Svegotmynt
      • Hur tjänar jag Svegotmynt?
      • Min Svegotplånbok
      • Byt mynt mot premier
  • Donera
  • Logga in
  • Merchandise
  • Kontakta oss
Inget resultat
Visa alla resultat
Dagens Svegot
  • Programarkiv
  • Stödprenumeration
    • Mitt konto
    • Min stödprenumeration
    • Svegotmynt
      • Hur tjänar jag Svegotmynt?
      • Min Svegotplånbok
      • Byt mynt mot premier
  • Donera
  • Logga in
  • Merchandise
  • Kontakta oss
Inget resultat
Visa alla resultat
Dagens Svegot
Inget resultat
Visa alla resultat

Jalles poetiska ark – del 28: En dansk som kan allt om ungdomlig kärlek

63
DELNINGAR
Dela på FacebookDela på TwitterDela på Telegram

I vår cyniska och ironiska tid är det behagligt att ibland få lite äkthet. Äkta känns i alla fall dagens dikt av dansken Christian Winther som levde i mitten av 1800-talet. Men kanske är det bara dikt och förbannad lögn.

Dikten är t.ex. en del av en diktcykel (Genrebilleder) som berättar en historia, där bl.a. en grupp kommer till en krog, och där uppträder en musikant som framför den här dikten som sång till piano.

Förstått så behöver dikten inte ha ambitionen att ge känslan av äkta idyll. Men när den läses utanför sitt sammanhang, som en dikt för sig själv, förmedlas onekligen en sann idyll med ungdomens äkta känslor. Och trots mycket idyll, som för vissa kan kännas lite väl enfaldigt, har Winther ofta en genuin ton i sina dikter, vilket gör att de inte känns löjliga eller klyschiga.

En annan sak som gör att hans dikter höjer sig långt över det simpelt idylliska och för den delen medelmåttiga poeter är att dikterna har en gnistrande klarhet, att de är så sinnligt närvarande. Det gäller verkligen dagens dikt. Varje strof bjuder på starka visuella bilder, antingen p.g.a. vad som beskrivs eller p.g.a. bildspråket (metaforer, liknelser o.d.).

Nå, låt oss inte förstöra den äkta känslan med för många ord. Vi låter Christian Winthers diktkonst tala för sig själv. Översättningen är mer eller mindre ord för ord och har bara funktionen att göra förståelsen enklare.

Ak, mindes Du, vi kom fra Dands
Og vandred gjennem Byen;
Nathimlens rige Fakkelkrands
Var slukt af Taageskyen.
Du tripped paa de pene Been
Adroit og let fra Steen til Steen
Og jeg holdt Paraplyen.Den Vandring klart i Mindet staaer,
Og aldrig har jeg glemt den;
Jeg var kun sytten, atten Aar,
Og Du kun fjorten, femten.
Dybsindig ei vor Tanke var.
Men Tungen frit fra Hjertet bar
God Lystighed og Skjemten.Og Svar og Gjensvar fulgtes net
Som Rimet i Terziner,
Som i en capricieus Duet
To friske Violiner.
Vi var i Læ for Nid og Nag,
Den hele Kjøbstad sov jo bag
Nedrullede Gardiner.Vi kom til Torvet; som en Elv
Det flød med sorte Vover.
Du standsed her og bad mig selv
At bære Dig derover.
Jeg vandrer end saa tidt, saa tidt
De hundred, lykkelige Skridt
I Drømme, naar jeg sover.

Saa glad jeg Dig paa Armen tog,
Mens vi blev ved at snakke;
Din ene Arm fortroligt slog
Du blødt omkring min Nakke.
Det gik for smaa og rebne Seil,
Som var det Torv et iisglat Speil,
En steil, livsfarlig Bakke.

Jeg flytted langsomt mine Been,
Og lod Dig varligt glide
Ned paa din Faders Trappesteen
Og stod saa ved din Side.
Hvi dvæled vi? ak, aabenbart
Det var Gud Amor blevet klart,
At nu var det paatide!

Han lærte os at kjende nu
To Læbers søde Varme.
Du trykked mig med stille Blu
I dine unge Arme.
Vi glemte Alt omkring os, Alt,
Vi hørte ei de Dryp, der faldt,
Paa Silkeskjermen larme.

O. dette lange – lange Kys,
Vor første Blomst i Vaaren,
Det lever end, som var det nys
For os til Verden baaren.
Det lever som min bedste Skat
I Glædens Solskin, Sorgens Nat,
I Smilet og i Taaren.

Ack, minns du, vi kom från dans
och vandrade genom stan;
natthimlens rika fackelkrans
var släckt av dimmors moln.
Du trippade på söta ben
säkert och lätt från sten till sten
och jag höll paraplyet.Den vandring klart i minnet står,
och aldrig har jag glömt den;
jag var blott sjutton, arton är,
och du blott fjorton, femton.
Djupsinnig var vår tanke ej.
Men tungan fritt från hjärtat bar
god lustighet och skämtan.Och svar och gensvar följdes nätt
som rimmet i terziner,
som i en kapriciös duett
två friska viloliner.
Vi var i lä för spott och spe,
hela köpstan sov ju bakom
nedrullade gardiner.Vi kom till torget; som en älv
det flöt med svarta vågor.
Du stannade här och bad mig själv
att bära dig däröver.
Jag vandrar än så titt och tätt
de hundra, lyckliga steg
i drömmar, när jag sover.

Så glad jag dig på armen tog,
medan vi fortsatte prata;
din ena arm förtroligt slog
du mjukt omkring min nacke.
Det gick för små och revade segel,
som var torget en isblank spegel,
en brant, livsfarlig backe.

Jag flyttade långsamt mina ben,
och lät dig varligt glida
ned på din faders trappsten
och stod så vid din sida.
Varför dröjde vi? Ack, uppenbart
blev det nu klart för guden Amor,
att nu var det på tiden!

Han lärde oss att känna nu
två läppars söta värme.
Du tryckte mig med stilla blygsel
i dina unga armar.
Vi glömde allt omkring oss, allt,
vi hörde ej ens dropparna som föll,
på silketrycket larma.

O, denna långa – långa kyss,
vår första blomma i våren,
den lever än, som var den nyss
för oss till världen buren.
Den lever som min bästa skatt
i glädjens solsken, sorgens natt,
i leendet och i tåren.

Christian Winther

Etiketter: Christian Winther
Föregående inlägg

Passningen #190: NFL-premiär och förbjudna transor

Nästa inlägg

Skattesänkningen till landsbygden är ett dåligt skämt

Ännu mer från Svegot

Inget innehåll tillgängligt
Prenumerera
Logga in
Meddela om
guest
guest
0 Kommentarer
Inline Feedbacks
Visa alla kommentarer

Senaste programmen

Naiva politiker, sprängda hus och mördarbarn
Dagens Svegot

Naiva politiker, sprängda hus och mördarbarn

26 september 2023

Inatt sprängdes det i bostadshus i så väl Hässelby som Linköping, och invandrargangsternas uppgörelse verkar bli allt mer intensiv. Samtidigt...

Läs mer

Ett farväl till Bullerbyn: Åsa Eriksson avslöjar mer än hon tror

Gängkrig och skjutningar: Är det inte invandringens fel?

Kommunalt självstyre eller aktivistisk anarki?

Är det försent? Ska vi bara ge upp?

Sverige: Ett land i världen eller hela världen i ett land?

Skuggsamhället AB: Att bli rik på illegal invandring

Att förstöra ett land: Sveriges oundvikliga kollaps

Propaganda från UR rör upp känslor i Ungern

Kusingifte, klankrig och skjutningar: Så blev Sverige tredje världen

Elon Musk, ADL och antisemitismen

Orania: Att bygga en nation (Gäst: Jonas Nilsson)

Att bli svensk medborgare: Nya regler föreslagna, vad innebär det?

Liberalernas dröm är svenskarnas mardröm

Naturen eller överheten – vem följer du?

Om Dagens Svegot

Dagens Svegot är ett mediaprojekt som drivs av den ideella föreningen Det fria Sverige. Arbetet finansieras via gåvor och stödprenumerationer.

Kontakt

SVEGOT-DFS Ideell förening

Västra långgatan 29
545 72 Älgarås
Telefon: 08-51 97 16 31

Inget resultat
Visa alla resultat
  • Programarkiv
  • Stödprenumeration
    • Mitt konto
    • Min stödprenumeration
    • Svegotmynt
      • Hur tjänar jag Svegotmynt?
      • Min Svegotplånbok
      • Byt mynt mot premier
  • Donera
  • Logga in
  • Merchandise
  • Kontakta oss
  • Logga in
  • Registrera
  • Varukorg

Välkommen tillbaka!

Logga in på ditt konto nedanför

Glömt lösenordet? Registrera

Skapa nytt konto!

Fyll i formuläret för att registrera dig

Alla fält måste fyllas i Logga in

Få ditt lösenord tillskickat dig

Vänligen ange din e-postadress eller användarnamn för att återställa lösenordet

Logga in
wpDiscuz
0
0
Vi vill veta vad du tycker! Lämna en kommentar!x
()
x
| Svara