Länge leve DNA-forskningen

Brittiska forskare har undersökt britters arvsmassa och funnit att många människor i Skottland har hållit sig till både bestämd ras och mark i århundraden. På det skotska fastlandet dominerar keltiskt DNA, medan det på de skotska öarna även finns en rejäl dos vikingablod. DNA-forskningen gör hela tiden framsteg allt eftersom man kan göra finare undersökningar, kommer på nya områden att undersöka och undersökningarna blir billigare och mer pålitliga. I arkeologi och historia har DNA-forskning varit en viktig hjälpvetenskap i ett par decennier. Historiker och arkeologer kan därmed bättre studera sådant som folkvandringar, folkblandningar, bosättningsstrukturer, användande av grödor och boskap, matvanor, sjukdomar och mycket annat. Och så själva folkslagen och deras särarter förstås – det som förr kallades rasvetenskap! Ett ord som gott kan dammas av och användas på allvar igen! Mycket av nämnda exempel har man tidigare kunnat undersöka med andra hjälpvetenskaper, men med DNA-forskningen blir resultaten allt säkrare. [membership level="0"] [su_note]Det här är innehåll från Svegot Plus. För att ta del av detta måste du logga in eller lösa en prenumeration .[/su_note] [wppb-login redirect_url="http://www.svegot.se"] [/membership] [membership] Nu senast har University of Edinburgh och Royal Collage of Surgeons in Ireland (RCSI) studerat arvsmassan (s.k. genom) hos folken i Storbritannien och Irland. Resultatet visar att många skottar bor kvar på samma plats som förfäderna, d.v.s. att de har samma arvsmassa som dem som bodde där för ca 1500 år sedan. Den etniska traditionen har således varit mycket stark i Skottland. Skottarna är stolta över sitt piktiska arv . Pikterna var ett keltiskt folk som möjligtvis tog sig från Irland över till Skottland under romarnas era. Namnet är troligtvis romerskt efter ordet picti, bemålat folk, kanske eftersom pikterna gärna tatuerade sig. Deras krigarkraft kan man inte klandra. Varken romarna eller de germanska anglerna förmådde erövra deras skotska hemland. Däremot försvann de under medeltidens gång genom att blandas upp med andra gaelisk-skotska folkgrupper. Eller vad som nu hände! Alla folkgrupper i Skottland var i och för sig av keltisk börd i grund och botten. På fastlandet är den keltiska arvsmassan dominerande i dagen Skottland. På flera av öarna däremot visar DNA-undersökningarna att nästan en fjärdedel av arvsmassan har nordiskt ursprung, främst norskt. Ö-skotttarna har således en rejäl dos vikingablod i sig. Forskarna är hur som helst imponerade av skottarnas förmåga att behålla sitt genetiska arv så intakt och så fäst till bestämda platser, särskilt som den industriella revolutionen innebar kraftiga folkomflyttningar. Blut und Boden, som det heter på tyska, har uppenbarligen en viktig roll i människors liv. Oavsett vad allehanda moderna intellektuella tror, alltifrån socialister till dagens PK-muppar! Sovjetkommunisterna gjorde enorma insatser för att försöka luckra upp allehanda folk från deras naturliga sammanhang av blod och jord, genom deporteringar, massiva tvångsförflyttningar, omskolningsläger m.m. Likväl består mängder av minoriteter än idag i östra Europa, med sina gamla språk, vanor och rasliga egenheter. Där kommunisterna misslyckades har de svenska varianterna av socialister de senaste årtiondena funnit nya sätt att försöka luckra upp folkstammar: massiva förflyttningar av totalt främmande folk till det egna landet i hopp om att invandrare ska beblanda sig med svenskarna. Ondskan i den manövern är om något ondare än sovjetkommunisternas brutala metoder. Ingen ryss pamp under Sovjetepoken skulle komma på den befängda idén att tvinga det egna folket att blandas upp och försvinna. Frågan är hur bra det kommer att gå för den svenska PK-ligan? Segregeringen i Sverige är mycket stark, både från invandrargruppernas och svenskarnas sida. Som sagt – Blut und Boden! Och finns inte Boden (jord, mark), så blir väl den andra delen – blod – desto viktigare. Likväl måste det upprepas hur ondskefullt försöket till utplåning av den svenska folkstammen är. Och att försöka förneka det uppenbara syftet med massinvandringen är uteslutet. På 80-talet bedyrades det gång på gång att islam omöjligen kan ha någon framtid i Sverige eftersom det bara fanns några hundra eller ett par tusen muslimer då. Och på 90-talet sa man samma sak eftersom det bara fanns några få tiotusentals. Och så vidare! Exakta samma språkbruk har använts om svensk folkstam och kultur de senaste fyra decennierna. Inom den modiga och sunda högern påpekas det med rätta hur enhetlig den svenska folkstammen och staten var för bara några decennier sedan. T.o.m. statsminister Erlander sade offentligt vilken lycka det var för svenskarna att ha det så. Att utplåna den lyckan har varit de senaste PK-regimerna mål. Och det har uppenbarligen hög prioritet. Men svenskarna har fortfarande stor möjlighet att bevara sin folkstam och sitt blod. Studier under 1900-talet kom fram till att svenskarna var mycket rasrena, ifall sådant ordval önskas. Renast ska dalslänningarna ha varit, fast den som förmedlade det till mig var kanske från Åmål... Tillgänglig DNA-forskning visar klart att svenskarna har utgjort en distinkt variant av den germanska folkgruppen i tusentals år. Givetvis med viss varians, men ändå med några klara folkstammar som grund! I ett större perspektiv består de flesta svenskar av en övervägande dos indoeuropeisk DNA-arvsmassa, d.v.s. av det folk som tog sig från slätterna norr om Svarta och Kaspiska havet in i Europa, Iran och Indien. Sedan har vi ett par mindre doser gammalt jägar-DNA från människorna som kom till svensk mark under istidens tilbakagång och blod från de bondefolk som sakta men säkert bredde ut sig från Mellanöstern genom Europa under tusentals år. Skottarna ska vara stolta över sitt piktisk-gaeliska arv (samt en dos vikingablod) och svenskarna ska vara stolta över sitt svensk-germanska arv. Länge leve DNA-forskningen![/membership]