Skämtar du om utlänningar får du sparken

Det är nog rätt jobbigt bakom kassan där ute i Svea rike. Utländska kunder med ett helt annat temperament och förhållningssätt till affärer gör att det gäller att vara på tårna så man inte blir lurad eller utnyttjad. Tre unga tjejer som arbetade på möbelföretaget MIO spelade in en kort filmsnutt där de drev med fenomenet. Det borde de inte ha gjort. [membership level="0"] [su_note]Det här är innehåll från Svegot Plus. För att ta del av detta måste du logga in eller lösa en prenumeration .[/su_note] [wppb-login redirect_url="http://www.svegot.se"] [/membership] [membership] Spelat in det alltså. Saker som spelas in får lätt spridning långt bortom det planerade. Filmen blev det man brukar kalla viral och säkert som amen i kyrkan (om det nu är säkert nu för tiden) lades den upp på Facebook där de sedvanliga kraven på omedelbar uppsägning skallade. Filmen är oerhört oskyldig. En kvinna i cowboyhatt spelar rollen som jobbig kund. Bakom kassan står en tjej med rödrutig schal på huvudet. Cowboyhatten frågar först om en sjumånaders baby kan få bli medlem, och försöker sedan pruta på en kudde eftersom en tråd är lös. Allt på bruten svenska. Flickorna fnissar. Ett uttryck för frustration såklart. Jag kan bara tänka mig hur det är att stå och brottas med jobbiga, tjatiga, burdusa och kanske aggressiva kunder dagarna i ända. Lättnaden när det äntligen kommer en svensk till kassan. Då vet man att det blir lugnt och ärligt utan hets. Att driva med jobbiga kunder har butiksanställda gjort i alla tider. Det ingår i jobbet. Att filma det bör man dock undvika. Att dela filmen med någon borde det vara spöstraff för. Särskilt, eller kanske endast, om det är bruna människor du driver med. Aftonbladet lyckas gräva fram en kränkt utlänning (deras lager verkar outtömligt) som tycker att kvinnan i cowboyhatt allt för mycket låter som hon är från Mellanöstern och därmed är filmen en kränkning riktad mot alla som har ursprung där. Det är fördomsfullt, förlöjligande, allmänt hemskt och vidrigt. Mios VD Björn Lindblad slänger med glädje sina tre unga anställda framför mångkultur-tåget och berättar att det inletts en internutredning mot flickorna och att de för tillfället är friställda. En fortsatt karriär inom Mio blir nog svårt. Och Lindblad är upprörd. Det korta klippet fick honom att spela upp hela känsloregistret. Först blev han arg. Sedan ledsen. För på Mio tycker man det är bra att alla är olika, givetvis. – Först blev jag förbannad, sen ledsen. För oss är det enkelt: Alla är olika och olika är bra och det är värdegrunder vi ofta promotar inom företaget.

Flickorna är extremt ångerfulla, berättar Lindblad men det har de troligen inte mycket för. De gjorde nämligen det som fortfarande är oerhört förbjudet och förlöjligade den nya adeln i Sverige. För det finns ingen bot och ingen bättring. De hade varit bättre om de skämtat om en inte lika skyddad grupp. Kanske om vita män helt enkelt? Där kan man skämta hur grovt som helst utan att oroa sig för repressalier. Tvärtom blir du troligen hyllad. Men att skämta om jobbiga kunder gör man bara inte om de kommer från ett land som färgat huden brun. Hur jobbiga och påfrestande de än är ska du bara le och hålla käften och ta emot skattepengarna de fått i bidrag. Om det var rätt val att VDn att direkt vända sina anställda ryggen vet vi inte förrän i framtiden. Många har givetvis reagerat på att det bara var ett oskyldigt skämt, att flickorna var unga och att det hela är en överreaktion. Men som företagare är det kanske bäst att ta det säkra före det osäkra och offra det som offras bör. Money talks, och så länge det finns mer pengar att tjäna på att böja sig för utlänningarna än att stå upp för svenskarna kommer många företagare helt enkelt göra det. Men någon gång kommer det visa sig att det är att göra tvärtom som ger fler kunder. Jag tror trots allt att det är ditåt vi är på väg. Själv tänker jag välja ett annat företag nästa gång jag blir sugen på att handla dåliga möbler till högt pris. [/membership]