Slag i slag kommer bevisen på att vårt ”svenska” samhälle inte alls fungerar som det ska, och som vi tror att det gör. Den vanliga människan kommer i kläm, och i mitt fall har jag inte längre något tilltalsnamn. Folkbokföringen vid Skatteverket har malt ner och kastat mitt tilltalsnamn i minneshålet.
Och hur upptäcker man då att man inte längre har ett tilltalsnamn fast man i alla sina dar haft ett? Det var min arbetsgivare som mejlade mig om den bisarra informationen, för de hade gjorde den upptäckten då lönehanteringssystemet ändrat namn på mig då de numera hämtar sina uppgifter från Skatteverket. Man ändrade från Eva-Marie, till ett namn som mina föräldrar för drygt 60 år sedan satte främst av de två jag har.
Jag känner mig frustrerad, irriterad och emellanåt rätt så arg, faktiskt. För hur många gånger har man inte i kontakt med svenska myndigheter blivit uppmanad att stryka under sitt tilltalsnamn på de blanketter i olika ärenden som man har framför sig och ska fylla i, på heder och samvete. Jag står idag utan tilltalsnamn, men med två förnamn – varav den eller de som vill skriva till mig själv får välja vad jag heter. Sjukt! Det skulle bli värre!
