Kanske ska man inte kalla svenskar för Svenne eller Svensson. Jag vet att endel blir arga på mig när jag gör det. Men ni får ta det med ro. Det är nämligen hart när omöjligt för mig att kalla en person som till alldeles nyligen tyckt att sjuklövern är ok eller som röstade på S i senaste valet för “svensk”. Personen i fråga är en uppenbar idiot och “Svenne” får bli en lagom elak benämning.

I augustimätningen från Sentio/Nyheter Idag sparkar SD ner S från platsen som Sveriges största parti. I mätningen från Aftonbladet/Inizio hamnar partiet på 21 procent medan S får 25,5. Att de ökar är självklart. Att de kommer öka ännu mer efter Uppdrag Granskning tar jag som självklart.

Och det är bra att de ökar, så klart. Men det är lite irriterande också. Denna rörelse i opinionen visar nämligen att mitt folk är korkat – för att inte säga politiskt efterblivet. Man kan inte gå från S till SD med hedern i behåll. Svårt nog att gå från M eller KD till SD utan att dumförklara sig själv.

Antingen är man för Sverige, eller så är man emot… eller så är man okunnig och bryr sig inte. Att ens överväga Sjuklövern gör att man hamnar i något av de sistnämnda facken. Att rösta SD är en bit på vägen, även om det finns mycket att önska där. Den metapolitiska nyttan finns dock.

Svenne Svensson tar inte folkutbytet på allvar. Den saken är säker. Låt oss hoppas att några till av dem nu börjat göra det. I sådant fall är de välkomna in i skaran av svenskar igen.