Vi kämpar i motvind – men kommer inte att sluta

Förra helgen publicerade New York Times en artikel om Sverige, där artikelförfattaren ville påvisa kopplingar mellan en alltmer miserabel Sverigebild, svensk alternativ högermedia på frammarsch samt ryska statssponsorer och amerikanske altrightsponsorer. [membership level="0"] [su_note]Det här är innehåll från Svegot Plus. För att ta del av detta måste du logga in eller lösa en prenumeration .[/su_note] [wppb-login redirect_url="http://www.svegot.se"] [/membership] [membership] Artikeln har gått varm i svensk gammal- och fräschmedia, där de gamla vurmar och de fräscha kör motorsågen. Dumheterna i gammalmedia, hur idiotiskt innehållet än är, visar varför pennan (jag menar motorsågen) måste vässas och megafonen gå varm. Joakim Andersen skrev redan ett par dagar efter New York Times-artikeln en kolumn i Fria tider hur usla den amerikanska skribentens rön var – och han är ganska snäll i sin kritik. Han påpekar förtjänstfullt hur många fel och tveksamheter artikeln har samt hur löjlig artikelns teser och slutsatser är. Istället för att svenskar i många år har läst och sponsrat svensk alternativmedia, så har de alternativa medierna fått stötta av Ryssland och altrightorganisationer i USA. Och istället för att svenskar reagerar på att landet genom snabba obehagliga förändringar går utför, så har en ökad negativ Sverigebild framför allt skapats från Ryssland och USA (både altright och Trumps berömda ”last night in Sweden”-tweet). Så vill artikeln framställa läget. Hur dum kan en journalist vara? Andersen visar också hur svenska PK-reaktioner på artikeln, t.ex. Annie Lööfs ”äntligen”, är lika pinsamma. De projicerar sin dåliga politik – vilket resulterat i ett land med stora problem och stort missnöje – på ryssar m.fl. som är ett hot mot det ”fina” Sverige och den ”fina” Sverigebilden. Och de är auktoritetstroende inför en amerikansk blaska samtidigt som de beskyller svenska kritiker för att vara manipulerade. PK-ligan är kort och gott pinsamt dumma samtidigt som de skyller sina tillkortakommanden på andra. Senast i raden av sådana pinsamheter är Svenska Dagbladet, i en artikel signerad Annie Reuterskiöld. Extra pinsamt blir det när den är publicerad så sent som i lördags, långt efter det att Fria tider och t.o.m. Expressen och DN har visat på New York Times-artikelns brister. Än pinsammare blir det när hon försöker sig på kvällstidningstrix, att ladda texten med spännande inledning, som ur en thrillerfilm, catchiga bilder och mängder med starka ord: hatfylld, högerextrem, nazister o.s.v. Givetvis kryddar hon texten med det senaste norska moskédramat, Nordiska motståndsrörelsen och tron på kommande ”högerextrema” dåd. Faktum är att hela artikeln (med draghjälp förstås från New York Times) luktar thrillerintrig. Andersen påpekar att svenska politiker och journalister som kommenterat NYT-artikeln inte bara är auktortärt trogna utan också uppenbarligen har sett för många Hollywoodfilmer. I SvD-artikeln får man intrycket att de svenska alternativmediaaktörerna (och i förlängningen deras läsare och killar som norrmannnen Philip Manshaus) är som tentakler i ett globalt nätverk, vilket leder till att svenska ”högernationalister och nazister mobiliserar”. Det räcker att ta ett litet kliv tillbaka för att få tillräckligt perspektiv och se hur urbota dumt det låter. Men dagens SvD befinner sig mitt i sådan smet av dumhet. Varför då? Sådant spelar mindre roll i sammanhanget. Det viktiga är faran, nämligen att folk, d.v.s. svenska tidningsläsare, vill ha den sortens skrämselpropaganda, eller åtminstone tar åt sig av thrillereffekterna. De tar åt sig av budskapet och låter sig skrämmas av Reuterskiöld. Samhällsnytt och NMR är båda sponsrade av Trump och Putin, och en läsare kommer att begå ett illdåd. Det är kontentan av dagens SvD. Svenskar läser dumheterna, tar åt sig det och säger usch vad hemskt. Trots de stora framgångarna för alternativmedia i Sverige! Därför får vi inte ge upp utan vässa pennan och skriva fler sanningar. Med vissheten att våra läsare kommer att trumpeta ut sanningarna. ”Så vad hände last night in Sweden? Troligen loggade någon in på ett främlingsfientligt nätforum.” Så avslutar Reuterskiöld sin artikel. Ett mer troligt scenario vore: Så vad hände last night in Sweden? Troligen loggade någon in på sitt svd-konto och lät sig luras än en gång. Men även om vi kämpar i motvind, och även om många svenskar läser DN och SvD, lokala dagstidningar och kvällspressen, och även om några medel från Putin och Breitbart ännu inte är i sikte för oss på Svegot (vi kämpar med minimilön) så kommer vi att segra. Eftersom vi har sanningen på vår sida och eftersom vi har de sundaste läsarna.[/membership]