Elaine Eksvärds text om ”invandrares” rasism väcker frågor

Retorikexperten och (på senare tid) alltid hysteriskt upprörda Elaine Eksvärd har tyckt till på Aftonbladet. Det kan inte lämnas okommenterat eftersom hennes text ger oss en inblick i hur svårt många har det att förstå det mest grundläggande.

[membership level="0"] [su_note]Det här är innehåll från Svegot Plus. För att ta del av detta måste du logga in eller lösa en prenumeration .[/su_note] [wppb-login redirect_url="http://www.svegot.se"] [/membership] [membership] Ett är helt säkert efter att jag läst Eksvärds text, hon vet inte vad hon talar om. Skriver man ”jag förstår inte logiken i att vara invandrare och rasist” och på fullasta allvar menar att ”rasistiska invandrare” är ett ologiskt fenomen så bevisar man sig inte vara lämplig att skriva mer om ämnet. Tyvärr kommer vi få dras med hennes tirader i framtiden också, och höra hennes osammanhängande klagan på teve. Jag måste erkänna att jag gillade Eksvärd tidigare, för några år sedan. Jag tyckte hon gjorde bra ifrån sig som retorikexpert efter partiledardebatter och tal i Almedalen; hon tyckte ofta som jag själv (vilket alltid gör att man vinner en guldstjärna) och var rättvis i sina omdömen, utan att komma med tjuvnyp. Men det var för några år sedan. Sedan hände något med henne, tror jag. Vad vet jag inte, men hon blev som förbytt och började rabiat hugga och slå omkring sig. När jag ser och hör henne nu tänker jag mest på Alex Forrest (spelas av Glenn Close) i Farlig förbindelse – en kaninkokerska alltså. Men låt oss gå vidare till hennes senaste tyckartext, som handlar om hur svarta drabbas av rasism från invandrare.

Jag kan förstå hennes ilska och sorg för ska jag vara ärlig har jag aldrig träffat en ”invandrare” som gillat svarta. Låt oss bara konstatera att ”invandrare” i denna kontext (som Eksvärd också omfamnar i texten) gäller ickevita människor. De långa drapor och förnedrande ord som jag hört ösas över svarta från invandrare jag träffat och/eller jobbat med genom åren hör till det mest hårresande jag hört. Till och med svarta från vissa delar av Afrika har avsvurit sitt folk allt samröre med svarta från andra delar av Afrika. De enda som jag hört vara nyfikna och positiva till svarta är vita. Därför förvånar det mig inte när hon skriver:

”Ni förstår, kära vita svenskar, att okärt barn har många namn här i Sverige. Jag har hört n-ordet en handfull gånger på svenska, men jag kan inte räkna antal gånger jag har hört det på persiska, arabiska, kurdiska, afghanska, portugisiska. Och listan fortsätter.”

Hon verkar dock förvånad, trots att hon upplevt det. Sedan smäller det till:

”Jag förstår inte logiken i att vara invandrare och rasist, men jag är som många andra mörkhyade och svarta drabbad av det ologiska fenomenet rasistiska invandrare.”

Självfallet visar det sig också vara svenskarnas fel att det är som det är. Visst, hon fråntar inte invandrarna ansvaret för rasismen hon drabbas av, men hur ska vi tolka detta:

”Men det vågar inte svenskar benämna, för då kan de ju kallas rasister. Den vita hudkostymen gör det svårt, det och det faktum att de själva inte erfarit det mer än när man smutskastar nationen med ord som ’svenne’ eller ’var inte så svensk’. Formuleringar jag personligen tycker är oacceptabla i ett land dit man blivit välkomnad.”

Hatten av för att hon erkänner svenskfientligheten, men det här att det är svenskarna som ska reagera mot rasism som invandrare riktar mot varandra, hur kan det bli vårt ansvar? Sedan kan vi ju passa på att klargöra att svenskar i allmänhet inte verkar inser att ”svenne” de facto är ett uttryck för rasism.

Det är här dags att upplysa Eksvärd om några av naturens realiteter. Rasism är det naturliga tillståndet för alla människor. Alltså rasism med betydelsen ”tyr sig till sina egna och är mycket misstänksamma mot alla andra” samt med ett inslag av att ”vi är lite bättre än er”. Det är nämligen naturens sätt att se till så att den biologiska mångfalden ska ha en chans också när två olika raser är kompatibla med varandra (alltså att de kan få barn). I Bibelns skapelseberättelse uttrycks det genom Guds lag om ”var och en enligt sin sort”.

Från rasen kan vi sedan söka oss neråt och finna att denna misstänksamhet, vilja till separatism etc. fortsätter till folk och länder, ja, ända ner till stad och by. Det innebär inte att vi beter oss som exemplen i Eksvärds text, men dock innebär det att vi håller oss till våra egna.

Att ”rasism” från ”invandrare” skulle vara ologiskt är okunnigt att hävda. Vita människor är unika med den altruism och den nyfikenhet som de hyser gentemot främlingar, även om också deras grundinställning rent biologisk är djupt ”rasistisk”. Eksvärd begriper det inte eftersom hon menar att afghaner borde känna för svarta som för varandra, eller andra mer närstående folk. Så går det inte till. Bara för att man inte är vit betyder det inte att man är ”du och bror” med vem som helst som har lite mörkare hudkulör.

Men Eksvärd slår i alla fall huvudet på spiken i sin text , men inte riktigt som hon tänkt antagligen. Hennes frustrerade utläggning visar nämligen det som vi nationalister sagt alltjämt: folk- och kulturblandning är en särdeles dålig idé och den blir farligare ju fler (och olika) främlingar som tvingas leva sida vid sida. Visst klarar en nation en eller annan främling ibland sig. Genom historien har en träl här eller en kärlek där hamnat i ett etniskt homogent samhälle och det har spelat absolut ingen roll. Men fortsätter det att fyllas på så blir resultatet alltid dåligt, för alla.

I Sverige kunde vi se hur ”invandrare” – alltså ickevita – till en början höll ihop mot svenskarna. Men ju fler invandrare som kom, desto mer kom också invandrarna att söka sig till sina egna. Det är nämligen precis så Gud vill ha det. Det kallas mångfald.

Elaine Eksvärd när en hopplös dröm, det är uppenbart. Hade hon inte betett sig så otrevligt under senare tid så hade jag tyckt synd om henne. Det gör jag inte. Däremot tycker jag synd om alla människor som luras att nära samma dröm, som tror att det går bra att blanda människor hur som helst. Det är en lögn som skadar oss alla. Vi människor mår bäst och våra samhälle fungerar som bäst när vi har en stark familj i ryggen, ett närsamhälle som vi känner oss hemma i och ett homogent land som vi är trygga i. Då kan vi odla goda förbindelser med andra folk och ge varandra ömsesidig respekt. Till och med kan en eller annan som Eksvärd också finna sin plats hos oss. Det kallas nationalism. Det vi har idag däremot, det leder bara till splittring, hat och våld.[/membership]

Elaine Eksvärds text om ”invandrares” rasism väcker frågor

– Hur kan det vara så svårt att förstå något så enkelt?

Sverige vaknar #5: Plikten gentemot vår historia

Jalles poetiska ark – del 25: en av Sveriges bästa författare

Ännu mer från Svegot

Sverige vaknar – 18 december 2020

Passningen #249: Veckans värsta (gänget)

Sverige vaknar – 17 december 2020

Sverige vaknar – 16 december 2020

Senaste programmen

Naiva politiker, sprängda hus och mördarbarn

Ett farväl till Bullerbyn: Åsa Eriksson avslöjar mer än hon tror

Gängkrig och skjutningar: Är det inte invandringens fel?

Kommunalt självstyre eller aktivistisk anarki?

Är det försent? Ska vi bara ge upp?

Sverige: Ett land i världen eller hela världen i ett land?

Skuggsamhället AB: Att bli rik på illegal invandring

Att förstöra ett land: Sveriges oundvikliga kollaps

Propaganda från UR rör upp känslor i Ungern

Kusingifte, klankrig och skjutningar: Så blev Sverige tredje världen

Elon Musk, ADL och antisemitismen

Orania: Att bygga en nation (Gäst: Jonas Nilsson)

Att bli svensk medborgare: Nya regler föreslagna, vad innebär det?

Liberalernas dröm är svenskarnas mardröm

Naturen eller överheten – vem följer du?

Om Dagens Svegot

Kontakt

Välkommen tillbaka!

Skapa nytt konto!

Få ditt lösenord tillskickat dig