I klimathysterins spår dyker det upp krav på att demokratin ska sättas ur spel. En av de främsta företrädarna för detta är aktivisten Greta Thunberg. Enligt henne finns det inte tid att debattera; politikerna måste agera. En annan antidemokrat inom miljörörelsen är Miljöpartisten Per Holmgren. I Aftonbladet-TV år 2009 sa han:

”Jag fick en fråga för ett antal år sedan ‘vad skulle du göra om du var statsminister?’ Och då svarade jag att jag skulle snabbt avskaffa alla val. För att det jag ser framför mig nu, det är ungefär en lika stor utmaning som ett tredje världskrig. Och då, om man hårdrar det lite då, så har vi liksom inte tid att håll på och käbbla mellan partierna till exempel, utan nu gäller det verkligen att sätta ner foten och visa att vi är faktiskt ense om det och det och det och det och det och det. Och om man då kanske skulle lösa det på bästa sätt genom att tillsätta en väldigt, väldigt bred blocköverskridande regering efter valet 2010, ja då kanske det är det jag även som miljöminister skulle kämpa för och sträva efter.”

Ytterligare en diktaturvurmare är vänsterpartisten och filosofen Torbjörn Tännsjö, som i en debattartikel förespråkade en global diktatur för att lösa “klimatkrisen”.

Allt fler reagerar nu mot den retorik som Thunberg med flera använder och avslöjanden om vänsterextrema kopplingar till klimatrörelsen Extinction Rebellion dyker nu upp. Därtill verkar det som att George Soros också har sina fingrar med i spelet genom att bidra ekonomiskt till gruppen.

En person som reagerat mot de antidemokratiska tendenserna inom klimatrörelsen är författaren Christopher Caldwell. I en krönika i New Yourk Times skriver han, angående Thunbergs retorik:

”Demokrati handlar ofta om att vänta och se, och tålamod är kanske den viktigaste dygden för en demokrat. Klimatförändringarna är en allvarlig fråga. Men att säga att ’vi inte kan vänta’ kan innebära lika allvarliga problem”.