Sven kände inte för att klä ut sig som clown, trots att alla andra gjorde det. Trots att clownerna på Clownmorgon sa att han skulle vara en clown så ville han ändå inte.
Kolonialisering av jorden hade påbörjats. Utomjordingarna, de gröna männen, hade anlänt i massor – och fler var på väg. De hade förstört sin egen planet och därför skulle de komma till jorden. Sven tyckte det kändes märkligt att jorden skulle kolonialiseras, men clownerna på tv och radio sa att det var något positivt. Jorden behövde kolonialiseras för att överleva, och den tråkiga jorden behövde även berikas. Enligt vissa clownpolitiker så var vi alla utomjordingar och således hade jorden alltid bebotts av utomjordingar.
Överallt där utomjordingarna bosatte sig blev det annorlunda, trots att tv-clownerna sa att utomjordingarna var precis som oss. Att tv-clownerna själva inte bodde bland utomjordingarna tyckte Sven var konstigt.
Utomjordingarna hade förstört sin egen planet genom krig. Det var olika klaner av utomjordingarna som krigade sinsemellan och detta krig hade de även tagit med sig till jorden. Jorden, som tidigare varit fridfull, hade nu delvis förvandlats till en konfliktzon. Clownerna på tv och radio var noga med att poängtera var det minsann inte var alla utomjordingar som krigade.
Det fanns ett motstånd mot kolonialiseringen, men det skulle man inte lyssna på. Clownerna på tv påstod att allt motstånd mot kolonialiseringen enbart var ”hat” från trångsynta människor. Man förbjöd även dessa från att arbeta och ha bankkonton. De fick givetvis aldrig komma till tals i tv eller radio. Sven hade hört att dessa hatiska människor trotsade modet och inte klädde sig som clowner.
Att Sven själv inte hade clownkläder, med röd näsa, smink och peruk, ledde ofta till långa blickar och vrede. Utomjordingarna fick ofta komma till tals i tv och radio – och clownerna älskade dem. Tv och radio hade sedan länge slutat med nyheter, numera sände de bara hyllningsprogram till utomjordingarna och kolonialiseringen.
Sven tittade ut genom fönstret, utanför såg han nu nästan enbart utomjordingar. Någon enstaka clown gick förbi då och då. Sven kände sig inte riktigt hemma. Han gick till sin dator och skrev i en hemlig chattgrupp, med några nära vänner, att han tyckte det var för många utomjordingar utanför hans fönster. Rätt som det var så stängdes hans dator av. Sven blev ställd, men han antog väl att det bara var något tekniskt missöde. I fjärran hörde han sirener. Han gick åter till sitt fönster för att se vad som stod på. Inte mindre än fem clownpolisbilar körde fram till hans port. Ett tiotal clownpoliser rusade in i trapphuset och innan Sven förstod att de var honom de ville åt, så var hans dörr inslagen. Clownpoliserna kastade sig över honom och satte på honom handfängsel.
– Tut Tut! Du är härmed anhållen för hets mot folkgrupp! Tut Tut! sa en av clownpoliserna.
Sven blev bortkörd till fängelset. När det gällde brott som berörde hets mot folkgrupp så var ingen rättegång nödvändig. Sven blev inlåst i ett cirkustält på livstid utan möjlighet att kommunicera om omvärlden. Hans existens blev även raderad från alla arkiv.
Linus K
