Sommaren till ära återges idag en dikt av den danske greven Ludvig Holsteins, dikten Vi sletternes sønner. Han räknas som en av Danmarks bästa 90-talspoeterna, ungefär som Fröding och Karlfeldt i Sverige.
Till dem hörde att dikta om hembygdens natur och folk, lyfta fram fantasier, saga och mystik, låta poesin lysa av skönhet. Sådana ingredienser smälter underbart samman i Holsteins dikt nedan. För honom var det Själlands natur som framhävdes och danskarnas drömfulla sinnelag.
Dikten, som varje svensk känner igen sig i, visar sinnrikt hur våren och sommar väcker det skandinaviska folket till liv på sitt ytterst särskilda sätt. Det är inte bara att vi kvicknar till efter vinterns mörker, utan drömmarnas och sagornas väv griper tag i oss och rör sig genom hela den uppvaknande skandinaviska naturen. Alla skandinaver känner till miraklet. Hela tillvaron förlöses. Till och med storstadsborna upplever det.
Herr Olof i dikten är huvudpersonen i en medeltida skandinavisk folkvisa, välkänd i såväl Danmark som Sverige, Norge och Island. Han rider i sommarnatten före sin bröllopsdag och möter en älva; väl hemma lagom till bröllopet insjuknar han och dör. Trolldom och saga och mystik i sommarnattsdimmornas väv!
Kan det bli vackrare?
Som många andra stora dikter är Holsteins dikt tonsatt, av Carl Nielsen, en av danskarnas främsta tonsättare. Läs, lyssna och sucka!
