Arabiskans vara eller inte vara i svenska skolan

Sverigedemokraterna i Skurup motionerar om att bara svenska ska tillåtas användas på lektioner och på raster i skolan. Alla andra språk som barnen (och lärarna pratar) ska man helt enkelt få vänta med tills det ringer ut. Att ett parti ens behöver motionera om saken torde få var och en att kvickna till.

När frågor som den om huruvida man ska få prata andra språk än svenskan i skolan kommer upp så ger det oss tillfälle att ta ett steg tillbaka och fundera över andra frågor som väcks i samband med själva sakfrågan. Tyvärr hör det inte till vanligheterna att gemene man gör det av egen kraft (de reagera bara på den just uppkomna frågeställningen) och politikerna gör det definitiv inte. Låt oss därför göra det.

Den uppkomna situationen i skolorna i Skurup (som är likadan på många andra platser i Sverige) är att väldigt många elever i skolan inte är svenskar. Faktum är att svenskar i vissa ålderskategorier (ju yngre vi tittar) i princip redan är i minoritet i sitt eget land. Segregeringen är förvisso stor, men efter regeringens tvingande kvoter under ”flykting”-krisens dystra dagar, finns det inte längre någon svensk kommun kvar som inte har fått sin beskärda del av utlänningar. Detta har slagit hårt på många sätt och drabbat svenskarna illa. Framförallt drabbat det våra unga som går i skolan och bland annat genom att det tjattras på alla möjliga språk utöver (utom?) svenska. Det faktum att arabiskan gått om finskan som andra största språk i Sverige säger också en hel del.

Det blir naturligt att svenskans fasas ut i de skolor där svenska är en minoritet. Ingen av alla de ”flyktingar” som kommit till Sverige har ju gjort det för att de älskar Sverige, svenskar och svensk kultur. Det är inte som när en svensk anglofil flyttar till London och gör allt för att ”bli” engelsman. Från dag ett är utlänningarna som kommer till Sverige inställda på att Sverige ska bli mer som hemma, inte att man ska bli hemma i Sverige som det är.

Sverigedemokraterna vill hjälpa integrationen med sin motion. De skriver: “Att våga ställa krav på att det talas svenska i våra skolor är att våga ta ansvar för skolan, något som tyvärr saknats under lång tid. Därför är vi övertygade om att det skall vara svenska som normalt används som samtalsspråk i korridorer och klassrum, för en snabbare integration i det svenska samhället.”

Här skjuter SD vid sidan av målet och de visar också tydligt hur deras vision för Sverige ser ut. Det handlar inte om att Sverige ska vara svenskt, där svenskarna är i tydlig majoritet. Nej, det handlar om att alla som kommer hit (jodå, det kommer fortsätta komma hit utlänningar också om miraklet skulle ske att SD fick 51 procent av rösterna) ska kunna prata svenska och vara integrerade. Som att det ens är möjligt. Låt oss slå fast en sak. Man kan inte integrera en miljon utlänningar i Sverige, framförallt inte om de kommer från kulturer och tillhör etniciteter som är så främmande svenskarna som det rör sig om idag. En miljon tyskar hade inte gått, hur ska en miljon (och det fylls på hela tiden) araber, afrikaner etc. kunna integreras? Det går inte.

SD och Sverigevännerna måste ta sitt förnuft till fånga och begripa det mest grundläggande av allt. Vi måste köra ut folk från landet. Återflyttning är det enda acceptabla politiska förslaget som en svensk nationalist (Sverigevän) kan stödja. Integration, i dagens läge, är inget annat än ett fördröjt folkutbyte. Med Annie Lööf tar det X-lång tid; med Löfven Y-lång tid och med Åkesson Z- lång tid – utbytta som majoritet blir vi oavsett som det ser ut nu.

En annan aspekt av förslaget från SD i Skurup är de reaktioner som kommer följa på det. Vi vet på förhand hur det kommer att låta. ”Rasism” så klart. De svenskfientliga kommer tjuta om att det är integritetskränkande och ett uttryck för ”vithetsnormativt” tänkande, eller liknande. I deras värld är nämligen Sverige inget annat än ett stycke land som tillhör alla eftersom att vi en gång i tiden lät några tusen valloner bosätta sig här. Det är nästan dråpligt: ”Har man väl tagit vallonerna till landet så ska man därefter hålla öppet i all evinnerlighet för vilt främmande folkslag från helt andra kulturer.

Det är nämligen den logiska kullerbytta som vi ser göras framför våra ögon än i dag. Det eller dumheter om mat och någon speciell takt i en ”svensk” polska.

Tydligt kommer också vara hur utlänningarna på plats, såväl som mer uppburna sådana med vässade pennor, kommer dra blankt för sin ”rätt” att prata på som vanligt. Varför skulle svenska vara ett bättre språk än arabiska i skolan? Förstår inte svenskarna att ”vi här här för att stanna” och ”ni borde lära er vårt språk i stället”. Tanken har redan kommunicerats lite här och där redan. En som uttryckte detta var Ulf Kristersson (M) i sitt jultal 2018, då han berättade att det var ”avgörande” för svenska framånga på lång sikt, att svenskar i större utsträckning lärde sig bland annat arabiska.

Det finns en sorglig logik i detta också. Eftersom ”vi” bestämt att Sverige ska ta emot och fortsätta ta emot utlänningar (företrädesvis arabisktalande) så säger det sig själv att myndigheter och företag kommer att anpassa sig till den nya verkligheten. Det samma gäller svenskar i gemen. Antingen sätter du dig på tvären och försöker att göra något åt det (driver frågan om återvandring), eller så accepterar du att du snart är en minoritet i ditt eget land och anpassar dig.

Med tanke på utvecklingen i Sverige som det ser ut just nu gör företag bäst i att skaffa ett par arabisktalande i personalen, så att de kan serva kunder som inte har för avsikt att lära sig svenska mer än hjälpligt. 

Sverigedemokraternas motion i Skurup kommer inte ändra på det. Dylika förslag (slöjförbud etc.) kan göra Sverige mindre attraktivt och som olika delar av en strategi kan de vara viktiga. Men det är inte vad SD är ute efter. De vill helt enkelt att alla utlänningar som kommer till Sverige ska vara lite mer som vi svenskar är. Men det är dödsdömt från början.

Svegot i sommarläge inför stor nylanseringLäs mer
+ +
{"cart_token":"","hash":"","cart_data":""}