Glöm aldrig att vänstern hatar de duktiga och skötsamma

På fullaste allvar föreslår den vänstervridna tankesmedjan Tiden att betyget F (underkänt) ska avskaffas för högstadiet. Och som om det inte vore nog så vill man gärna ta bort matematik som kärnämne, så att fler kan antas till gymnasieskolan. Det stinker unken socialism och förakt mot flit och nit.

Hur uppnås jämlikhet i en värld som till sin natur är ojämlik? Vänstern har brottats med det problemet under lång tid och det slutar alltid på samma sätt: tvång, förföljelse och massmord. Men innan man kommit så långt så brukar man förstöra livet för alla som höjer sig över massan genom att hindra dem från att excellera. Ingen för vara bättre än någon annan, det är socialismens devis. Det är ur denna naturvidriga idé som socialismens ondska hämtar sin kraft.

Hur går det till om man ska uppnå jämlikhet? Hur ska man få en ung pojke som är exceptionellt duktig på matematik att vara jämlik klasskamraterna som är mediokra, eller för den delen, det fåtal som är hopplösa fall? Man börjar med att hitta den lägsta nivån där de flesta befinner sig, sedan lägger man resurser på att höja de sämsta till denna. De bästa däremot, de håller man tillbaka. Det är svenska skolan av idag och av igår. Någon elit vill man inte veta av, bara en jämlik massa där ingen sticker ut för mycket.

Jag själv var ingen plugghäst, inte heller kom matematik enkelt till mig. I vuxen ålder har jag insett att jag inte har fallenhet för dylikt, även om det faktiskt intresserar mig. När jag gick i mellanstadiet – då skolan blev mer på allvar – havererade det hela rejält. Skolan var bestämd med att jag skulle nöta och nöta så att jag kom upp på medelmåttans nivå, vilket fick mig att protestera genom att bete mig illa i klassrummet. Istället för att kasta ut mig fick jag uppmärksamhet. Så här i efterhand tycker jag synd om mina klasskamrater som hade fallenhet för matematik. De hölls tillbaka på grund av mig och några till. De fick inte gå vidare, de fick inte sträva efter sin egen potentials högsta höjder. Tvärtom, de fick sitta overksamma och lyssna på gaphalsarna som störde ordningen. Ett ännu värre exempel har min kollega Dan Eriksson berättat om. Han själv hade talang för matematik i skolan, men i stället för att få gå vidare när boken var klar så fick han hoppa in som hjälplärare under resten av terminen. Alla skulle med, ingen fick vara bättre.

Vill man uppnå jämlikhet i en ojämlik värd så måste man förstöra för den som är bäst, för den med förmåga och potential. Om du ska få en galopphäst att orka arbeta som en seg Nordsvensk så måste du svälta Nordsvensken. Tvärtom: ska du gå en Nordsvensk att hålla jämna steg med galopphästen så får du först göra denne halt. Socialismens solidaritet och påstådda jämlikhetssträvan handlar om att försämra de bästa. Genialitet och talang är ett dödligt hot mot socialismen.

Vilken kontrast detta är mot den nationella idén. Vi vill inte hindra de talangfulla eller med potential till genialitet genom att hålla dem tillbaka. Vi uppskattar och applåderar den naturliga aristokratin och ojämlikheten som ligger till grund för den naturliga ordningen. Vi vill pusha den med fallenhet för något så att denne verkligen utnyttjar sin fulla potential, oavsett inom vad (skillnaden mellan en kranförare som är expert på sitt yrke och en fantastisk målare är egentligen inte så stor). Därför vill vi att utbildningen ska anpassas efter eleverna, inte att elverna ska likriktas av en politisk skola. Som vanligt är det nationalisten som omfamnar olikheterna och ser potential i dem.

Därtill vill vi heller inte lämna någon bakom. Vi är inte socialister, men vi har en social tanke som går ut på att vi inte lämnar våra egna bakom. Att vilja stryka matematiken som kärnämne är ren galenskap. Kunskapsplikt är något vi håller varmt och hjärtat. Varje svensk ska ha grundläggande kunskaper i ämnen som svenska, engelska, matematik, historia, samhällskunskap, religionskunskap, idrott och hälsa och naturkunskap (hemkunskap vill jag gärna lägga till). Grundläggande kunskap ska finnas hos alla och i den processen kan man också se vad eleven lämpar sig bäst för. Sosseriet och giftliberalerna vill hålla folket okunnigt, höga på socker och fördummade av television och annan ”underhållning”. Vi vill det rakt motsatta. I vår drömvärld så är befolkningen informerad och självtänkande.

Medan vänsterliberalerna vill att de bästa av folket ska hållas tillbaka, så att de sämsta inte känner sig kränkta, vill vi att de sämsta ska lyftas, men aldrig på bekostnad av de bästa. På samma sätt vill vi att alla har det ekonomiskt bra, men inte genom att göra välbärgade fattiga utan fattiga mer välbärgade. Dock inser vi att någon total jämlikhet aldrig kan uppnås i ett samhälle; inte mellan könen, inte mellan ”klasserna” och inte mellan individerna. Däremot kan alla förstå att de är en viktig länk i den kedja som är det svenska folket.

{"cart_token":"","hash":"","cart_data":""}