När kvinnan ställs i skottlinjen

Vid en allvarlig situation på Malmö centralstation hade en kvinnlig polis stora svårigheter att ladda sitt vapen. Kommentarerna har varit mycket hårda och många har gett sig på kvinnan personligen. Men är det verkligen hennes fel? Är inte hon bara ett offer för ett system som försöker lura i oss att kvinnor och män är identiska?

Tänk vad det är skönt att generalisera! Att göra saker lätt för sig. Att hoppa över alla undantag, specialfall, avarter, reservationer och avvikelser och bara se på helheten. På hur det generellt är. The big picture, som man säger.

För det finns givetvis korta basketspelare, tjocka jockeys och raketforskare från Afrika. Det finns även oerhört känslostyrda och otekniska män, samt starka och aggressiva kvinnor. Det finns hela skalan, givetvis. Men undantagen är inte det viktiga. Inte när det gäller liv och död iallafall. Då måste man se till att allt fungerar precis så bra som det bara är möjligt. Är det tävling på liv och död låter man den korta spelaren sitta kvar på avbytarbänken, och den tjocka jockeyn får vänta ett tag.

”Basketmatchen” jag tänker på är situationen som utspelade sig på Malmö centralstation idag. En mycket aggresiv man påstod att han hade en bomb. Han skrek ”fuck the police”. Man visste inte om han var beväpnad eller inte. En mycket farlig situation.

Man väljer att plocka fram polisens förstärkningsvapen, MP5:an. En kulsprutepistol. Aftonbladet är på plats och sänder live. Stämningen är spänd. Nu är det fara och färde. Nu är det allvar.

Då fångar kameran något man inte vill se. En kvinnlig polis försöker ladda MP5:an hon blivit tilldelad. Det går inte. Hon får inte i magasinet. Det går över en minut, och till slut kommer en manlig kollega fram och hjälper henne.

Det är givetvis en fullständig katastrof. När polisen behövs som mest och ska utöva sitt våldskapital så finns det konstaplar som inte ens kan ladda sitt vapen. Hur kan detta vara möjligt? Varför är hon inte utbildad nog? Hur kan hon ha släppts igenom testerna? Hur kan det vara möjligt att man sätter ett vapen i händerna på någon som inte kan hantera det?

”Men det spelar väl inte någon roll att det var en kvinna”, ropar nu hundratals upprörda röster framför skärmarna. Jo, det gör det. Kom ihåg att vi gillar att generalisera. Men okej, jag måste väl skriva det: Detta innebär givetvis inte att alla kvinnor är olämpliga att hantera vapen. Jag känner personligen gott om kvinnor som överträffar mig i både vapenhantering och prickskytte.

Men vi måste ändå se sanningen i vitögat. Om man målar med bred pensel så är män betydligt bättre lämpade att ha med vapen, stress, våld och aggressivitet att göra.

Nu vet vi ju inte varför den kvinnliga polisen hade så svårt med magasinet. Kanske var det fel på vapnet? Kanske finns det någon annan förklaring som inte har med hennes kön att göra. Det lär vi aldrig få reda på, men statistiskt sett hade inte en man haft samma svårigheter.

Det är inte det att hon inte sköter sitt jobb som jag upprörs över, faktiskt. Hon har, som så många andra, blivit lurad att hon kan klara en uppgift som borde vara enbart för män. Det är de som lurat henne som jag beskyller. För tänk om hon blivit skjuten på grund av att hon inte kunde försvara sig? Är det då verkligen henne vi ska peka ett anklagande finger mot, eller ska vi peka mot de som hävdar att män och kvinnor är likadana? Att hon hade där att göra, i en fullständigt livsfarlig situation?

Kvinnor ställs i skottlinjen. De är de som på många sätt får ta de hårdaste smällarna från mångkulturen och feminismen. Det är de som luras iväg från sina barn, in i karriärer de inte vill ha. Det är de som inte vågar gå ut på kvällarna, blir våldtagna, förnedrade och misshandlade av utlänningar. Blir spottade efter. Blir kallade svennehora. Och de har blivit lurade att det är så det ska vara. Att det är ”män” som är problemet. De blir lurade att vända ryggen till de som kan skydda dem – svenska män.

Och ibland ställs de bokstavligen i skottlinjen. Som på Malmö centralstation.

{"cart_token":"","hash":"","cart_data":""}