Häromsistens när jag satt som åhörare vid kommunfullmäktigesammanträde i min hemkommun fick jag det återigen bekräftat för mig: det stora hyckleriet råder och helt oblygt har folkvalda politiker siktet inställt till att iscensätta ett folkmord.
Jag menar inte att de är bryskt mordiska och har massgraven grävd, utan den där mera smygande och allt mer accelererande visionen om att byta ut sitt eget folk. Sin egen hembygd låtsas man bara bry sig om, omsorgen om sin egen kommun är endast läpparnas bekännelse ty andra tider råder nu.
Det finns alldeles för många politiker som mer än gärna omfamnar utomeuropeiska nyanlända invandrare framför sitt eget folk. Jag satt och tänkte under mötets gång att i lokalen fanns det skrämmande många landsförrädare.
Man utryckte sig inte så tydliget men sammanfattningsvis ger det vid handen att femtekolonnare till politiker arbetar politisk med “Bort med svenskarna in med alla andra för ‘varumärket’ hemkommunen ska välkomna alla som kommer från helt andra kontinenter”. Till varje pris ska den röda, ännu rödare, liberaler och gröna, den sida som numera räknas till politiska minoriteten bereda vägen för att personer från fjärran länder ska bosätta sig i vår lilla lantbrukarkommun.
Tillbaka till folkmord. Folkmord, även kallat genocid definieras: Avsiktliga och systematiska handlingar i syfte att helt eller delvis förinta en etnisk, religiös eller nationell grupp. Och tongångarna gick stundtals höga på kommunfullmäktige. Man tyckte olika, och allas lika värde hördes ur socialdemokratiska välsmorda floskelmaskiner.
Interpelanten med politisk beteckning Liberal och företagare som dragit ekonomisk vinning av asylant och ensamkommandebarnbluffen, var inte där, men i sin framställan ondgjorde hon sig över att det nya politiska styret nu har en annan värdegrund där husvagnsbostäder åt nyanlända är ett mål, samt att förslaget om tiggeriförbud i kommunen skapar ett ovälkomnande samt otrygg kommun. Känslorna darrade i lokalen.
Min kommun är en kommun med siktet inställt på att år 2030 ha 18 000 invånare, där alla är välkomna för att uppfylla det målet, men. Alla önskar sig en trygg lyckokommun och vägen dit är olika för olika partier. Socialdemokraten hyser farhågor om att inte alla ska vara välkomna, hon vill ha en kommun som “speglar samhället”, samt sätter sig starkt emot som hon sa “White gated community”. Själv bor hon på fingatan … med staket, grind och låser förmodligen sin egen dörr.
Det är underhållande att lyssna på kommunpolitiker och väldigt beklämmande när vänsterpartiets Mellanösternpolitiker med darr på rösten förkunnar att “kommunen är för alla människor, och att invandrare liksom jag själv och nyanlända känner sig otrygga”, han är även inne på att det finns segregerade områden och att det måste satsas på integration.
Helt klart sällar sig den utländske vänsterpartisten till de av mina landsmän som med politiska visioner och beslut vill byta ut den svenska befolkningen och skapa ett splittrat otryggt land, och kommun. Man skulle ju kunna tro att kommunisten skulle må bättre i denna lilla kommun där det ännu inte fullt ut finns de problem som finns i Malmö. Nu går han som tidigare bodde i Malmö och arbetade med Iranska-föreningen, nu går han här styv i korken och sätter tänderna i den skånska lantbrukarkommunen för att förändra den till mer malmölikt.
Under tiden som de folkvalda halvhjärtat och olika enligt politiska visioner arbetar för kommunernas bästa, får vi andra se om vårt eget hus. Vi nätverkar, preppar, träffas och bygger Svenskarnas hus. Vi umgås med likasinnade och fränder, vi hjälper varandra och om det i framtiden skulle behövas, då bygger vi förmodligen “white gated communitys”, för att vi är som resten av jordens befolkning, vi trivs med likar.
