Annie Lööf och hennes Centerparti vill leva i lögnens och ministerstyrets diktatur

Saker och ting måste benämnas på rätt sätt. Annika Strandhäll har uppenbarligen ljugit inför Konstitutionsutskottet. Hon har också fört en politik där det egna partiets valframgångar gynnas på bekostnad av myndigheternas regelrätta förvaltning av riket. Det är den enkla slutsatsen av hennes avsked av Försäkringskassans generaldirektör Ann-Marie Begler.

Begler fick order av Strandhäll att göra åtstramningar på sin myndighet för att förhindra fusk, pengaläckage m.m. Fast när valet närmade sig var sossarna rädda att förlora röster. Alltså sparkades Begler på lösa grunder. Alla förstod varför. Det visade sig i KU där Strandhäll som allt tyder på ljög. Flera högt uppsatta tjänstemän har intygat om Strandhälls falskspel.

Om man sätter ärlighet och skötsamhet i helgd och anser att det är en av demokratins och byråkratins grunder – då kan (förutsatt att hennes hantering av Begler- och KU-affären var fel på det sätt som beskrivits ovan) Strandhäll inte kallas annat än en skurk.

Samma sak gäller hennes chef, Stefan Löfvén. Denna har varit nöjd med Strandhälls lögner och ministerstyre. Han har tagit hennes parti till 100 procent. För att spä på lögnerna påstår skurken att kritiken mot Strandhäll beror på att många män ger sig på henne i egenskap av kvinna, inte p.g.a. att hon har misskött sitt arbete och därmed spottat på svensk demokrati, byråkrati och vanlig hederlighet.

Uppenbarligen är de två politikerna hundra procent skrupellösa, beredda på allt för att gynna det egna partiet. Det är vi vana vid när det gäller sossarna. Nu har Centerpartiet anslutit sig till den hållningen. Genom att lägga ner sina röster i misstroendeomröstningen mot Strandhäll idag visar Annie Lööf och hennes C att de stöder lögner, ministerstyre och en riktning där svensk demokrati sätts ur spel.

Självklart hjälper man en medsyster.

Båda partier vill tydligen underminera KU, vilket är det enda starka politiska organ vi har för att granska politikernas arbete. Deras sätt att rösta i frågan visar nämligen att de godtar Strandhälls politik och hållning när hennes arbete granskas. Samma sak skedde för övrigt under Transportstyrelseskandalen 2017, då hemligheter rörande rikets säkerhet stod på spel, fast då med fullt stöd av hela alliansen. Uppenbarligen ses sådant som bagateller.

Förresten håller MP och Centerpartiets rimkompis Vänsterpartiet med om sossarnas syn på saken. Även de låter bli att rösta mot Strandhäll i dagens omröstning. Nu har i och för sig KU inte presenterat sina slutsatser fullt ut. Moderaterna föregick det – eftersom fallet verkat solklart – och väckte misstroendevotum redan för ett par veckor sedan, den 16 maj.

Sossarna anklagar moderaternas utspel som oseriöst eftersom det kom precis inför EU-valet och att misstroendeförklaringar måste användas mycket försiktigt. Samtidigt bagatelliserar man Strandhälls misskötta arbete. Regeringen har rätt att flytta på myndighetschefer, framhäver man. Sossarna fräcka uttalanden andas åtminstone lite rättframhet i all fräckhet. Moderaterna talar däremot fikonspråk i vanlig ordning.

– Annika Strandhäll har passerat gränsen för vad Moderaterna kan acceptera. Om riksdagen uttalar förtroende för henne, så skickas ett budskap till Sveriges myndigheter att man gör klokt i att ta partipolitiska hänsyn. Det är precis det som sker i länder som Sverige brukar kritisera, säger Ulf Kristersson.

Med sådan retorik kommer sossarna aldrig att rubbas, särskilt inte nu när de har ett helt följe av partier som välkomnar lögner, ministerstyre och i längden säkert diktatur. C, MP och V vägrade rösta bort Strandhäll, varmed de har tagit ett ställningstagande. Det är bra för då vet vi vilka de är. Men Moderaterna är hopplöst vilsna, ty man behöver närmast tolk för att förstå vad Kristersson säger. Varför inte säga rakt ut att Strandhälls beteende uppmuntrar till korruption och hon är en skurk.

Man kan kalla hela soppan för politiskt rävspel. Men faktum kvarstår: Strandhäll har misskött sitt politiska arbete på ett sätt som undergräver svensk demokrati och byråkrati, och Annie Lööf stöder lögnerna, ministerstyret och slutet för svensk demokrati.

Annie Lööf och hennes Centerparti vill leva i lögnens och ministerstyrets diktatur

GMM348: Ett splittrat Sverige i ett splittrat Europa

Mossad kan ha legat bakom den läckta FPÖ-filmen

Ännu mer från Svegot

Gängkrig och skjutningar: Är det inte invandringens fel?

Svårt för sossar när verkligheten knackar på

Hans namn är Tommie Lindh

Kleopatra: En nedsvärtad historia

Senaste programmen

Ett farväl till Bullerbyn: Åsa Eriksson avslöjar mer än hon tror

Gängkrig och skjutningar: Är det inte invandringens fel?

Kommunalt självstyre eller aktivistisk anarki?

Är det försent? Ska vi bara ge upp?

Sverige: Ett land i världen eller hela världen i ett land?

Skuggsamhället AB: Att bli rik på illegal invandring

Att förstöra ett land: Sveriges oundvikliga kollaps

Propaganda från UR rör upp känslor i Ungern

Kusingifte, klankrig och skjutningar: Så blev Sverige tredje världen

Elon Musk, ADL och antisemitismen

Orania: Att bygga en nation (Gäst: Jonas Nilsson)

Att bli svensk medborgare: Nya regler föreslagna, vad innebär det?

Liberalernas dröm är svenskarnas mardröm

Naturen eller överheten – vem följer du?

Balkongturken synliggör det svenska problemet

Om Dagens Svegot

Kontakt

Välkommen tillbaka!

Skapa nytt konto!

Få ditt lösenord tillskickat dig