Ett annorlunda perspektiv på klimatfrågan

Detta är en insändare/debattartikel och det är skribentens åsikter och idéer som presenteras. Håller du med eller vill du invända? Skriv till [email protected]

Många nationalister ställer sig oerhört kritiska till den klimathysteri som har blossat upp under det senaste året. Min uppfattning är dock att det är ett misstag att kategoriskt avfärda hela klimatrörelsen som något dåligt. Trots allt orsakar mänskliga aktiviteter omfattande miljöproblem, och även om klimatalarmismen är överdriven är det onödigt att låta våra motståndare kontrollera frågan. Snarare bör vi så snart som möjligt utveckla egna, nationalistiska lösningar på miljöproblemen.

Sedan sin seger i kalla kriget för nästan trettio år sedan har vänsterliberala globalister tvingat på hela Västvärlden en tvångsmässig optimism. Det officiella narrativet har varit att den liberala globaliseringen med påföljande massinvandring är historiens slut och skapelsens krona. Att vänsterliberalismen nu går in i en negativ, pessimistisk fas är därför en anmärkningsvärd förändring. För oss nationalister är det förmodligen en positiv förändring eftersom pessimismen minskar systemets legitimitet.

Frågan är varför globalisterna har ändrat sitt narrativ. Kan det vara så att de till slut har insett att befolkningstillväxten i tredje världen är ohållbar?

Jag vet inte svaret på frågan, men den måste ställas. Vita människors barnafödande är redan så lågt att globalisterna inte behöver skapa en klimathysteri för att skada våra nationer, så jag tror att det handlar om något annat. Vi måste noga analysera globalisternas uttalanden och handlingar för att kunna bilda oss en uppfattning om vilket syftet är med deras politik.

Det kan vara så att vi ibland överskattar globalisternas enighet. Som nationalister tänker vi gärna i termer av samordnade kollektiv, särskilt nationer, men globalisterna är i grunden liberaler och har i många avseenden en mer individualistisk syn på människan. Det är möjligt att globalisterna inte är så enade som vi föreställer oss, utan att det snarare rör sig om en ganska heterogen grupp av människor med delvis gemensamma och delvis motstridiga intressen.

Klimathysterin leder till många frågor om det nuvarande systemets tillstånd. Jag tror att nationalismen och andra oppositionella krafter gynnas av att systemet har gått in i en pessimistisk fas. Det är ett tecken på att vänsterliberalismens hegemoni är på väg att ta slut. Dessutom är det bättre att ungdomar demonstrationer mot klimatförändringar än att de demonstrerar för öppna gränser.

Felix