Skrämmande att barn tvingas delta på Pride

Pride är ett extremt vänsterliberalt jippo som förklätts till något allmängiltigt upptåg som tar fasta på "alla människors lika värde". Det är en enhetsfront så som de tänktes ut och användes av kommunister, vilket inte är underligt med tanke på att hbtq-lobbyns rötter återfinns hos kulturmarxismen.

Alla partier ska vara med på Pride och alla föreningar måste omfamna spektaklet, annars riskerar de att misstänkliggöras som "högerextremister" eller "homofober". Hbtq-lobbyn har lyckats så väl att deras politiska propaganda numera räknas som ett demokratiskt fundament och deras medlemmar som en egen folkgrupp med ett rättsskydd utöver den vanliga medborgarens.

Tittar man närmare på rörelsen bakom de regnbågsskimrande upptågen så framträder dock en annan bild. Enligt somliga riskerar hbtq-lobbyns verksamhet till och med att skada just den grupp som man säger sig omfamna, för att inte tala om den negativa påverkan deras ideologi har på gemene man. Just detta måste vi ta fasta på eftersom allt fler skolor och förskolor tvingar barnen och ungdomarna att utsättas för hbtq-lobbyns propaganda.

När Claphaminstitutet i Stockholm kom med en rapport om Pride förra året hissades många varningsflaggor om rörelsen. Bland annat kunde man konstatera att Pride har en "bejakande" attityd till företeelser som påverkar folkhälsan negativt: droger, sadism, smärta och prostitution till exempel. Men värst kanske det drabbar individerna som omfamnar budskapet fullt ut. Vi läser i rapporten:

”Ett flertal inslag bejakar teman som i realiteten leder till personliga tragedier, som ‘needleplay’, att skada den egna kroppen och få den att blöda, eller ‘chemsex’, att via droger skapa en starkare sexuell kick. Utifrån den alarmerande folkhälsosituationen med stigande psykisk ohälsa, droganvändning, sexuella övergrepp och självskadebeteende ser vi att Pride är allt annat än en hjälp för utsatta människor. Tvärtom framstår festivalen som en stor riskfaktor.”

Det är denna rörelse som manövrerat sig till att vara en självklar del av samhällskroppen och därtill fått carte blanche att påverka barn och ungdomar genom fritt tillträde till skolor och förskolor. Så långt har det idag gått att exempelvis Pilbäckskolan i Växjö tvingar barnen att delta i ett hemsnickrat Pridetåg. Det anses vara "en del av undervisningen".

Var och en vid sina sunda vätskor måste förstå att det finns en skillnad mellan att lära sig att det finns människor med olika sexuell läggning och att delta i ett vänsterpolitiskt jippo som i allt väsentligt enkom fokuserar på sexualitet och olika uttryck för den.

Därtill är den en avgrund mellan att lära sig att förstå att det finns människor som inte lever enligt den samhällsnorm som mejslats fram under århundraden, till att tvingas bejaka en rörelse där ett ledord är att vara "normbrytande" och på bred front attackera tvåsamhet, kärnfamiljen och sexuellt ansvarstagande.

Framförallt torde det vara uppenbart för alla att dessa frågor, sex och samlevnad, är något som föräldrar – inte staten – är bäst skickade att utbilda och informera sina egna barn om.

Hbtq-lobbyns Pridefestivaler är inte en del av demokratin utan ett inlägg i samhällsdebatten. Pride är inget självklart inslag i det offentliga rummet. Bara för att det vänsterliberala etablissemanget omfamnat spektaklet och de idéer som följer med, samt att såväl KD som SD följer ledbandet, tillika varje "konservativ" debattör i Sverige, betyder det inte att det är något annat än en politisk kampanj.

Politiska kampanjer har, i sin tur, inget i skolan att göra. Skolan ska inte tvinga barn att delta i Pridetåg, lika lite som barn ska tvingas att gå i demonstrationer under Första maj, demonsterar mot verkliga eller påhittade klimatförändringar eller vadhelst annars som faller utanför uppdraget att utbilda.