Så infaller 17 maj i veckan, norrmännens festliga nationaldag. Där firas nationaldagen med pompa och ståt – och flaggviftande utan ände. Där står fortfarande idén om den egna nationen i helgd. Även om också Norge har fått sin beskärda del av kulturmarxister och pakistanier!

Alla som älskar längdskidåkning har hört Norges nationalsång till förbannelse. På gott och ont! Visst unnar vi våra bröder framgångar, men visst svider det när norrmännen kniper guld efter guld, och Sverige fortfarande saknar Gunde Svan. Nog har Sverige vunnit flera guld sedan 1991, men det är någonting som saknas, känns det ändå som.

Gunde slutade, det har han sagt i intervjuer, eftersom han var glad fastän han bara blev tvåa bakom Torgny Mogren i ett VM-lopp 1991. Han tog sig en funderare och insåg att han inte kunde tävla med den inställningen. Idag känns det som om Silver-Gunde härskar i Sverige, d.v.s. det gör inget om man vinner eller förlorar. Det kan ju vara en fin inställning, men vad om man drar upp det en nivå? Det gör inget om Sverige blir erövrat, vem har inte hört en sådan avslutning av en diskussion om försvaret?

Norrmännen, åtminstone sportreportrar och många i publiken, blir skuffet – besvikna – när de inte vinner längdskidåkningsloppen. Pressen är hård, konkurrensen är tuff, inställningen är självklar – och de vinner. Nationalismen, stoltheten, värnandet om det egna, oron inför invandringens effekter och dylikt är mycket starkare i vårt västra grannland. Det saknar vi lika mycket som Gunde.

Tillbaka till Bjørnstjerne Bjørnson. Det är nämligen han som har skrivit Norges nationalsång. Efter lite ändringar i vers och strof blev dikten nedan den officiella versionen, från 1870. Kring år 1900 hade dikten konkurrerat ut andra alternativ till nationalsång. Fast när norrmännen sjunger hörs bara två av verserna.

Bjørnson var i slutet av 1800-talet Norges största kulturpersonlighet. Han var bland de första som fick nobelpriset i litteratur, 1903. Henrik Ibsen var en bättre författare, men att han skulle få priset var en omöjlighet när Svenska Akademien leddes av Carl David af Wirsén. Bjørnson skrev i alla genrer, fast i början skrev han berättelser och dikter i nationalromantisk anda, vilket Ja, vi elsker är ett klart prov på. Från början hette den faktiskt Norsk Fædrelandssang.

Men vad diktar han om? För den som vill fördjupa sig i norsk historia är dikten en utmärkt början. Du går helt enkelt till norska wikipedia och slår på dikten. Där finns fotnoter till nästan varje rad, så där har den kunskapstörstige möjlighet till fördjupning. Punkterna som återfinns längst ned står förstås i skuld till den wikipediaartikeln. Förkortningarna står för strof och rad.

Översättningen nedan har sina skavanker; främst har jag försökt få rytmen att stämma så att man kan nynna med till Rikard Nordraaks tonsättning från 1863. På några ställen heter det därför t.ex. ”talte” istället för ”talade” och liknande böjningar. Rim finns när det fungerar.

Norsk Fædrelandssang

Bjørnstjerne Bjørnson

s2r1 Harald Hårfager var först med att bli kung över stora delar av Norge.
s2r3 Kungen Håkon I den gode försvarade landet mot danska släktingar.
s2r4 Skalden Øyvind Skaldaspillir var hirdskald åt Håkon.
s2r5 Olav II den helige införde kristendomen på allvar i Norge på 1000-talet.
s2r7 Kungen Sverre hade en konflikt med påven eftersom han ville bestämma över kyrkan i Norge.
s3r1 En bondehär nedgjorde skotska legosoldater, på Sveriges sida under krig mot Danmark, i Gudbrandsdalen 1612.
s3r3 Peter Wessel, adlad Tordenskiold, var dansk-norsk marin sjöhjälte under Stora nordiska kriget.
s4r5 Vid belägringen av Halden satte invånarna eld på staden för att jaga bort svenska trupper 1716.
s4r8 Fredrikshald är det gamla namnet på staden Halden där fästningen Frediksten ligger, Karl XIIs dödsplats.
s5r2 Vid freden i Kiel upphörde Norge vara del av unionen med Danmark och gavs till Sverige.
s5r4 Den 17 maj 1814 upprättade Norge en grundlag i Eidsvoll och utropade sig som självständig stat och egen kung.
s5r6 Sverige gick i krig med Norge p.g.a. självständighetsförklaringen varmed Norge kom i personalunion med Sverige efter vapenvila den 14 augusti 1814, under svensk kung.
s6r1 Kriget mot Norge var Sveriges senaste krig.
s6r7 Stora folkmöten med syftet att skapa en union eller ett rike av Sverige, Norge och Danmark. Bjørnson var för att Sverige-Norge skulle bistå danskarna under dansk-tyska kriget 1864.
s8r8 Slå soldatläger, d.v.s. kriga om det krävs för att bevara fred och självständighet.