Är det en svensk identitet som kommer bära fram spillran av vårt folk, eller måste vi söka en nordeuropeisk sådan? I denna debattartikel argumenteras för det senare.
Detta är en insändare/debattartikel och det är skribentens åsikter och idéer som presenteras. Håller du med eller vill du invända? Skriv till [email protected]
I ett mångkulturellt samhälle tvingas varje människa att bli medveten om sin etniska identitet på ett helt annat sätt än i ett etniskt och kulturellt homogent samhälle. Frågan är då vilken etnisk identitet som egentligen är den viktigaste för oss svenskar. Min uppfattning är att när vi sätts under press från andra etniska grupper är identiteten som skandinaver eller nordeuropéer egentligen viktigare än identiteten som svenskar.
Svenskheten är i något avseende relativ eftersom den är så knuten till den svenska statens geografiska utbredning genom århundradena. Identiteten som skandinaver eller nordeuropéer är däremot tydligt kopplad till vårt etniska, kulturella och språkliga ursprung, till själva folkstammen. Jag anser därför att när vi bygger upp våra fria, etniskt definierade provinser i framtiden bör dessa grundas på en skandinavisk eller nordeuropeisk identitet snarare än på en renodlat svensk identitet.
Min förhoppning är att vi steg för steg kan befria områden i Nordeuropa och bygga upp en federation av självstyrande provinser inom vilka vi kan bevara vårt genetiska och kulturella arv. Denna federation bör sedan söka ett nära samarbete med andra europeiska stater så att vi gemensamt kan skydda vår civilisation från dess fiender. För att öka vår befolkning bör vi låta etniska nordeuropéer som lever på andra kontinenter återvända hit och bidra till vårt folks överlevnad.
Ett dilemma för oss är de människor som har utomeuropeisk bakgrund men en tydligt svensk eller nordeuropeisk kulturell identitet. Jag anser att vi bör agera mycket försiktigt i den här frågan och förena respekten för den enskilda individens rättigheter med respekten för vårt folks genetiska arv. Min uppfattning är att så kallad blekningsnationalism bör spela en stor roll i hanteringen av denna fråga.
Vår religiösa bakgrund är en viktig del av vår etniska identitet, och för att undvika onödiga konflikter bör vi nationalister erkänna att både asatron och kristendomen har spelat en betydelsefull och i huvudsak positiv roll i skapandet av vår etniska identitet. Vi bör visa respekt för såväl asatroende som kristna och agnostiker och ateister. Däremot är jag mycket tveksam till om judendomen är förenlig med en skandinavisk identitet, och jag ser islam som direkt oförenligt med en skandinavisk identitet.
Felix
