Lugna gatans kriminalitet är inte ny

Som ung i Stockholm i början av 1990-talet fanns det olika gäng att förhålla sig till. Alldeles oavsett om du själv tillhörde en subkultur eller inte så kunde du gott och väl träffa på dem när du rörde dig ute. Bland andra fanns där punkarna, skinnskallarna och "kickers". Men värst av alla var de som tillhörde NFG: Non Fighting Generation.

NFG var på 1980 och 1990-talet det som Lugna gatan är idag. Kommunen (i det här fallet Stockholm) finansierade sammanslutningen, som bland annat utgick från Fryshuset, med syftet att medlemmarna skulle minska våld och kriminalitet bland ungdomar. Snöpligt värre var det då när man som ungdom blev rånad eller misshandlad av ett gäng som bar NFGs jacka. Jag lärde mig tidigt att hålla mig undan dem.

När jag läser att "ungdomsvärdar" från Lugna gatan (Fyrshusets moderna variant av NFG) själva begått brott, underlåtit att rapportera kriminalitet och/eller varit passiva inför brott som begås framför ögonen på dem så förvånas jag inte. Dessa kommunala "ickevålds"-organisationer är värsta tummelplatsen för kriminellt pack, och har alltid varit. Visst, en brasklapp: det gäller inte alla. Men det gäller tillräckligt många för att diskvalificera dem.

Likadant var det på 1990-talet när jag själv vistades en del i Stockholm innerstad. Såg man jackorna med Non fighting generation på ryggen så var det bäst att lägga benen på ryggen, speciellt om det var sent och man var ensam.

NFG samlade utlänningar från förorten, sådana som annars återfanns bland de kickersgäng som drog omkring i stan, och gav dem legitimitet. De var uppbackade av kommunen, som slog dövörat till varje gång deras gunstlingar ställde till det för sig. Jag själv och några vänner blev en gång trakasserade av dessa kretiner – jag minns inte om de skulle råna oss på något eller bara skrämmas och utdela en örfil eller två. Det jag minns var att när tunnelbanepolisen råkade komma förbi, så gick de omgående på de äldre NFG-utlänningarnas historia (vilka hånlog medan polisen läxade upp oss). Det fanns svenskar bland NFG-medlemmarna också, lika ruttna de också.

När jag själv senare blev skinnskalle så agerade vi gent emot NFG som vi gjorde mot andra gäng (utlänningarna i Kungsträdgården m.fl.) och ett var alltid säkert. Som svensk kunde du aldrig räkna med att du skulle få hjälp av NFG, som skinnskalle var det säkert att de skulle blanda sig i bråket på din motståndares sida.

Ganska snart gick det inte att blunda för NFGs kriminella verksamhet. Polisen spanade mot dem och tillslag gjordes. Flera försök att putsa upp organisationens rykte gjordes, men till sist så rann det ut i sanden och alla – utom de mest inbitna vänsterblivna – accepterade att det var en särdeles dålig idé att rekrytera unga våldsverkare och kriminella för att upprätthålla ordning och reda på stan.

Men eftersom det vänsterliberala samhällsexperimentet fortgick så var det på förhand givet att något liknande skulle hända igen. Den grundläggande idén finns kvar: att kriminella skulle bli goda samhällsmedborgare genom verksamheten.

Knappt hinner NFG försvinna förrän Lugna gatan tar dess plats. 1995 grundas Lugna gatan av SL, Fryshuset och Vattenfestivalen och så börjar det om. Jag själv hade lämnat Stockholmsnatten bakom mig vid det laget, men förstod att Lugna gatan var ungefär det samma som NFG.

Senare, som politisk aktivist i huvudstaden, hände det med jämna mellanrum att Lugna gatans "trygghetsvärdar" var delaktiga i att störa och försöka förstöra flygbladsutdelningar och tidningsförsäljningar. Åter igen hände det att man hamnade i delo med dem och återigen var det tydligt att de hade systemet bakom sig.

Förutom att vara "mot våld" så var de ju också "antirasister". Det finns en djupgående vänsterpolitisk lojalitet i organisationen och samma dravel som vi hör överallt annars genomsyrar dem (vilket de kriminella som under ytan styr är tacksamma för, en bättre front går inte att finna).

2015 visade programmet Uppdrag Granskning att flera trygghetsvärdar var misstänkta för brott, att man inte undersökte bakgrunden hos sina trygghetsvärdar och att trygghetsvärdarna använde sig av våld mot den som inte lydde deras order.

Starka krafter gillar dock Lugna gatan så de kom undan.

Organisationen själv menar att bara mellan fyra till sju procent av trygghetsvärdarna återfaller i brott, vilket vore ett mycket gott resultat. Vad de inte säger är att brotten begås när dessa är "i tjänst" och att det sällan rapporteras vidare.

Nu är det 2019 och åter igen visar det sig att inget nytt sker under solen. Åter igen slår Lugna gatan ifrån sig. Det är inte 22 personer som begått brott under anställningstiden, "bara fem" säger Carin Ardman Balse på Fryshuset. SL å sin sida känner sig trygga med att de nya åtgärder som de vidtagit inte behöver häva avtalet med Lugna gatan utan att det får löpa ut.

Själv fortsätter jag alltjämt betrakta Lugna gatan och andra liknande initiativ som mer eller mindre kriminella gäng och etablissemangets fotsoldater. Inte alla som är med och inte alltid, men som fenomen och vis av erfarenhet menar jag att det är en självklar inställning. Förr eller senare kommer Lugna gatan gå samma väg som NFG – och sedan kommer något nytt igen.