Känsla, förnuft och frihet

Detta är en insändare/debattartikel och det är skribentens åsikter och idéer som presenteras. Håller du med eller vill du invända? Skriv till [email protected]

För de flesta människor är frihet ett positivt laddat begrepp, men olika människor lägger väldigt olika innebörd i begreppet frihet. För oss nationalister finns det i många fall en konflikt mellan folkets kollektiva intresse och medborgarnas individuella frihet eftersom många människor använder sin frihet på ett skadligt sätt. Hur bör företeelser som alkohol, droger, hasardspel, homosexualitet, pornografi, prostitution och promiskuitet hanteras i ett nationalistiskt samhälle?

Sådana frågor har sysselsatt mina tankar länge. Jag är i grunden en djupt konservativ människa, och mina instinkter säger mig att förbud i de flesta fall är den rätta vägen att gå. Mitt förnuft säger mig dock något annat. Människors vilja att ägna sig åt olika laster verkar vara konstant genom historien, och jag tror att det i längden är omöjligt att upprätthålla förbud mot den typen av aktiviteter.

Snarare än att förbjuda sådant som vi betraktar som omoraliskt bör vi reglera det och bekämpa det genom metapolitiskt arbete. Jag tror att vi måste ge människor friheten att inom vissa ramar ägna sig åt omoraliska aktiviteter. Annars riskerar samhället att bli en tryckkokare av undertryckta begär vilket kan leda till ett totalt moraliskt förfall av den typ som vi ser i dag. Vi bör därför trycka tillbaka våra mest konservativa instinkter och i stället hantera dessa frågor med ett stort mått av försiktighet så att vi inte på lång sikt provocerar fram en ny epok av kulturmarxism.

Den ideologiska utgångspunkten för lagstiftningen i ett nationalistiskt samhälle bör vara just nationalism, inte konservatism eller traditionalism. Det innebär att lagstiftningen konsekvent ska vara utformad på ett sådant sätt att den värnar om den inhemska befolkningens etniska och kulturella överlevnad men utan att mer än absolut nödvändigt reglera medborgarnas privatliv. Jag är medveten om att nationens överlevnad gynnas mest av konservativa och traditionalistiska värderingar, men jag tror likväl att sådana bör upprätthållas främst av medborgarna själva och inte genom lagstiftning.

Vi får nog helt enkelt lära oss att leva med att även i ett etniskt homogent samhälle kommer det att förekomma dekadenta beteenden, och det är oftast bättra att reglera dem än att förbjuda dem. Hur gärna vi än önskar det kommer vi tyvärr aldrig att lyckas skapa ett utopiskt nationalistiskt samhälle där alla medborgare har god moral och sunda värderingar och lever tillsammans som en enda stor, lycklig familj. Om vi lyckas rädda vårt folk och återupprätta vår civilisation kan vi vara mer än nöjda med det. Vi behöver inte gå längre än så.

Felix