Mångkultur och massinvandring påverkar det mesta. Här ett perspektiv utifrån snickarglädje och renovering. Som vanligt hämtat från den malmöitiska verkligheten.
Det var en gång en man som på senaste tiden haft det oroligt i sin bostadsrätt, i lägenheten ovanför borrades det i tid och otid. Ni som bor i lägenhet, eller har gjort det vet att det i vissa tidsrymder och perioder kan man nästan bli tokig och på gränsen till nervsammanbrott då det alltid är någon som borrar upp den där tavlan, eller spikar lister … slipar och spikar lister igen, men…
Men, det finns det som är etter värre. Ponera att i lägenheten ovanför dig har det flyttat in en dansk, arab. Jag menar en arab som pratar danska då han under några år bott i Köpenhamn, men som av danska myndigheter och genom politiska beslut sett sig vara nödgad att flytta till Malmö när den där unga kvinnan från hembyn som givits till honom ska hämtas till västerlandet.
Min berättelse har ett antal år på nacken och visar med all tydlighet på att Sverige inte fungerar. Danskarna sa nej, Sverige sa ja. Danskarna hade då restriktiva utlänningslagar, medan vi tog emot och tog omhand och tog det självpåtagna “ansvaret” gentemot andra länders vuxna medborgare.
Skjortärmar kavlades upp, röda bidragsmattan rullades ut, och de vänsterblivnas våta dröm gick i uppfyllelse om att “ta omhand” som om det vore hundvalpar eller retarderade som reste till Sverige.
Då för några år sedan hörde jag och mina malmöitiska bröder och systrar ofta det ljuva danska tungomålet var man än var i skånska städer. Araber som pratade danska var både en lite lustig och väldigt olustig erfarenhet vi skåningar hade att ställas inför.
Tillbaka till den dansktalande araben i lägenheten ovanför. Som sagt, han skulle hämta till Malmö sin unga fru från hembyn i Mellanöstern, sen skulle han ha fem söner. Och jag i mitt stilla sinne tänkte helt krasst att innan de där fem sönerna gjort sin entré kommer det med all naturliga säkerhet även ett antal döttrar. Om man nu inte låter abortera flickfoster vill säga.
Men vem är jag att döma, enligt bestämmelser i vårt land ska många kulturer bejakas och då får vi “med på köpet” kvinnofientlighet genom galna politikers samhällsfarliga beslut. Ni minns kanske att för några år sedan blev det ett litet medialt stormivattenglaset över att “danska” kvinnor reste till Malmö för att abortera flickfoster. Sen pratar vi inte mer om det, det är glömt nu.
En man av heder vill så klart göra det fint tills den unga frun ska hämtas hem till en lägenhet långt från brännande sol och till milsvida kulturella skillnader. Badrummet stod på tur och skulle byggas om, då fungerar borr, slägga och hammare. En redig karl reder sig själv, som talesättet säger, bara att sätta igång. Men så gick det fel.
När allt enligt egna idéer ska flyttas, toan dit, badkaret hit och vasken till någon annan stans, vad kan då gå fel. Enligt säkra källor kunde den vanlige svenske familjen boendes under den dansktalande araben en dag från sitt badrum genom ett stort hål titta upp till lägenheten ovanför. Hur som, bostadsrättslägenheten fick repareras, till en början pluggades hålet i golvet/taket igen med tidningar och allt slutade lyckligt.
Unga frun anlände, inpackad och invirad i tyger, dold för grannars blickar. Hon stängdes in det konstaterade man, men inget som grannar lade sig i då var och en sköter sig själv. Vårt svenska samhälle har gett oss mångkultur, och vi kliar oss ibland i huvudet och tänker, detta kan inte vara rätt, får det lov att vara så.
Hon lilla frun skymtades ibland vid fönstret bakom gardiner, de fem sönerna väntades anlända och under tiden smög sig olikheter på om hur man bor i svenskt höghus, nej det är inte ok att ställa ut sopor i trappen. Och jag som fick denna berättelse till mig funderar då och då på om när får vi vara med om den första höghuskolapsen.
Personer från fjärran land som bor bland oss i vår sköna tid, vet dessa om vilka väggar som är bärande väggar, har man kunskapen och förståelsen om nödvändigheten i att ta reda på om vilka väggar man får välta för att göra rum färre men större, bryr man sig?
Vad händer den dag i flerfamiljshuset då släggan åker fram, och välter en vägg som är ämnad att stå som stöd för byggnaden. Hur tänker man när man kan se grannen i lägenheten under från sitt toalettgolv. Shit happens.
Jag undrar ifall ni håller med mig i att detta jag berättat om och hyser farhågor inför var inget vi kunde föreställa oss för ett litet tag sedan. Ordning och reda, kunskap och kvalitét i byggandet som ger ett fint land att lämna över till kommande generationer var vårt nedärvda rättesnöre. Men sen kom bland annat “danskarna”, och i det lägger jag svenska politikers illvilliga beslut om svenskens framtid i Sverige.
