Socialismen lockar än i dag människor till sin sida. Vägen till helvetet är ju stenlagd med goda intentioner. Slutprodukten blir dock alltid densamma. Vad kan vi göra, är frågan.
Den socialistiska och kommunistiska idén bygger på förakt för den vanliga människan. Denne är en svag individ som behöver den ”upplyste” socialisten för sin överlevnad då han eller hon inte klarar sig på egen hand. Problemet i väst är att ”arbetaren” klarar sig alldeles utmärkt utan en vänsterextrem härskarklass, faktiskt långt bättre än med en sådan.
Ergo, vi måste importera en ny underklass för vänstern att ta sig an, som kan rösta på dem och bära upp denna parasitära skitklass som aldrig klarat av att försörja sig själva utan andra människors arbete att roffa på.
Problematiken för samhället är flerfaldigt. Dels ska alla dessa nya invånare ofta försörjas då de inte klarar av livet i det nya samhället särskilt bra, dels har de en negativ influens på ursprungsbefolkningen. De som måste jobba för att bära belastningen av de nya invånarna väljer ofta att skaffa färre eller inga barn, de som däremot inte behöver arbeta för att försörja sina ungar skaffar istället desto fler. Genomsnitts-IQ sjunker alltså både direkt och indirekt.
Det är givetvis illa att vi får en genomsnittligt dummare befolkning men det hade inte varit katastrofalt om segregationen funkat bättre. Indierna har hållit sitt kastsamhälle någorlunda intakt under lång tid och på det sättet kunnat bevara de högre kasternas goda egenskaper. Kastsamhället är givetvis inget annat än apartheid med lite förskönande omskrivningar och i grunden något väldigt bra. Varför tror ni annars att västvärldens socialister hatar det så intensivt?
Problemet är alltså huvudsakligen att invandringen påverkar de mest produktiva människorna att skaffa färre barn eller som sagt att helt avstå. De är ansvarstagande och vill säkerställa en bra uppväxtmiljö för sina barn och med olika former av brutala gäng där ute som polisen snarare skyddar än försöker sätta fast, eller ännu bättre utvisa, är det ju inte svårt att förstå hur de tänker.
Däremot är resultatet för samhället i stort en katastrof.
Hur vänder vi då den här utvecklingen? Ett av de viktigaste stegen är att avliva välfärdsstaten. Omfördelningspolitik passiviserar och fungerar som ett incitament för improduktivitet. Vi ska inte lämna dem i sticket som råkat ut för saker i livet men vi måste göra det mer eller mindre omöjligt att leva på andras arbete. Oavsett om det är på det sätt som socialister skor sig på produktiva eller arbetsskygga väljer att bidragsfinansiera sitt liv istället för att bidra.
En sådan här förändring skulle göra nästan alla människor liv bättre eftersom skatterna skulle minska drastiskt och folkflertalet få långt mer pengar kvar i plånboken. Alltså, den vanliga människan vinner i vardagen och folket vinner i förlängningen för i ett tryggt samhälle där folk fick bestämma över sina egna resurser tror jag att lagt fler skulle skaffa barn och ofta fler av dem.
Det andra steget är segregation. Vi kommer inte att bli av med alla som gör vårt samhälle otryggt i en handvändning men vi kan välja att bo så långt ifrån dem som bara är möjligt och istället bo med varandra.
Vi måste leva mer som vi lär helt enkelt.
