Om inte altruistiska skäl räcker till för att göra rätt, så kanske egoistiska gör susen.
När man försökt allt anständigt så tvingas man ta till det oanständiga. Det är inte giltigt i alla fall, men i vissa och jag känner någon stans att jag är beredd att öppna den dörren – om så bara på glänt.
Tillfället gör också tjuven. I det här fallet är tillfället Svensk Försäkrings artikel om att svenskarnas pensioner är förstörda. Slutgiltigt förstörda och bortom räddning för tillfället. Många kommer inte kunna leva på sin pension i framtiden. Punkt.
Det har vi vetat om, men då har det kunnat avfärdas som något vi säger av rent propagandistiska skäl. Nu är det inte vi som säger det, utan aktörer som inte kan antas ha en nationell agenda.
Man kan tycka att alla borde veta om det, men som med så mycket annat som är obehagligt så förtränger man det eftersom man därmed tror att det inte kommer drabba en själv. Oftast skärper man sig när man inser att det just är en själv som drabbas. Inte alltid dock.
Därför är min uppmaning – den oanständiga uppmaningen – till alla som velar och vinglar, att agera nu, annars kommer du drabbas illa.
Denna gång kommer det inte att finnas något socialt skyddsnät att tala om för alla den pensionärer som inte får någon pension (eller en löjligt liten om man har tur). Staten kommer alltså inte kunna skjuta till bidrag eftersom att det finns en annan grupp – en växande grupp – som man prioriterar.
Ja, det är pensioner mot massinvandring. Ja, det berör dig. Ja, du kommer att lida för den politik som förs och det kommer drabba dig när du är som mest utsatt och skröplig.
Alltså, agera nu med chansen att du, tillsammans med andra, kan skapa en drägligare framtid, eller möt en garanterat dyster framtid. Något tredje alternativ finns egentligen inte.
Det som är oanständigt i detta är att behöva hänvisa till det egoistiska hos människor. Men vi har försökt det här med heder och ära; vi har tjatat om nästkommande generationer eller av respekt för de svenskar som byggde Sverige.
Många har lyssnat under åren och sett till så att oppositionen varit livskraftig och tagit steg efter steg framåt. Men allt för få har trots det satt kraft bakom orden.
Jag har tidigare sagt att jag tänker sluta med att försöka förmå andra att “vakna” och det är en sanning med modifikation. Självfallet kommer jag fokusera på föreningen jag var med och grundade, Det fria Sverige, och den “stam” vi utgör.
Men jag kan inte undvika att peka (med hela handen) mot den uppenbart vildsinta stormen på horisonten och ropa varningsord. Jag är till och med beredd att hänvisa till egoismen, om det betyder att vi får mer resurser att använda för det högre syftet.
Oavsett bevekelsegrund, gör ditt för att stärka den nationella oppositionen.
