Sova i samma säng – eller?

Sover vi bättre i separata sängar? Kan vi behålla passionen då? Är detta ännu ett försök att förstöra västerlänningars lusta och familjeliv? Eller är det kanske en konservativ idé?

På engelska kallas det sleep divorce . Mannen och kvinnan väljer att sova i separata sängar, rent av i separata rum. Undersökningarna visar att de par som väljer detta har besvärats av olika scheman, olika rytm, problem med plats, kroppsvärme, stöld av täcken, snarkning förstås eller sömnbesvär hos ena parten.

Studier visar att nästan var fjärde amerikan och 200000 australiensiska par sover separat. Innan man höjer på ögonbrynen ska man veta att det även handlar om par som varit gifta i många år, inte bara nykära. Par har funnit lösningar som passar dem utan att det leder till leda, uppbrott och skilsmässa.

Livsstilstidningarna i fråga vinklar det ganska positivt. De menar att sleep divorce har visat sig stärka många förhållanden eftersom sömnen är en så viktig faktor i vårt liv. Det är en lyx att få tillräckligt med sömn.

Vinklingen gör att man anar ännu en PK-provokation mot välfungerande heterosexuella vita par. Men det behöver inte alls tolkas så. De problem som berörs är vad andra ska tycka, hur man ska förklara sin önskan om separata sängar/rum för sin kära och sexet förstås.

Etnologiska studier visar att företeelsen med gemensam säng i gemensamt sovrum är ett modern 1900-talsfenomen, som blivit etablerat under efterkrigstiden. I USA kunde par som ville sova separat få problem med grannskapet om de avslöjade sina vanor. Idealet var det lyckliga paret som sov tillsammans, och par som sade annat kunde frysas ut såsom konstiga. Än idag härskar tydligen den föreställningen, för många par är rädda att börja sova isär eftersom vänner kan tro att de har ett dåligt förhållande.

Den sortens rädsla vad andra ska tycka är en typisk medelklassrädsla, och i vår tid göds PK-ligan av det. Därför är så många ängsliga att berätta om de röstar på SD, om de är negativa till invandringen eller om de tycker att Greta Thunberg är en mupp. I borgerliga och adliga familjer var tvärtom separata sovrum det självklara. Om det sedan berodde på prydhet eller respekt för individers privatsfär, det kan inte sägas här.

Bland bönder och arbetare var det kanske en fråga om plats. Ett inte alltför stort boende med 5-15 barn gav nog inte tillfälle till separat sovande. Även barnen sov ihop. Och kylan kunde göra att det var nödvändigt. Fast om de fick välja… då skulle de kanske också välja det separata alternativet.

Oavsett är det en klart konservativ vana med skilda sovsfärer. De behövde inte skämmas förr eftersom det var det normala. Och sex hade de inga problem med. De fick barn så det räckte, även borgare och adliga. Men sexet är tydligen en orosfaktor för par som funderar på sleep divorce idag.

Livsstilsmagasinen fokuserar mycket på den sidan av saken eftersom idealet är att paren går till sängs samtidigt, vilket innebär potentiell sex. Det är en utbredd fantasi. Egentligen är den nog lite barnslig eftersom den verkar grundas på att par ständigt ska vara nykära och därför ständigt vara som kaniner.

Verkligheten är dock en annan. Livsstilsmagasinen ifråga påpekar att sömn inte har med intimitet att göra. Sömn är något vi kort och gott behöver, och brist på energi kan vara ett större hot mot sexlivet än brist på tillfällen. Därför menar de att sleep divorce kan var bra för förhållandet – och sexlivet.

Det låter ju vettigt om än lite överpedagogiskt. Varje sunt fungerande par kan väl lista ut de här sakerna på egen hand, utan sjutton pekpinnar, och skapa lämpliga vanor i familjen. Fast medelklassen är uppenbarligen ängsligt och osäkert lagd. Magasinen påpekar att en stor rädsla ligger i hur man ska förklara sina önskemål för den andra parten i förhållandet, utan att han eller hon tar illa vid sig.

Skribenterna skriver därför att man måste hitta lösningar med inbokade sextillfällen, uppskattande ord och annat – att man måste snacka, snacka och kompromissa, kompromissa. Här blir pekpinnarna direkt löjliga. Har dagens vuxna samboende par blivit så barnsliga att de inte ens kan diskutera ett problem och frankt säga: jaha det förstår jag väl att du inte kan sova så jävligt som jag snarkar; sov du i egen säng men var redo på att jag dundrar in ibland med min stora…

Slutsatsen är att det nog inte var så värst antiheterosexuell propaganda men att tanterna som lägger fram saken (alla journalisterna var kvinnor) har en syn på vuxna par som lite enfaldiga och ängsliga. Svegots tips är: skit i vad andra säger, var vuxna och sov hur ni vill!