Sover vi bättre i separata sängar? Kan vi behålla passionen då? Är detta ännu ett försök att förstöra västerlänningars lusta och familjeliv? Eller är det kanske en konservativ idé?

På engelska kallas det sleep divorce. Mannen och kvinnan väljer att sova i separata sängar, rent av i separata rum. Undersökningarna visar att de par som väljer detta har besvärats av olika scheman, olika rytm, problem med plats, kroppsvärme, stöld av täcken, snarkning förstås eller sömnbesvär hos ena parten.

Studier visar att nästan var fjärde amerikan och 200000 australiensiska par sover separat. Innan man höjer på ögonbrynen ska man veta att det även handlar om par som varit gifta i många år, inte bara nykära. Par har funnit lösningar som passar dem utan att det leder till leda, uppbrott och skilsmässa.

Livsstilstidningarna i fråga vinklar det ganska positivt. De menar att sleep divorce har visat sig stärka många förhållanden eftersom sömnen är en så viktig faktor i vårt liv. Det är en lyx att få tillräckligt med sömn.

Vinklingen gör att man anar ännu en PK-provokation mot välfungerande heterosexuella vita par. Men det behöver inte alls tolkas så. De problem som berörs är vad andra ska tycka, hur man ska förklara sin önskan om separata sängar/rum för sin kära och sexet förstås.