Önskar man döden åt de gamble svenske!

Bedrivs klappjakt på våra äldre svenskar? Är det medvetet? Vill staten att de snarast ska hamna i graven? Frågorna måste ställas när man nästan dagligen läser om hur äldre svenskar på allsköns sätt skuffas åt sidan.

I spåren av kommunalt misstyre står ladorna tomma i många kommuner. Ett viktigt skäl till det är förstås att kommuner har tvingats eller lurats på invandrare i utbyte mot tillfälliga bidrag. I socialdemokratiskt styrda kommuner kan man fråga sig huruvida det även fanns utpressning med i bilden. När bidragstiden tagit slut står kommunerna där med Svarte Petter i hand: välfärd, bidrag och inskolning ska ordnas och betalas ur kommunernas egna tomma lador. Den utopiska planen var kanske att alla invandrare efter ett par år skulle komma i arbete och därmed ge skattetillskott åt kommunerna. Men bidragen och inskolningen lutar åt att snarare bli ett livsprojekt.

Då måste förstås kommunerna se om kostnader, och eftersom politikerna, kommunaltjänstemän och invandrarna är ”untouchable stuff”, blir det till att skära i andra budgetar: skola, barnomsorg, gatustädning, mycket annat, och inte minst äldreomsorgen. Så här resonerar man, verkar det som: de äldre kan väl ändå maka på sig – lite till … och lite till … och ännu lite till.

På Morgon med Svegot berättades nyss hur Laxå måste skära ner åldringsvården markant, om inte till och med lägga ner den. Nyligen tvingades i en annan kommun en gammal gubbe från äldreboendet eftersom myndigheterna ansåg att han klarar sig utmärkt själv. Boende måste han ordna själv. Jaså, det finns inga lägenheter, nå ta in på vandrarhem, var socialens tips.

För några dagar sedan nekades en gammal dam färdtjänst i Svedala trots att hon är halvblind och knappt kan gå ens ett fåtal meter. Kärringen får väl ta bussen, resonerar socialtjänsten. Utöver sådana horribla fall råder ett stort systemfel eftersom oerhört många gamla lever på fattigdomsgränsen, många är djupt skuldsatta och ett stort antal lever i svår armod. Dessutom finns en hederlig mentalitet hos svenska gamlingar att inte vara andra till last, varvid de blir än mer undanskuffade av skrupelfria kommunaltjänstemän.

Redaktionen drar sig till minnes hur en miljiöpartistisk aktivistisk Umeåakademiker (minnet kan vara fel i någon detalj) här om året sade någonting i stil med att det bästa vore om de snart bara dog. Vilka? Jo, de gamla svenskarna! Så att vi blir av med fler gamlingar, inte för ekonomins skull utan för att vissa av dem tenderar att rösta på SD när de ser att deras egen tillvaro blir allt skralare och deras land förändras till oigenkännlighet.

D.v.s. att gamlingarna misstror S och MP samt är negativt inställda till invandringen! Något sådant kan ju inte tillåtas! Så frågan är väl berättigad: tycker staten (och deras förlängda arm: kommunerna) att det bästa vore om de gamble svenske snarast kunde dö?

{"cart_token":"","hash":"","cart_data":""}