Att tala eller inte tala (med SD)…

Vad har Moderaterna att lära av Shakespeares Hamlet i sina relationer med Sverigedemokraterna?

To be or not to be, that is the question

… säger Hamlet som bekant i Shakespeares drama (i början av tredje akten). Med dagens svenska politiska förhållanden kunde man gärna säga: to speak or not to speak with the swergedemocrats. För ska någon äntligen tala med SD, såsom gärna dryftas i media från yttersta högern till yttersta vänstern?

Kristdemokraterna har lite löst sagt att de gott kan tala politik med SD. Glöm dock inte hur svajande de faktiskt uttalar sig i frågan. Moderaterna vacklar som Hamlet själv – det är han som ger ”to be or not to be”-monologen i Shakespeares tragedi – och har så gjort i fem års tid; idag heter det att de också (efter KDs öppning) kan tänka sig att tala politik med SD, men imorgon heter det nog något annat.

Liberalernas ledare – ett kort tag till – Jan Björklund säger omogen som han är att det är upp till hans barn huruvida deras parti ska tala med SD. Vem vet vad som händer där! Troligtvis inget, för vad bryr sig barn om politik. I Centern styr ”Stureplansmaffian” med partiledare Lööf i toppen och säger med oj så karska ord att de aldrig kommer att tala med Åkessons parti. Lika bra det!

Miljöpartiet vill ha maximal invandring i brist på andra idéer – idérikedom av god kvalitet är inte partiets signum – varmed ett snack med SD är omöjligt. Vänstern förlorade sin ideologiska grund för länge sedan, varmed de tog avstånd från de svenska arbetarna, som visst var alltför nationella; flertalet LO-medlemmar röstar ju på Sverigedemokraterna. Nu säger i och för sig den marxistiska ideologin att nationerna ska suddas ut, men nu när vänstern stöttar stor-EU och därmed storkapitalet kan vi nog glömma deras socialistiska ambitioner – och eventuell fikapaus med Åkesson.

Kvarstår sossarna av 7-klöverpartierna! Och där är samtal med SD omöjligt av det enkla skälet att Sverigedemokraterna är den framtida konkurrenten om rösterna och därmed makten. Därför har de länge målat ut Åkesson o co som fan och hans moster. För säkerhets skull har de nu senast mobiliserat den gamla Norrköpingssossestöten Lars Stjernkvist, som gör ett inlägg i Folkbladet (4 april 2019, ”Obegripligt aningslöst”).

Till saken hör att S-märkta Folkbladetskribenten Widar Andersson länge varit kritisk mot massinvandringen och därmed sett samtal med SD som något naturligt. Men nu får vi av Stjernkvist veta hur det ligger till. Sverigedemokraterna har en ”grumlig syn på demokratin och svenskheten”. Floskelverkstan går varm. Nå, Stjernkvist har väl rätt på en punkt i sin artikel: ”Som om Annie Lööf utgör ett allvarligare hot än Jimmie Åkesson.” Jodå, sossarna vet nog var de har fru Lööf. Och därmed järnhanden över svenska folket!

Nå, varför bry sig om samtal med sossar! Sossarna är, om röstande svenskar bara skärper sig lite, på dekis, inte bara ideologiskt utan även i antalet röstsedlar räknat. Kanske ska man inte heller fästa särskilt stor vikt vid vad personer inom KD och M säger. Att komma till skott har inte varit deras, åtminstone Moderaternas, starka sida de senaste åren. Men de bör nog tänka på andra minnesvärda ord av Hamlet, innan de går liberalernas öde till mötes – ord som sägs senare i samma monolog:

Så går beslutsamhetens friska hy
i eftertankens kranka blekhet över,
och företag av högsta vikt och flykt
kan falla platt och mista namnet handling.

Å andra sidan säger Hamlet orden angående tvekan att begå självmord. Kanske det bästa för M är lite handling!

{"cart_token":"","hash":"","cart_data":""}