Om en person som tidigare har kandiderat för ett parti utsätts för ett attentat, bör fokus ligga på det parti personen har varit (eller är engagerad i) eller bör det ligga på gärningsmännens tillhörighet?

Frågar vi Sydsvenskan så är det offret som ska “skrivas ner” och gärna i rubriken. Det är tydligt när vi ser hur man väljer att rubriksätta en artikel om det sprängdåd som drabbade en familj här om dagen.

Tonen sätts redan från början och vad Johanna M Karlsson vill förmedla är självklart. Offret – en man som kandiderat för Alternativ för Sverige – har fått lida konsekvenserna av att ha “koppling till högerextremt parti” (något vi vet att Sydsvenskan inte tycker man ska ha).

Därtill kan man ju också få för sig, genom att läsa rubriken, att det kanske är andra i det “högerextrema” partiet som ligger bakom dådet. Att det, utan tvekan, är samma gamla våldsamma vänsterextremister som är skyldiga får ingen plats i rubriken.

Trots att polisen kan komma att utreda dådet som ett hatbrott (kanske snarare borde vara terrorbrott) är det tyst från den annars så högljudda skaran som ska skydda “demokratin” i Sverige.

Ett bombdåd som riktas mot en familj (ja, barnen var hemma och vaknade av explosionen) på grund av en förälders politiska engagemang skulle i alla andra fall leda till avståndstaganden, kärleksbombningar och indignerade kolumner.

När någon frågar varför gammelmedia förtjänar vårt förakt (vågar jag skriva hat?) så finns det många exempel att hänvisa till. Rubriksättningen i Sydsvenskan denna gång är bara det senaste.

Tyvärr kommer det att komma fler vad det lider.