Emellanåt kan det med all rätt uppfattas som om det blir för mycket negativt skrivet och kanske allt för många jämförelser bakåt till tider som flytt. Jag tänkte att det får bli lite ändring på det, i denna krönika. Men, vår historia och den grund vi står på finns alltid närvarande och med på ett hörn hur vi än gör, det kan man inte komma ifrån.
Nu kan jag ju inte precis säga att allt är rosaskimrande bra, utan långt ifrån. Fastän vi lever i ett samhälle som dag för dag blir allt mer polariserat så finner man sig förhoppningsvis endera dag med en del av sina gamla vänner där vänskapen fördjupats, samt få vara med om den stora tillfredställelsen av att ha chans att vara tillsammans med personer som man för endast ett litet tag sedan inte kände eller ens visste om att de fanns. Det är stort att skapa vänner.
Vi har alla en bakgrund och historia, och allt eftersom åren går staplas personliga erfarenheter på varandra, vi fyller vår ryggsäck och minnesbank. Det finns saker som inträffar i ens liv som gör att den där oruckbara åsikten och ställningstagandet man har kanske inte längre ligger så fast. Grejer som händer och skeenden som man stöter på på livets stig gör såklart att vi reviderar viker av och går vidare på ett kanske helt annat spår. Det är livet.
Vi har alla utan undantag någonstans där vi kommer ifrån, att veta sin egen personliga historia, var man bodde som liten och var den äldre generationen verkade och hade sitt hem gör oss trygga i oss själva, att vara förankrad med de sina mår de allra flesta bra av det är jag helt säker på.
Ibland känner jag igen mig i min pappa, min pappa kunde inte heller hålla tyst om sådant han ansåg vara fel, han ifrågasatte. Men varför skulle han eller för den delen någon tiga, kanske blir du röd i huvudet och hjärtat bultar men försök att ta det där bladet från munnen och känn så skönt det känns, efteråt.
Min pappa var en sådan person som alltid hade något att säga på föräldramöten och vid många andra sorters möten och tillfällen, och sådan är jag också. Som förälder ska man ha det bästa för ögonen gentemot sina barn, man gör allt för de barn man satt till världen. Om man som förälder inte gör allt för sina egna barn, vem ska då göra det.
Jag måste tillstå att jag drar mig till minnes att emellanåt var det lite pinsamt att ha en förälder som ifrågasatte och la sig i, men nu i backspegeln är jag tillfreds, vi måste höras. Att ha åsikter och dessutom kanske ha mage och den stora fräckheten att torgföra dessa kan om det vill sig illa ha sitt pris och få sina konsekvenser, trångsynta personer i din absoluta närhet kan försvinna i rena förskräckelsen när etablissemanget drar igång sina hatdrev.
Jag minns en gång för länge sedan då jag var ung och tog till orda vid ett LO-sektionsmöte i Malmö Folkets hus, det kom i tidningen och det kändes faktiskt rätt coolt (det handlade om Öresundsbron). Sedan dess har mycket vatten runnit under Öresundsbron och ni som någon gång “stuckit ut hakan” och “fått på käften” i denna konstiga tid vi befinner oss i nu, en tid då personer vid vissa frågor och frågeställningar blir så sjukligt snarstuckna. Att få en käftsmäll med allt vad det innebär ändrar helt klart din syn på mycket, vem går att lita på, och mitt i detta blir du varse att det är inte så himla svårt att knyta nya vänskapsband. Det är faktiskt väldigt lätt.
Ibland bara kommer dom till dig, vännerna, eller så får du själv lägga manken till. De där “kompisarna”, och släktingarna som inte kan klara av att man kan ha olika åsikter dom får stå tillbaka och komma tillbaka när tiden är mogen.
Sen förflyter en tid. En vacker dag om det vill sig väl och genom egna initiativ finner man att genom det där “farliga” samhällsengagemanget man har och som man inte för allt smör i Småland kan tygla, så hamnar man i nationell rörelse bland en massa rejäla, sunda, pigga, kreativa, omtänksamma, artiga och drivna kvinnor och män. Och här hade jag tur i oturen, mitt i etablissemangets mobbing och hets mot en ung person blev jag på kuppen extramormor, så bra kan det gå när vi håller ihop mot nationens fiender. Tillsammans är vi starka!
Det som driver mig är kärleken till mitt land, vi är många som vill göra gott här och nu. Vårt land är inte endast en bit nordlig geografisk plats, Sverige är våra rötter och våra barns framtid. Det fria Sverige är något att sträva för, vi kämpar varje dag något annat finns inte på kartan.
Diskussion om den här artikeln