I söndags slöt cirka 300 personer upp i Stockholm för att demonstrera mot abort. ”Ja till livet – nej till abort”, ”Kvinnor förtjänar bättre än abort”, ”För ett Sverige utan abort”, ekade det över Hamngatan.
Livets marsch gick från Sergels torg till Norrmalmstorg och deltagarna höll upp skyltar med budskap som: ”Abort stoppar ett hjärta som slår” och ”Rätten till min kropp slutar där ett barns kropp tar vid”, med mera.
Ett fåtal motdemonstranter hade ställt upp längs vägen och under talen som hölls på Norrmalmstorg samlade motdemonstranterna kraft och ropade okvädningsord. Det osmakligaste var när en kvinna ropade: “Hur många har gjort en abort?” varpå flera glatt höll upp sina händer i luften.
Talade gjorde Mats Selander från Människorätt för ofödda och något av det viktigaste han påpekade var männens ansvar:
– Det är han som är osynlig, det är han som försvinner, det är han som inte tar sitt ansvar. Dags att växa upp.
En längre rapport om demonstrationen finns att läsa hos Världen Idag.
Demonstrationer vet vi inte har samma kraft som de hade en gång i tiden. Men oavsett så var det mycket positivt att se hur Livets marsch samlade så många denna gång.
Under många år har diskussionen om den fria aborten i princip varit död. Ett fåtal tappra har försökt förmedla tankar som skiljer sig från konsensus. Detta har de fått lida för och abortmotståndare (också lite mer moderata sådana) har behandlats som värsta sortens förbrytare.
Av det skälet är det mycket positivt att se hur abortkritiker samlar 300 deltagare till en offentlig demonstration i Stockholm. Det tyder på att de traditionella vindarna fortsätter att blåsa … och att de tilltar.
